Edith Wharton (1862-1937) (avporträtterad ovan av okänd fotograf) hör till en av de författare som jag har skrivit mycket om här på min blogg. Jag återkommer till henne med jämna mellanrum och nu hittade jag en "glömd" bok i hyllorna "Madame de Treymes and Three Novellas". Jag började med en "novella" (eller en kort-roman).
"The Touchstone" kom ut år 1900 och hör alltså till de tidigare av Whartons verk. Här handlar det om en stor prövning- en veritabel skärseld- som huvudpersonen, Glennard, utsätter sig själv för. Ämnet för prövningen är publiceringen av ett stort antal privata brev som han har fått från en numera avliden författarinna (som han stod på mycket vänskaplig fot med). Glennard har ont om pengar, han vill gifta sig med en vacker ung dam och så säljer han sina brev (som publiceras) och får mycket pengar. Så kommer det dåliga samvetet och han känner att han lever i ett klistrigt spindelnät av lögner. Hur ska han komma ur den snurrande karusellen?
Wharton vet hur hon ska behandla ämnet på ett gott sätt och hon löser upp den stora knuten på berättelsens allra sista sida, ja man kan nästan säga att allt får sin förklaring i slutorden. Det är verkligen skickligt gjort.
Jag vet inte om just den här novellen har blivit översatt till svenska men för den som har lust att läsa den på originalspråket så finns den att tillgå hos Gutebergsprojektet.
3 kommentarer:
Tack för din lockande recension! Just igår gick mina tankar till Edith Whartons The Age of Innocence då jag såg den avskalade scenversionen av Choderlos de Laclos Les Liasions Dangereuses, av den banala anledningen att Michelle Pfeiffer finns med i filmatiseringen av båda. Men det var också en anledning att minnas de intrikata spelen med äkta känslor och vad som passar sig (mer sympatiskt än i Farligt begär). Jag har ännu inte läst något av Wharton men känner att jag skulle tycka om det.
jag gillar också Wharton. har några titlar i hyllan och har skrivit om henne vid skilda tillfällen. definitivt en sådan författare man kommer tillbaka till
Jenny: Jag tror absolut att du skulle tycka om Whartons stil. Hon har ett sätt att sätta tummen på det onda- och det är raffinerat.
Mrs C: Jo, Wharton återkommer man till- och hon tål omläsning!
Skicka en kommentar