För någon vecka sedan fick jag tag på en alldeles färsk "reseguide till Finland". Finland är ett spännande land, tycker jag (som bara varit i Helsingfors och det för ganska länge sedan nu). Ett av bokens kapitel handlade om litteratur- och jag kunde inte låta bli att bli inspirerad. Nu har jag läst och njutit storligen av Juhani Ahos lilla mästerverk "Järnvägen". Boken skrevs år 1882 och det är inte svårt att förstå varför den blivit odödlig. Just den här upplagan har dessutom svindlande vackra illustrationer av Raimo Puustinen.
-
"Järnvägen" handlar om just.... järnvägen. I det här fallet är det den bit av den som ligger i Lapinlahti kyrkby. Det finns två andra huvudpersoner- Matti och hans hustru Lisa i Korventausta stuga. Kring Matti och Lisa kretsar hela berättelsen- och det är en berättelse med humor och underfundighet- och stor psykologisk insikt. Aho skriver nyansrikt... och med stor kärlek både till sina objekt och subjekt. Naturen målar han mästerligt med sin penna.... Den här boken blir man glad av att läsa. Så här var livet en gång i tiden- och så här levde man- och Aho har tagit fram det bästa.
-
"Kölden brakar i knutarna, knastrar utmed gärdesgårdarna och strör rimfrost på träd och buskar. Solen förgyller kyrkan och klockstapelns kors, skiner glättigt in i den rimfrusna björkdungen och belyser varje rökpelare, som slingrande bolmar upp ur skorstenspipor och rökgluggar när och fjärran. Alldeles för död och pina klagar ju inte snön under slädens medar, men sorgset och hopplöst kvider den."
-
2 kommentarer:
Frestande ...
Det är en fin bok....
Skicka en kommentar