Breven till Poseidon

Februari år 2008. München. Cees Nooteboom firar våren med ett glas champagne på en restaurang. En servett med restaurangens namn, Poseidon, blir en plötslig och stark inspiration att skriva en ny bok. Så föds tanken på brev till den grekiske guden med treudden och breven ska komma att blandas med egna tankar och funderingar eller som Cees Nooteboom uttrycker det " small collections of words, reports from my life." Han börjar sitt nya äventyr i hemmet på  Menorca. "Evening is falling on the island, the sea is close, Poseidon's sea, the rocks where I always swim. I look out at the vast, gently rippling surface, the movement in the last gleam of sunlight. The water on the rocks is the only sound. I simply need to begin"
Bäst kan "Letters to Poseidon" beskrivas som en slags anteckningsbok med noteringar från resor i tid och rum och framför allt då resor till förlorade världar. Det blir hela 23 brev och över 50 funderingar i lika många kapitel. Cees Nooteboom är den ständige sökaren som oupphörligen ställer frågor.
Det nionde brevet till Poseidon inleds så här:" What are names? A name designates a thing or a human  being, but that person or object is not actually that name. We bear our names, but we are not them. We depart from our bodies and do not take those names with us, they remain behind as empty shells or as words on a gravestone. Or perhaps it is the other way around and, when our body dies, what we believed ourselves to be cannot endure without that body and so vanishes into the same state of absence as before our birth.

De korta kapitlen har rubriker som "Challenger" (och ja, det handlar om den förintade rymdfärjan), "Blur" (en reflektion över en suddig bild i Ingmar Bergmans film "Nattvardsgästerna") och "Hölderlin", för att ta bara några få exempel. Har Nooteboom skrivit en reseskildring, en essäsamling eller bara en äldre mans vemodiga betraktelser? Välj själv. I vilket fall som helst tar jag den här boken till mitt hjärta.

"Letters to Poseidon" gavs ut på originalspråket, nederländska, år 2012. Den engelska översättningen (Laura Watkinson) är från 2014. Förordet är skrivet av Alberto Manguel.