Farväl till Elsass/Alsace

Min resa i Alsace/Elsass är slut för den här gången- det har verkligen varit spännande att fara runt i litterära kringelikrokar genom det här vackra landskapet. Ovan en vy (lånad) från det gamla Kaysersberg som ska vara en av de vackraste städerna på den så kallade "vinvägen".

Slottet i Kaysersberg (lånat foto)

Huset ovan (också i Kaysersberg) är museum idag -för exakt här, år 1875- föddes Albert Schweitzer- musiker, filosof, teolog, läkare och framför allt stor humanist. Han tilldelades Nobels fredspris år 1952.

Albert Schweitzer 1875-1965

Schweitzer är kanske mest känd för sitt sjukhus i Lambaréné (i nuvarande Gabon). Han var en tidig och mycket stark motståndare till kolonialismen. Så här yttrade han sig i en predikan år 1905 (texten har jag hittat på Wikipedia).

"Oh, this 'noble' culture of ours! It speaks so piously of human dignity and human rights and then disregards this dignity and these rights of countless millions and treads them underfoot, only because they live overseas or because their skins are of different color or because they cannot help themselves. This culture does not know how hollow and miserable and full of glib talk it is, how common it looks to those who follow it across the seas and see what it has done there, and this culture has no right to speak of personal dignity and human rights...

Det finns mycket skrivet om och av Albert Schweitzer men det mesta är av äldre datum- åtminstone det som är översatt till svenska. Jag minns själv en liten bok som hette "Vägen till Lambaréné" och som jag lånade från biblioteket som barn. (Den kom ut 1961 och är skriven av M Z Thomas).

Jeanna Oterdahl har skrivit "Albert Schweitzer- pojken som inte kunde döda" (1965) och av Albert Schweitzer själv finns till exempel "Vördnad för livet" (1961).

År 1976 kom biografin "Albert Schweitzer: människan, vetenskapsmannen, konstnären" av Folke Edsmyr.

Château Haut-Koenigsbourg

(Bilden är lånad)

En mäktig vy från ett mäktigt slott. Här ligger det- högt uppe på berget (Vogeserna) med en svindlande utsikt över Alsace/Elsass-slätten: Château Haut Koenigsbourg.

Slottet byggdes (tror man) under 1100-talet och det spelade en viktig roll under hela medeltiden men så kom det 30-åriga kriget och platsen övergavs. År 1900 påbörjades ett restaurationsarbete under ledning av kejsar Wilhelm II och idag är slottet en stor turistattraktion och läget är ypperligt- förutom utsikten är man också omgiven av idel vingårdar- mitt i Alsace vindistrikt.

En resa hit känns inte alldeles fel......

På väg genom Elsass/Alsace

möter jag poeten Yvan Goll född 1891 i Saint-Dié-des-Vosges och död 1950 i Neuilly-sur-Seine. Han behärskade franska och tyska precis lika bra och han författade dessutom på engelska. Mest känd är han för sin diktcykel "Jean sans terre" (Johan utan land- som kom ut på 30-talet). Nazisterna uppskattade inte Golls författarskap och hans böcker brändes på bokbålen år 1933.

På hans och hans hustrus gravsten kan man läsa följande vackra rader:

Je n'aurai pas duré plus que l'écume

Aux lèvres de la vague sur le sable

Né sous aucune étoile un soir sans lune

Mon nom ne fut qu'un sanglot périssable

(Graven finns på Père Lachaise-kyrkogården i Paris).

Här en länk till två engelska översättningar av hans dikter.

Otto Flake

Otto Flake var en tyskspråkig författare och filosof - född i Metz år 1880. Han kom också att bli en av Weimarrepublikens stora skriftställare. År 1918 lämnade han Elsass - det gick då över till Frankrike.

"Så vackert Elsass var. Berg av granit, kullar av sandsten, landskap i vatten och grönt, små städer som var omgivna av druvans dofter, Strasbourg vars mönster avtecknade sig i morgonrodnaden." Så skriver han om saknaden- om förlusten av  hemlandet.

Otto Flakes romaner och andra skrifter finns nog bara att läsa på originalspråket. Han dog år 1963 i Baden-Baden.

Här ovan Flakes självbiografi- det är en rejäl lunta på över 600 sidor. Jag är övertygad om att han har mycket att berätta. Flera läsare har avgivit positiva omdömen.

Claude Vigée

Det gamla apoteket i Bischwiller (Elsass/Alsace).

Claude Vigée (född 1921) säger om sig själv så här " Ich bin ein Elsässer Jude, also doppelt Jude und doppelt Elsässer!" (Jag är en jude från Elsass alltså dubbelt upp jude och dubbelt upp elsassare). Han är poeten som skriver på elsassiska:

Mànischmool glaawi, s’hängt mr noch ebbs ém ohr
vun denne gemurmelde werder
wu längscht vergesseni schtémme frihr
ganz lîsli henn gsààt 

men också på franska. Stroferna ovan är tagna från diktsamlingen "Les orties noires" (Svarta nässlor).

(Här har dikten också blivit tonsatt).

Vigée skriver om känslan att vara instängd, klämd mellan två stora kulturer- och ja, skriver man på elsassdialekt får man inte så många läsare.
 

Vyer från Alsace/Elsass

Här en bild (lånad) över den lilla byn Kruth som ligger i Vogeserna (Alsace). Nog är det som ett sagolandskap. Konstnären och poeten Hans/Jean Arp (1886-1966) tillbringade flera år här (han var för övrigt född i Strasbourg- som också hör till Elsass).

