Bänkpoesi

På vandring i Flommens naturreservat stötte jag på den här bänken - prydd med en vacker dikt av Hans Dhejne.

"Mitt hjärta har sitt fäste här,
där luften smakar salt
och havet sjunger med en ton
av evighet kring allt."

Just denna dag var utsikten från bänken höljd av dimma men under soligare omständigheter kan man se långt ut över Öresund.

Väl synliga var dock de här färgstarka badhytterna- ett glatt och somrigt inslag i en annars grå vårvinterdager.

Trädet och fåglarna

Jag bor på ett näs och jag är således omgiven av vatten  - den enda landgränsen är en smal strimma någon kilometer österut från mig räknat. I år står vattnet högt på många ställen och den här bilden är från det som kallas för "flommarna"- våtmarker- som ligger alldeles intill havet (i det här fallet Öresund). Så här mycket "flod" har jag inte sett på just den här platsen på mycket länge. Det stackars lilla trädet får kämpa för tillvaron.



(Detta foto är lånat)

Om någon månad kommer skärfläckorna hit för att häcka och många av dem just i närheten av platsen på fotot längst upp och på en liten "ö" som kallas för Landgrens holme. Ett säkert vårtecken och ett mycket välkommet sådant. Skärfläckorna har häckat på Flommen sedan år 1927.

Att följa årstidernas gång

När man tar långa promenader varje dag (som man oftast gör när man har hund) spelar årstiderna upp sina scenerier direkt och utan ridåer. Idag skulle man dock närmast tro sig förflyttad någon månad bakåt i tiden. Ett annat år hade den här bilden varit full av betydligt mera fauna och även en del flora. Nu står trädet där vindpinat och livlöst- det dröjer ett tag innan den gröna färgen gör sitt intrång i bilden.

Flommarna är isbemängda och snön ligger där fläckvis. Horisonten är gråblå och den ser nästan lite hotfull ut.

En bild från ett rastställe i slutet av mars 2013.