The Company They Kept

Jag har läst ut boken "The Company They Kept"- Writers on Unforgettable Friendships (red. av Robert B . Silvers och Barbara Epstein). Jag är besviken. Det blir lite segt och lite ytligt ibland- det är inte lätt att skriva om vänskap på bara ett par sidor- ibland är det nog heller inte vänskap ( i alla fall inte på det sätt jag klassificerar begreppet). I stället handlar det i flera fall om "mera tillfälliga bekantskaper". Trots allt- några berättelser griper tag.

-

Edward Dahlberg (en amerikansk essäist som jag aldrig hade hört talas om) har skrivit mycket fängslande om poeten Hart Crane- som han mötte i Paris på tjugo-talet. Crane förälskade sig i Paris- med absinthe, Gertrude Stein och det franska språket i fokus- men han for i alla fall tillbaks till USA.

-

"The American poet is a nihilist, and because he has no past or any sure, graspable tradition, he starts with nothing and then imagines that is his godhead." Om Hart Crane skriver Dahlberg "He would have burnt Troy for a memorable stanza and swallowed Hell's sulphur to be laureled a poet".

-

Den ryska poeten Anna Akhmatova skriver mycket fint om Amedeo Modigliani och Maurice Grossers minnen av Gertrude Stein och hennes ledsagarinna Alice B Toklas är också mycket läsvärda. Gertrude Stein fick en gång frågan "What do you expect of the future"? Svaret blev "More of the same".

-

Sammanfattningsvis- det finns bättre skildringar av "författarvänskaper".

Några författare som det skrivs om : John Cheever, Djuna Barnes, Mary McCarthy, Joseph Brodsky och Octavio Paz.