Bilden ovan har fått namnet "Circus Budapest" och är tagen år 1920. Åh, forna tiders fotografer, säger jag bara.
I det sista avsnittet av "On the Road to Babadag" av Andrzej Stasiuk (boken kommer snart i svensk översättning, Ersatz förlag) läser jag om inspirationen till alla de resor som författaren gjort i östra Europa- ett foto taget av den ungerske fotografen André Kertész. På detta foto kan man se en blind man som spelar fiol på en dammig gata någonstans i Ungern. Stasiuk är på jakt efter platsen men tiden har utplånat så mycket och det är svårt att hitta de gamla miljöerna idag.
Jag har snart läst ut Stasiuks bok och jag har sugit så länge jag bara har kunnat på den karamellen. Visst är det en reseskildring (eller snarare reseskildringar) men med ett ovanligt djup och med så många poetiska tankar och funderingar. Stasiuk reser på ett sätt som gör mig mycket avundsjuk- han ser inte bara med ögonen utan med själen och han kan klä sina intryck med ord som fastnar direkt hos läsaren.
"Att resa är att leva". Så sa en gång HC Andersen. Det skriver jag under på.
