En vit fjäril i mörkret

När morgonen ännu inte grytt och när nattmörkret ligger tätt och kompakt utanför husknuten känns det trösterikt att ha Ko Uns dikter nära till hands. Förlaget Atlantis har satsat på ännu en utgivning av denne finstämde poet. Ko Un har förekommit flitigt i Nobelpristipssammanhang under en längre tid men jag tror att han hinner lämna detta jordiska innan någon sådan utmärkelse blir aktuell. I år lär det inte bli en lyriker som får stå på podiet.

Översättaren Sun-Kyoung Choi har gjort urvalet i den här volymen om cirka 200 sidor och jag tycker mycket om blandningen. Här finns också en dikt med titeln Arirang som berättar om hur tusentals sibiriska koreaner tvingades bort från sina hem av Stalin och hans anhang. De fraktades bort under svåra umbäranden -- femtusen dog en efter en
                                  kropparna slängdes ut på vägrenen----
--- arirang, arirang, arariyo---

Arirang är namnet på en mycket älskad koreansk sång ( den har samma status i princip som nationalsången) och texten handlar om två älskande som skiljs åt och nu tvingas isär av oändliga berg  med ogenomträngliga pass.

Det finns så många dikter i "Vit fjäril" som jag faller handlöst för. "Snön faller", till exempel - här sluraderna:

jag vill vara en björn
som sover lugnt
djupt inne i berget
snö faller
snön faller

I klassikernas värld

Magasinet på mitt lokala bibliotek är inte stort men det innehåller ändå åtskilliga skatter. Jag hittade till exempel Leo Tolstojs fiktiva biografi " Från unga år" och den fick följa med hem. Just den här utgåvan är inte så gammal (1980) och den är försedd med ett efterord av Johannes Edfelt. Där läser jag att Tolstoj berättat att han i ungdomen inspirerats av Laurence Sterne och "schweizaren Toepffer". Vem var då den där Toepffer, undrade jag och började söka information.

Rodolphe Töpffer (1799-1846) var en schweizisk författare och tecknare. Idag är han känd som serie/skämtteckningens fader och det finns hur mycket som helst att hitta om honom på nätet. Med hans övriga skrifter är det däremot sämre ställt. Vill man läsa något av Töpffer blir det franska som gäller (främst). Jag har hittat en novellsamling ,"Nouvelles genevoises" , som finns i flera utgåvor.

Från "Herr Spindelbens märkvärdiga irrfärder och sällsamma äfventyr till lands och vatten". Albumet finns som så kallad elektronisk resurs-  i svensk översättning. ( originalet är från 1847).

Poetiska essäer

Robert Hass är en amerikansk poet (Poet Laureate mellan 1995-1997). Han har också gett ut ett antal essäsamlingar och jag är rejält nyfiken på "What Light Can Do" från 2012. En av Hass favoritförfattare är Czeslaw Milosz och flera av essäerna i den här samlingen handlar om just Milosz.

En välskriven essä ska mer eller mindre tvinga läsaren till ett intensivt sökande i bokhyllan (bokhyllorna). Jag är tämligen övertygad om att "What Light Can Do" kommer att ge mig rejält med sysselsättning framöver och det ser jag fram emot.

"All the new thinking is about loss.
In this it resembles all the old thinking.
The idea, for example, that each particular erases
the luminous clarity of a general idea."

Från dikten "Meditation At Lagunitas" av Robert Hass

Engelsk melankoli

Skymningsbild av John Atkinson Grimshaw (1836-1893).

I Peter Davidsons essäsamling "The Last of the Light" läser jag om det han kallar engelsk melankoli. Davidson inleder med att tala om dimmorna som lägger sig över vattendrag, om bitande kalla ostliga vindar, fukt och stenlagda gårdsplaner där fladdrande ljus ger ett spöklikt sken i mörkret. Så läser han om en bok som han fängslats och fängslas av. Det är Christopher Isherwoods fiktivt självbiografiska  " Lions and Shadows"från 1938 (det finns ingen svensk översättning). Isherwood skriver om sina år i Cambridge under 1920-talet.

" The train clanked through the iron-coloured fen landscape, with its desolate pointing spires, infinitely mournful in the fading December afternoon. Chalmers said "Arrival at the country of the dead".
Cambridge exceeded our most macabre expectations. It seemed a city of perpetual darkness... the shop lamps were already blurred in the icy fog... the outlines of college buildings, half seen, half suggested, were massive and shadows as the architecture of the night itself.

