Den bitske recensenten

John Broderick (1924-1989) var journalist och författare- från Irland (född i Athlone) och han fick många artiklar publicerade i framför allt Irish Times. Jag skrev några rader om Broderick för ett tag sedan här. Nu har jag i min hand ett antal av hans "tidningsalster", samlade under titeln "Stimulus of Sin" och i redaktion av Madeline Kingston. Förordet har skrivits av Colm Tóibín. (The Liliput Press).

Broderick räds varken fan eller censuren- och det han anser vara dålig litteratur (eller inte litteratur över huvud taget) - det öser han sin galla över. Här finns det inga heliga kor och en sådan storhet som Yeats får sig en rejäl skrapa i recensionen med rubriken "The Rose and the King". Broderick har läst två böcker- Axel av August de Villiers de L'Isle-Adam och Sugar Ray av Sugar Ray Robinson. Två böcker kunde säkert inte vara mera diametralt motsatta- men Broderick lyckas få till det ändå.

Villiers de L'Isle-Adam (1838-1889) skrev i symbolistisk stil och Axel är ett lyriskt drama. Så här skriver Broderick om sin läsning:

"Axel might be likened to comsumption, once so prevalent, now almost conquered; while Sugar Ray is bang up-to-date and highly fashionable, like cancer and slipped discs. From the literary point of view, both are poisonous." Broderick fortsätter- och nu kommer han riktigt i gasen- " Set to music by Debussy, Axel might be acceptable, since no one expects an operatic libretto to make any kind of sense. On its own it reads like nothing on earth, and not even the valiant efforts of Marilyn Gaddis Rose, the new translator, can bring it to life.

W.B. Yeats was much impressed by this twaddle, and I am not in the least surprised. The old poseur spent his life fooling the mob with mystical roses, most of them artificial."

Så avslutar Broderick med några få meningar om Sugar Ray Robinsons biografi: --- I can only judge Sugar Ray Robinson's autobiography on its literary merits, which are non-existent. It is obviously ghostwritten, taped, and the result is a bookject. ---- Those who are interested in boxing will of course read it; they will need no recommendation from me; and they will get none. After which the bell rings for the end of this particular round."

(infört i The Irish Times den 12 september 1970).

En irländare man inte bör missa

I somras skrev jag (inspirerad av tidningen Irish Independent) några inlägg om "Great Irish Writers". Det blev i allt 20 stycken. Bland dessa fanns inte John Broderick med- för han blev inte nämnd bland de 20. Det borde han ha blivit- om det så bara vore för en enda bok- "The Pilgrimage" som kom ut 1961.

Att John Broderick har "återuppväckts" ska man nog främst tacka förlaget "The Lilliput Press" för.

John Broderick (1924-1989) bodde större delen av sitt liv på Irland (han var från Athlone) och började sin karriär med att skriva reseberättelser och senare också litteraturkritik i Irish Times. Han lär ofta ha varit vass i sina omdömen.

Hans första roman "The Pilgrimage" kom ut 1961 och blev genast förbjuden i hemlandet. Så frispråkig fick man inte vara vad gällde sexualitet och framför allt kyrkans inflytande. Fyra år senare kunde boken ges ut under annan titel (The Chameleons) och den sålde  mycket bra i framför allt USA.

Nu har jag läst det här lilla mästerverket (det är en kort roman- under 200 sidor) och förundras över hur den har kunnat bli så bortglömd.

Irland under 1950-talet var fullständigt styrt av den katolska kyrkan (och kyrkan behåller sitt grepp än i dag även om det har blivit något lösare)- men i mitten av förra århundradet var Irland i mångt och mycket en sluten värld , en värld där det väller av frustrationer under ytan- och- det är just under ytan som den här romanen rör sig.

Den vackra Julia är gift med den betydligt äldre och handikappade (ledgångsreumatism) stenrike Michael Glynn. I hushållet finns också betjänten Stephen och den unge läkaren Jim (som är brorson till Michael) tittar in av och till- dessutom har han en kärleksaffär med Julia. Fader Victor ingår också i persongalleriet. En pilgrimsresa till Lourdes förs på tal- Michael hoppas på ett underverk och han stöttas ihärdigt av fader Victor .

Julia är utsvulten på både kärlek och erotik men i brist på det förra ger hon sig hän åt det senare och hon lyckas alltid leta upp älskare- men även Michael och Stephen har sina hemligheter- det sjuder och kokar på många håll i den här berättelsen och det är färgen svart som är den förhärskande. Dolt och hemligt måste allt vara- man lever under ytan och inget får kallas vid dess rätta namn. Det är obehagligt och det är verkligen klaustrofobiskt. Man längtar efter en sten som kan krossa fönstret så att frisk luft kan komma in- men så här var samhället konstruerat den gången (och jag har själv upplevt delar av just detta Irland).

Broderick gisslar med rätta dubbelmoralen, hemlighetsmakeriet och kyrkans hyckleri. "The Pilgrimage" är en stark och enastående modig roman med många vinklingar och psykologiska porträtt (både av människor och av samhälle).

"He would always be attracted to the perverse, the abnormal, the corrupt, because only with them could he construct the impossibly romantic vision of life which he cherished. Julia thought with a bitter smile that only those who tasted dung could walk with a rose in their mouths."

"Look at the lovley Catholic girl that you are going to marry. Could any young man ask for better? Four brothers in the Church and a father and mother that dote on her. That's the best preparation for a happy marriage, a good home. And now this pilgrimage coming off just before your wedding."

En verkligt fyllig och välskriven recension av boken hittar man HÄR hos KevinfromCanada.