Den mytomspunne

Rickard I (Lejonhjärta) står staty utanför Westminster Palace i London (fotot är lånat)

Ja nus hons pris ne dira sa raison
Adroitement, se dolantement non;
Mes par confort puet il fere de chançon.
Moult ai amis, mes povre sont li don;
Honte en auront, se por ma reançon
Sui ces deus yvers pris.

 

 

Året var 1193 när Rickard Lejonhjärta komponerade sin ballad. Språket han skrev på var occitanska (langue d'oc) och orden talar om hemlängtan och stor frustration inför sakernas tillstånd. Han hade varit på väg hem från ett korståg och så blev han tillfångatagen och "belagd med husarrest" - han hamnade först på slottet Dürnstein och fördes sedan vidare till slottet Triefels (i sydvästra Tyskland). Här fick han sitta och vänta på att en enorm lösensumma skulle betalas. Det tog över ett år. Han återkom till England i mars år 1194 bara för att så gott som genast ge sig iväg på krigarstråt igen. Han återvände aldrig och dog år 1199- han hade träffats av en pil som orsakade kallbrand.

 

Rickard Lejonhjärta har inspirerat många författare (t ex Walter Scott) och myterna om honom är många och förmodligen eviga. Han tillbringade inte särskilt mycken tid i England - han var så gott som ständigt sysselsatt med krigande på diverse platser. Inte så optimalt om man vill styra ett stort rike.

 

Här är en engelsk översättning av raderna ovan (Dan Jones):

 

No man imprisoned tells his story

rightfully, as if he were not sorrowful;

but for Comfort he can write a song.

I have many friends, but poor are their gifts;

shame on them, if for my ransom

I must be two winters  imprisoned.

 

 

Om Richard Lejonhjärta har jag läst i "The Plantagenets- The kings who made England" av Dan Jones.