Davidson jämför sedan Isherwoods Cambridge med det han minns själv från 1970-talet. Kapitlet är fyllt av skymning och mörker och man kan känna den iskalla dimman stiga från sidorna. Samtidigt, och på ett annat plan, får man inblick i olika författares verk. Själv tänker jag läsa "Lions and  Shadows". Så snart jag hinner.

Den senaste engelska utgåvan från 2013.

Kvinnoöden

Elise Ahlefeldt-Lützow (1788-1855)

Fjärrlån är en utomordentlig uppfinning och jag har lyckats komma över Maria Hellebergs "Vilde kvinder, milde kvinder" just på detta vis. Boken innehåller inte mindre än tolv kvinnoporträtt från den tid som kallas den danska guldåldern. Just nu läser jag om den vilda och karismatiska Elise Ahlefeldt som växte upp som enda (inom äktenskapet) barn till "generalen" på Tranekaers slott på Langeland. Fredrik Ahlefeldt-Laurvig, fadern, var en man med många talanger och han lät sin dotter växa upp i full frihet och med tillgång till mängder av kulturell stimulans. "Generalen" blev dock mycket upprörd när dottern blev med barn, ett barn som hon födde i Tyskland och som adopterades bort. Elises liv blev fortsatt mera vilt än tamt och hon kom att se och uppleva mycket.

Det har spritts åtskilliga rykten om Elise under tidernas gång- som till exempel att hon skulle varit hemligt gift med Christian VIII och att hon skulle varit mor till H.C. Andersen. Jag citerar Maria Helleberg:" I 1987 udkom en af de allermorsomste og mest frustrerende bøger i 1980erne."H.C. Andersen- en sand myte" af Jens Jørgensen, der bag om enhver form for historisk metode søgte at "bevise" at H.C. Andersen var søn af Christian den Ottende og Elise. Bogen er morsam fordi den er så overfladisk skrevet, frustrerende fordi kopien er så tillokkende."

Elises vilda liv blev ändå inte som hon kanske tänkt sig och förhållandet till dottern (som hon återknöt kontakten med när flickan var i tonåren) blev närmast katastrofalt. Maria Helleberg konstaterar att Elise inte fick så mycket ut av sin frihetslängtan.

"Vilde kvinder, milde kvinder" kom ut år 2003 på Samleren förlag.

Tussmörker

Ett skymningslandskap målat av den amerikanske konstnären Charles Warren Eaton.

Ett gammalt ord för skymning är tussmörker ( på danska heter det fortfarande tusmørke) och i Peter Davidsons essaysamling "The Last of the Light" får man möjlighet att fördjupa sig i ämnet och lära sig vad konstnärer och författare ( framför allt) känt och tänkt när mörkret långsamt men obönhörligt invaderar ljuset.

Skymningslandet är ett gränsland och det har lockat och fascinerat människor sedan tidernas begynnelse. Den här boken hälsar välkommen till skuggornas värld och bjuder läsaren på otaliga underbara berättelser och tankar. Vackra illustrationer pryder sidorna och konstnärer som den danske Vilhelm Hammershøi får mycket uppmärksamhet.

"The pale green sky of twilight with one star like the star of Bethlehem, seemed by some strange contradiction to be a cavern of clarity... the priest hardly understood his own mood as he advanced deeper and deeper into the green gloaming, drinking deeper and deeper draughts of that virginal vivacity of the air." (G.K. Chesterton).

Davidson skriver om författare som Dickens,  George Eliot, Charles Baudelaire, Virginia Woolf  för att bara nämna några som var väl förtrogna med den flyende dagen. "The Last of the Light" ska läsas mycket långsamt, det är en bok som jag gärna vill ha intill mig på nattduksbordet. Länge.

The Excellent Doctor Blackwell

Elizabeth Blackwell (1821-1910)

En verklig pionjär inom sitt område var hon, Elizabeth Blackwell, den första kvinnliga läkaren. Sin examen fick hon år 1849 i New York. Hon hade haft så många hinder på vägen- hon var från England (inte från USA) , hon saknade både pengar och kontakter- och ändå- nu stod hon här och kunde lägga bokstäverna M.D. till sitt namn.

