I den franska tidskriften "Le Magazine Littéraire" läser jag en artikel om och av författarinnan Marie Susini (1916-1993), som föddes och växte upp i Rennu på Korsika. Hon flydde ön så snart hon kunde för atmosfären där kändes instängd och kvävande för henne. Marie Susini bosatte sig i Paris, studerade vid Sorbonne och kom i kontakt med många av den tidens stora namn på den franska parnassen. Hon började själv skriva böcker och är idag mest känd för romanerna "C'était cela notre amour" från 1970 och "Je m'appelle Anna Livia" från 1979. Till sin hembygd kom hon alltid att hysa en stark hatkärlek och hon berättar om sitt liv och sina tankar om Korsika i den självbiografiska bok som kom ut i slutet av 1980-talet (La Renfermée, La Corse). Några svenska översättningar av Marie Susinis böcker har jag inte lyckats hitta, tyvärr. Det finns en del titlar på engelska och på italienska men kanske inte så alldeles lätta att få tag på. Jag är mycket nyfiken på det här författarskapet och ska försöka få tag på någon av Susinis romaner men det får bli läsning på franska. Här ett utdrag ur "La Renfermée, La Corse."
"Il y a lá-bas des matins qui sont comme le premier matin du monde. Les contours des montagnes bleues de la Sposata se détachent sur le bleu du ciel avec une telle précision, une si grande légèreté que le temps semble arrêté lá, dans cette lumière touchée par la grace. Nulle part au monde on ne la trouve, je le sais maintenant, elle est á la fois intense et transparente, irréelle. Le silence alentour, je le connais aussi, on l'entend dans toutes les solitudes, et c'est sur lui que se referme tout amour."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar