Veckans tema-trio från Lyran handlar om ondska. Fotot till vänster illusterar temat. Den 11 september år 2001 befann jag mig i Boston. Jag glömmer aldrig den dagen.
-
Jag ska välja ut tre böcker på temat ifråga.
-
1. Onkel Toms Stuga av Harriet Beecher Stowe- och vem kan bättre personifiera ondskans hemska anlete än slavägaren Simon Legree.
-
"-Ser ni den här? fortfor han och knöt sin väldiga näve som liknade en slägga. Känn på den! sa han och lade den på Toms hand. Titta på de här knogarna! Vet ni vad dom har blivit så hårda av? Jo, av att tukta niggrer. Hittills har jag inte träffat en enda nigger som jag inte har kunnat klubba med ett enda slag, sa han och förde knytnäven under näsan på Tom så att denne blinkade och ryggade tillbaka."
-
2. Kung Leopolds vålnad av Adam Hochschild. Detta är en faktabok- och den är hemsk. Vidrig att läsa- men väldigt nyttig. Giriga kolonialmakter som delar upp en hel kontinent mellan sig- roffar åt sig av naturtillgångar och behandlar den inhemska befolkningen som skit (rent ut sagt). Historien om Kongo är historien om folkmord , ja, ren utrotning. Kongo har fortfarande inte helats- såren blöder ännu.
-
3. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Jag håller mig kvar vid den kollektiva ondskan- och att bränna böcker är för mig en mycket ond handling- en attack mot människans själ-en attack mot människans rätt att få vara just människa.
3 kommentarer:
Hochschilds bok verkar intressant. Jag har något minne av att ha hört eller läst om den tidigare (här rentav?). Fahrenheit-boken är jag väl den enda som inte läst och jag tror att jag antagligen skulle gilla den, men den kommer få vänta lite, tills alla bokbloggare har slutat tjata om den. För mig är den (oavsett hur bra den nog egentligen är) en sån där bok som det känns som att man har läst fast man inte har läst den, så mycket har man läst om den.
Onkel Tom har jag länge tänkt att jag borde läsa om, och helst på engelska faktiskt. Den hör till de där klassikerna som finns i så många, förkortade svenska översättningar att man faktiskt inte vet var man ska börja nånstans.
Onkel Tom var det ju väldigt länge sen man läste. Synd faktiskt. Det är kanske dags att damma av den...
Vixxtoria: Jo, jag har nog skrivit om Hochschilds bok förut- för den är väldigt välskriven och den etsar sig fast. Fahrenheit-boken- jag förstår precis vad du menar med "känns som man har läst fastän man inte har läst".
Evacecilia: Onkel Tom är absolut en sådan bok som kan läsas om flera gånger- jag tror att jag ska följa Vixxtorias exempel och läsa om på engelska!
Skicka en kommentar