Young ladies all of every clime,
Especially of Britain,
Who wholly occupy your time
In novels and in knitting,
Whose highest skillnad is but to play,
Sing, dance, or French to clack well,
Reflect on the example, pray,
Of excellent Miss Blackwell.

Så skaldades det i Punch.

Om Doctor Blackwell kan man läsa i Julia Boyd's biografi från 2005.

Elizabeth Blackwell fick ett långt och omväxlande liv och hon kom att verka både i USA och i Europa.

Ett helt sekel

Ett liv som nästan blev ett helt sekel och som ramade in det turbulenta 1900-talet. Jag tänker på Czeslaw Milosz(1911-2004,Nobelpriset i litteratur 1980) och hans författarskap. En gåtfull man som Andrzej Franaszek försöker fånga in i sin biografi. En biografi som har lovordats mycket och som jag känner att jag måste läsa. Jag tänker mest poesi när jag hör Milosz namn men han var också en mästerlig essayförfattare ( jag har mycket kvar att utforska).

What does it mean av Czeslaw Milosz

It does not know it glitters
It does not know it flies
It does not know it is this or that.

And, more and more often, agape,
With my Gauloise dying out,
Over a glass of red wine,
I muse on the meaning of being this not that.

Just as long ago when I was twenty,
But then there was a hope I would be everything,
Perhaps even a butterfly or a thrush, by magic.
Now I see dusty district roads
And a town where the postmaster gets drunk every day
Melancholy with remaining identical to himself.

If only the stars contained me.
If only everything kept happening in such a way
That the so-called world opposed the so-called flesh.
Were I at least not contradictory. Alas.

Konsten att döstäda

"Jaså, du döstädar", sa grannen när jag kom asande med diverse pryl- och bokfyllda påsar. Det är
bara att inse att man måste rensa ut i "pölet" ( pöl är värmländska för skräp) även om det är svårt att
göra sig av med just böcker. Några heliga kor finns det dock - Erik Blombergs böcker kommer jag aldrig att göra mig av med. Hans dikter hör till de allra vackraste på svenska språket och hans översättningar är i en klass för sig.

Erik Blomberg (1894-1965) var också konstkritiker och jag väljer nu att läsa om hans essaysamling "Från Josephson till Picasso" som gavs ut år 1946. Picasso, van Gogh och Nils von Dardel är några av de konstnärer som Blomberg har speciellt fastnat för.

" Jag har i en tidigare uppsats kallat den typ , Dardel skapat, en återuppstånden Dorian Gray. Han illustrerar den Wildeska paradoxen att livet imiterar konsten". (Från essayen "Den döende dandyn").

Danmarks Radios klassikerklubb

September månads bok är Maria Hellebergs "Vilde kvinder, milde kvinder"  som innehåller tolv kvinnoporträtt (nio av dem är danska). Boken ger handlar också om det som kallas för den Danska Guldåldern, en tid som varade i ungefär ett halvt sekel (1800-1850, grovt räknat). Guldåldern ebbade långsamt ut via treårskriget och den stora koleraepidemien i mitten av förrförra seklet men under den tid den varade blomstrade konst och litteratur.

Maria Helleberg (f.1956) är författare till flera historiska romaner, senast "Kvinderne fra Thy" som tecknar ett porträtt av hennes egen familjehistoria. " Vilde kvinder, milde kvinder" kom ut år 2003 och går nog bara att få tag på via antikvariat idag ( om man nu inte väljer att läsa den som e-bok).

Året var 1956

Hösten 1956 har jag starka minnen av trots att jag bara var ett ganska litet barn då. Det var kallt krig i Europa och järnridån hade dragits ner över många länder. Ungern var ett av dem. Så kom revolten. Jag kommer ihåg berättelser om flyktingläger i Österrike och hur min mycket engagerade "fröken", Karin, organiserade oss barn till att skicka mat- och klädpaket till familjer som i princip förlorat allt. Någon TV fanns inte på den tiden så de hemska bilderna fick vi ta till oss via dagspressen. Ungern är ett land med en dramatisk historia och med en ständig kamp för frihet från förtryck. Jag känner att jag vill veta mera om dessa tolv dagar som då skakade världen. På mitt läsbord just nu finns därför Victor Sebestyens "Twelve Days Revolution 1956" ( boken har översatts till flera språk, bland andra svenska).

