Longyearbyen (Svalbard) fotot är lånat.
Det är eländigt illa ställt med mina kunskaper om modern norsk litteratur. Skammens rodnad pryder mina kinder... nog borde man vara mera uppmärksam på grannländernas litteratur.
Här är en trio norska författare som jag blir intresserad av att läsa något av:
Jon Michelet (f. 1944) debuterade år 1975 med en kriminalroman (svensk översättning året därpå: "Den drunknar ej som hängas skall"). Mest känd är han säkert för "Orions bälte" (därav fotot ovan) som har handligen förlagd till Svalbard under det kalla kriget- den romanen blev filmatiserad 1985).
Michelet är en mycket produktiv författare- i år är han aktuell med "En sjöens helt- skogsmatrosen". Det handlar om Halvor "en havets proletär" som ger sig ut på sjön år 1939. Detta är första delen av två (nästa del är planerad till 2013).
Britt Karin Larsen (f.1945) är nog mest känd för sin trilogi om resandefolket- "
De som ser etter tegn (1997),
De usynliges by (1998) och
Sangen om løpende hester (1999). "
På svenska kan man läsa "Det växer ett träd i Mostamägg" (
Heidruns förlag) en bok som handlar om finnskogsfolket- de som lever undanskymt mellan Klarälven i öster och Glomma i väster.
"Den utspelar sig från kanske halvtannat århundrade tillbaka och skildrar på ett målande poetiskt språk hur livet kunde gestalta sig för en ung kvinna med ett litet barn och en kärv verklighet runtom."
Nu i höst är Britt Karin Larsen aktuell med "För snöen kommer" som är del fyra i serien om folket på Mostamägg.
Ketil Bjørnstad (f. 1952) är kanske mest känd här i Sverige för dokumentärromanen " Oda", ( konstnärinnan Oda Krogh). Bjørnstad är förutom författare även skicklig kompositör och musiker. På norska finns också en imponerande utgivning av romaner, lyrik, essäer....
I höst är han aktuell med romanen "Verdens ende"som tar upp ett mycket svårt ämne- ett litet barns död. Hur klarar man av att som förälder gå vidare?
Jag tycker det är synd att svenska media inte mera uppmärksammar våra grannländers bokproduktion. De här tre författarna är ju bara några av flera och nog vill då jag mycket gärna se de här senaste "produktionerna" i svensk översättning. (och jo, jag kan läsa på norska men det är liksom inte det som är poängen).