I Vogeserna lät han sig inspireras av den vackra naturen och han skriver så här (min fria översättning): " Jag vandrade genom så många skepnader och världar och allt började förvandlas framför ögonen på mig precis som i sagorna. Rum, moln, stjärnor, hus var omväxlande av is, dimma och blod. Gestalterna började tala till mig med ljudlösa röster som kom från djupen och höjderna".

Jag har hittat en diktsamling av Arp i svensk översättning:

Fågel och slips / Hans Arp ; svenska tolkningar av Benkt-Erik Hedin och Bengt Höglund ; illustr.: Hans Arp, Sophie Tauber-Arp

 

Malmö : Cavefors, 1961

Svenska 165, [1] s.

Tomi Ungerer och Elsass

 Illustratören och författaren Tomi Ungerer föddes i Strasbourg år 1931 och han beskriver själv sin nationalitet som "Alsacisk"- en blandning av både det ena och det andra.... Jag kan varmt rekommendera boken ovan "No Kiss For Mother" som jag köpte för säkert nära 30 år sedan (men den kommer i ny utgåva snart- mycket rolig och lite elak också- är den. Jo, den är väl avsedd för barn- men vuxna barn har också stor glädje av den (och dit räknar jag mig).

Om Elsass (eller Alsace) skriver Tomi Ungerer:" Elsass är som en gryträtt- kelter, franker, romare, alemanner, helvetier, fransmän, tyskar, italienare och judar har alla lämnat sina spår där. Ändå har den här blandningen en mycket stark egen identitet. --- En person från Elsass är verkligen en europé i ordets rätta bemärkelse- han/hon avskyr våld och söker mest av allt fredliga lösningar. Vi har aldrig förlorat ett krig men våra grannar har gjort så- ofta- på vår bekostnad."

På svenska finns (inom kort) den här lilla barnboken som handlar om den mycket finurliga boaormen Kriktor. Den kommer jag nog att försöka få tag på....

Lindarna i Lautenbach

 Nog är det en vacker titel på en bok- "Lindarna i Lautenbach". Författaren är Jean Egen (eller egentligen Egensperger). Romanen om lindarna är mycket självbiografiskt färgad och handlar om en uppväxt i Elsass. Så här skriver Jean Egen själv i inledningen: " Den här boken är historien om en familj från Elsass. Jag har författat den på franska för på det språket lärde jag mig att skriva. Jag gläder mig nu åt att den kommer ut på tyska. -- Min mamma sjöng tyska sånger för mig när jag låg i vaggan och min far lärde mig att älska det franska." (Översättningen är min egen).

"Les tilleuls de Lautenbach" (Die Linden von Lautenbach) sålde i mängder av exemplar i Tyskland och boken blev till film på 1980-talet. Det går fortfarande bra att få tag på den via nätbokhandeln men man måste läsa på tyska eller franska. (Jag har redan lagt upp den tyska versionen på en önskelista).

The lost generation

Poeten Ernst Stadler (1883-1914) hann aldrig bli del av den kategorien- men jag placerar honom självsvåldigt bland de förlorade. Jag undrar också över så många författaröden som måste ha kvävts i sin linda där på västfrontens slagfält. Ernst Stadler var en mycket begåvad diktare från Elsass-Lothringen- han skrev på tyska och blev en av förgrundsfigurerna i den tyska expressionismen. Han studerade under en tid vid bl a Magdalen College i Oxford. Hans dikter är fyllda av hopp och optimism- och det är då ett ödets fruktansvärda ironi att Stadler tvingades ut i kriget år 1914- och så stupade han efter bara några veckor -vid Ypres.

In einem alten Buche stieß ich auf ein Wort,
Das traf mich wie ein Schlag und brennt durch meine Tage fort:
Und wenn ich mich an trübe Lust vergebe,
Schein, Lug und Spiel zu mir anstatt des Wesens hebe,
Wenn ich gefällig mich mit raschem Sinn belüge,
Als wäre Dunkles klar, als wenn nicht Leben tausend wild verschloßne Tore trüge,
Und Worte wiederspreche, deren Weite nie ich ausgefühlt,
Und Dinge fasse, deren Sein mich niemals aufgewühlt,
Wenn mich willkommner Traum mit Sammethänden streicht,
Und Tag und Wirklichkeit von mir entweicht,
Der Welt entfremdet, fremd dem tiefsten Ich,
Dann steht das Wort mir auf: Mensch, werde wesentlich!

(Från dikten "Der Spruch", 1914).

En dikt i engelsk översättning av Stadler hittar man HÄR. Jag tror inte att Ernst Stadlers dikter har blivit översatta till svenska.

Är man intresserad av tysk expressionism kanske den här boken kan vara en bra början.(Jag tänker själv kika lite närmare på den).

Gränsområden

Nu lämnar jag de tyska slotten och beger mig till Elsass (Alsace). Jag reser med hjälp av min "literarischer Reisebegleiter från Insel Taschenbuch).

Det gula fältet är Lorraine (Lothringen) rosa och grönt Elsass (Alsace). "Landet emellan" kallar författaren Elsass. Där ligger det alltså- just emellan... två språk och två kulturer. Här heter man Müller eller Meyer, Dupont eller Durrive. Området har vandrat fram och tillbaka - än har det varit under tyskt herravälde än under franskt. Nu är det franskt.

Redan det första kapitlet i boken fångar mitt intresse direkt. I det skriver nämligen Jean-Paul Sartre om sin släkt i just Elsass.Det får jag anledning att komma tillbaka till.