En amerikansk odyssée

Henry Miller (1891-1980)

Henry Miller vistades utomlands under många år men när kriget kom till Europa valde han att återvända hem till U.S.A. Han inledde sin "repatriering" med att göra en lång resa med bil ( en Buick)  genom många stater och hela projektet tog ett år i anspråk. Miller var inte imponerad av det han såg och upplevde. Resan blev så småningom förevigad i en bok med titeln " The Air-Conditioned Nightmare" som kom ut 1945. Den svenska översättningen är från 1948. ( Den luftkonditionerade mardrömmen).

Millers reseberättelse mottogs mest med kalla handen och skrevs in i ett relativt glömskans mörker. Själv blir jag nyfiken på Millers upplevelser och jag har beställt boken via fjärrlån.

Osynlig kärlek

Invisible Love." Les deux messieurs de Bruxelles" är titeln på originalspråket och boken kom ut år 2014. Någon svensk översättning har jag inte lyckats hitta, tråkigt nog, för den här novellsamlingen av Eric- Emmanuel Schmitt är mer än läsvärd.  Den röda tråden är kärlek som är dold av flera orsaker och den första novellen, den som handlar om de två herrarna från Bryssel, är mycket gripande. En kvinna får besked om ett stort arv men arvlåtaren är helt okänd för henne och historien nystas långsamt upp, med finess, spänning och medkänsla. En annan av novellerna berättar om hur kärleken till och från en hund räddar liv till och med i ett sådant helvete som ett koncentrationsläger.
Mycket aktuell känns också historien om en hjärttransplantation som orsakar en kvinna mycket svåra och helt oväntade prövningar. Här varvas ämnena - det blir ovanligt, sällsamt men framför allt oerhört fängslande. Som en extra bonus får läsaren ta del av författarens dagbok där han beskriver hur han hittat uppslagen till sina noveller. Nog så fascinerande.

Det här kommer definitivt inte att bli det sista jag läser av Eric-Emmanuel Schmitt. Europa Editions står bakom den engelska utgåvan. Översättningen är gjord av Howard Curtis.

En endaste roman

Alice Ferney har skrivit flera böcker men bara "Kärlekssamtalet" från år 2000 har blivit översatt till svenska. På biblioteket hittade jag överraskande nog ( urvalet av litteratur på främmande språk är inte stort) "Dans la Guerre" från 2006- en bok som följer en familjs öden under det krig som var tänkt att bli slutet på alla krig.  Eftersom jag verkligen imponerades av "Kärlekssamtalet" (det finns flera recensioner på nätet) tänker jag att "Dans la Guerre " borde vara väl värd en ansträngning, för att läsa på franska är inte något jag gör helt obehindrat. Alice Ferneys författarskap har i allra högsta grad väckt min nyfikenhet.

Magasinsfynd

Östra Grevie. Lånat foto.

Jag har varit inne och rotat i biblioteksmagasinet igen och kommit ut med en bok från 1918. Tänk att den har fått hänga med under så många år och sluppit undan nedmalning och/eller förbränning. En gång prydde boken i fråga sin plats på det numera nedlagda biblioteket i Östra Grevie men idag är det en annan "institution" som hyser "Martin Eden" av Jack London.

Jack London (1876-1916) behöver ingen närmare introduktion, han är ingalunda bortglömd som författare även om just "Martin Eden" kanske inte är hans mest populära verk. "Martin Eden" antas vara självbiografisk och det handlar om en ung och fattig mans kamp för att ta sig fram i samhället och skaffa sig bildning. Jag har inte läst den här romanen tidigare så jag är mycket nöjd med mitt fynd. Jag citerar från första sidan:

"Ack, låt mig leva livet med mitt blod i glöd!

Ack, låt av heta drömmars vin mig dricka rus!

Jag vill ej se min andes stofthus bli till grus!

Liksom ett tempel vittrar, då dess gud är död.!"

Nyfiken på....

Regnet fortsätter att strila ner och bara mördarsniglar och gäss gillar sådan väderlek. Själv kurar jag skymning i soffan med en hög böcker och tända ljus. Hösten kom över en natt. Två nyförvärv ligger överst i läshögen och först ut blir nog en novellsamling av den fransk-belgiske (han är belgisk medborgare) författaren Eric-Emmanuel Schmitt. (Flera av hans verk finns i svensk översättning).

"The Lovers" är den engelska titeln på franska Alice Ferneys mest kända roman ( "Kärlekssamtalet"
blev det på svenska). Temat ska vara "secrets and lies" och det handlar om kärlekens skiftande ansikten. Boken kom ut på originalspråket år 2000 och den svenska översättningen några år senare.

En engelsk berättare

Arnold Bennett (1867-1931).

Jag har fått tag på en roman av den engelske författaren Arnold Bennett och det var ett kärt återseende. Det är många år sedan jag läste " Anna of the five Towns" och handlingen har jag bara vaga minnen av. Bennett hade sitt hjärta i "The Potteries", det vill säga i området kring Stoke-onTrent ( han var född i Hanley, en av de "fem" städerna, som egentligen är sex). I England har Bennett aldrig blivit bortglömd och flera av hans böcker har blivit gjorda till populära TV-serier. Här i Sverige har han blivit mera styvmoderligt behandlad och den enda svenska översättning av Anna of the Five Towns jag har kunnat hitta daterar sig till 1921.

Min utgåva av "Anna" är en gammal Penguin från 1967 och det var då man firade hundraårsminnet av författarens födelse. " A brilliantly detailed picture of life in the Potteries; a tightly knit story of the destructive forces of evangelism and industrial expansion at work in a small community".

Statyn av Arnold Bennett hittar man utanför The Potteries Museum i Hanley. (Fotot är lånat).

En behaglig liten bok

En liten vacker volym i serien Everyman's Library Pocket Poets kunde jag inte motstå. Perfekt i såväl format som innehåll och här handlar det om fransk poesi från medeltiden och fram till våra dagar. Det är visserligen svårt att översätta lyrik men jag tror att den här samlingen håller god kvalité. Jag har fastnat hos underbarnet Arthur Rimbaud, som tar upp ganska stor plats i boken ( inte oförtjänt).

---A thousand Dreams within me gently burn:
And at times my sad heart is like sapwood
Bleeding dark yellow gold where a branch is torn.---

Översättningen är gjord av Wyatt Mason.

När Maine brann

År 1947 blev ett katastrofalt år för delstaten Maine. I juli började en torka som varade i över tre månader. Inte en droppe regn föll och värmen var tryckande. Så i oktober bröt helvetet löst. Små bränder låg och pyrde på många ställen och smått blev till stort. De södra delarna av Maine blev till ett rykande inferno och människor tvingades fly för sina liv. York County råkade värst ut.I Arcadia National Park brann fyra tusen hektar skog upp.

Anita Shreve har denna katastrof som bakgrund i romanen "The Stars Are Fire" och det hela börjar lovande med en beskrivning av ett kärlekslöst äktenskap och en kvinnas försök att hitta sin egen väg i livet. Grace är bara lite över tjugo, tvåbarnsmamma och med ett tredje barn på väg när branden gör henne och familjen hemlös. Gene, maken försvinner och antas vara död. En karismatisk konsertpianist dyker upp som gubben ur lådan och ljuv musik uppstår ( i dubbel bemärkelse). Det är här jag börjar tröttna på historien. Det blir allt mer "laved" ( konstruerat) och vad som kunde blivit en riktigt bra bok blir bara pekoral. Jag konstaterar- ingenting för mig. Behållningen av den här romanen är personporträtten i den första delen och beskrivningen av den ödesdigra sommaren av år 1947.

Vy från Acadia National Park i Maine. (Fotot är lånat).

The Mirador

"As she enters she finds two officers standing in the foyer and the family, pale-faced, gathered in the sitting  room; a terror seizes her and she prepares to apologize. But her mother kneels down and embraces her, whispers that she must be good and obey her father and her sister, kisses her many times, stands up, and suitcase in hand, leaves with the officers."

Elisabeth Gille var bara fem år gammal när hennes mor,författarinnan Irène Némirowsky, fördes bort av Gestapo för att inom kort sättas på ett tåg till förintelselägret Auschwitz.  Elisabeth fick aldrig återse sin mor igen och några månader senare fördes även fadern bort. Elisabeths föräldrar mördades och hon och den äldre systern togs om hand av vänner i Bordeaux.

Elisabeth Gille har skrivit sin mors (fiktiva) självbiografi och jag tror att det har varit ett sätt för henne att försöka läka de djupa såren från barndomen. Boken består av två delar och den första handlar om Irènes barn- och ungdom i dåvarande Ryssland. Irène kom från en mycket välbärgad familj och i materiellt hänseende led hon ingen nöd, däremot var förhållandet till modern mycket problematiskt , minst sagt. Tsar-Ryssland under den här tiden (1900-talets början ) skildras med stor inlevelse och med många djupa inblickar både i historien i stort och i familjelivet. I bokens andra del möter vi Irène i det nazi-ockuperade Frankrike. Hon kunde ha flytt men ändå stannar hon kvar och här får berättelsen något ödesmättat, skrämmande över sig - det känns som att befinna sig i dödens väntrum.

En ung Irène Némirowsky

"The Mirador" har försetts med både fylligt efterord och en intervju med Elisabeth Gille som försöker förstå varför modern inte såg (eller valde att inte se) vad som komma skulle. Elisabeth Gille gick bort i förtid (1996) - hennes bok kom ut år 1992 och den engelska översättningen flera år senare (Marina Harss). Förlaget är New York Review of Books - någon svensk översättning har jag inte hittat (beklagligtvis).

The 6:41 to Paris av Jean-Philippe Blondel

Jag tänker på filmen "The way we were" med Robert Redford och Barbra Streisand (1973) när jag läser Jean-Philippe Blondels berättelse om Cécile och Philippe som av en ren händelse träffas igen efter nära trettio år.

Ett oförutsett möte på ett tåg till Paris blir upptakten till minnen och tankar, allt skildrat genom inre dialoger i rapp och lättläst stil. Cécile och Philippe är båda 47 år men deras liv har utfallit mycket olika sedan de sist sågs eller snarare skildes. En gång, då, var de unga och förälskade - Cécile var den lite alldagliga flickan som föll för den charmige och stilige Philippe. I tre månader varade förhållandet och så fick Philippe nog. Brytningen blev inte vacker och den visar sig få stora konsekvenser i livet för dem båda. Nu sitter de alltså här på ett tåg på platserna bredvid varandra utan att låtsas om att de känner varandra sedan tidigare. Tankarna mal och Cécile konstaterar förnöjt att Philippe inte har åldrats väl och jämför honom med sin egen numera mycket chica uppenbarelse.

Vad som formar oss som människor, hur vi gör våra val och vilka konsekvenser det får - det kan man filosofera över under läsningens gång. Blondel gräver djupt och skickligt och både Cécile och Philippe är ytterst trovärdiga och väl beskrivna som personer.

" No one ever warned us that life would be long. Those easy slogans that make your heart beat faster, like "carpe diem" or " die young" - all that stuff was just nonsense. No one told us, either, that the hardest thing would not be breaking up, but decay. The disintegration of relationships, people, tastes, bodies, desire. Until you reach a sort of morass where you no longer know what it is you love. Or hate. And it's not as unpleasant a condition as you might think. It's just lifelessness. With scattered spots of light."

Tystnaden bryts först mot slutet av resan och hur blir det sen? Ja, det får man själv gissa. 6:41 till Paris är en resa framför allt bakåt i tiden och in i människors hemliga rum.

 Översättningen till engelska är gjord av Alison Anderson. Förlag: New Vessel Press. Någon svensk översättning har jag (förvånande nog) inte lyckats hitta.

Kulturarv i fara

Salvatore Settis är en italiensk arkeolog och konsthistoriker. I sin senaste bok skriver han om hotet mot Venedig, en stad som är på väg att kollapsa under trycket av massturismen. Venedig är ingalunda ensamt härvidlag. De billiga flygresorna möjliggör ett oändligt "flaxande" hit och dit för många människor men vissa platser mår mycket dåligt av slitaget. Jag har ännu inte hunnit läsa Settis bok men den är på väg till mig och den känns mycket angelägen.New Vessel Press står bakom utgivningen, ett oberoende förlag som specialiserar sig på översättningslitteratur. Jag har hittat många lockande titlar där.

Fotot är lånat.

Så skriver vi september och hösten är på väg, sakta men obönhörligen. Spindlarna spinner sina nät och gräset är morgondaggrikt. Snart dags att börja kura skymning med en god bok.