Professorns hem av Willa Cather

Jag har läst den här romanen på engelska men den finns i svensk översättning (från 1927). Originalutgåvan är från 1925.

Willa Cather är ingen författare "i ropet" här i Sverige, tyvärr. I USA ingår delar av hennes ganska rika produktion ofta i den rekommenderade läsningen för både gymnasielever och universitetsstudenter. Det finns därför väldigt mycket skrivet om just "The Professor's House" på nätet.

"The Professor's House" handlar om Godfrey St Peter, 52 år, och hans värld. När berättelsen börjar är han och hans fru Lillian på väg att flytta till ett nytt hus- men St Peter är inte glad- han dröjer sig kvar vid det gamla och envisas med att ha kvar sitt lite underligt dekorerade, omoderna och väl inrökta arbetsrum i det annars utrymda huset. I arbetsrummet ska han skriva om och redigera en dagbok som han fått av en kär vän (Tom Outland) som stupade i Flandern år 1917.

"The Professor's House" består av tre delar och det kan göra den något rörig. Den första delen som har rubriken "Familjen" är en bok i sig och handlar om St Peter's relationer med hustrun Lillian, de två döttrarna och deras män. Det står ganska snart klart för läsaren att St Peter är något av en enstöring och han har kommit "ifrån" sin familj. Äldsta dottern Rosamond är gift med Louie Marsellus- en rik och materialistisk ung man - och en man som St Peter inte hyser några speciellt varma känslor för. Den yngre dottern Kathleen står han närmare och hon är också den person som skildras mest positivt i romanen.

Det här är ingen "action"-bok utan mera en stilla berättelse om en man som går igenom en "mittlivs-kris" och som klarar sig med ett nödrop över till den andra sidan om denna. Det mest fängslande är nog St Peter's förhållande till den unge Tom Outland- och del två av boken återger den dagbok som Outland skrivit under en vistelse i New Mexico. Outland är den sanne idealisten och han har en stark integritet. (En verklig motpol till Louie Marsellus).

När Willa Cather skrev den här boken var det första världskriget inte särskilt långt borta och det känns att världen säkert blivit annorlunda. Guden Mammon börjar ta en allt större plats i människors medvetande och den gamla världen är på väg att försvinna.

Jag tycker att "The Professor's House" har en hel del att lära - och nog förtjänar den att bli en så kallad modern klassiker även här.

Här en länk till en av många recensioner.

Alexanders bro

"Då jag nått halvvägs på vår levnads bana, jag fann mig i en dyster urskogs snår där icke väg, ej spår jag kunde spana". (Dante Alighieri).

Den klassiska sentensen kunde mycket väl sammanfatta Willa Cathers korta roman "Alexander's Bridge" (som för övrigt var hennes allra första (1912).

Det handlar om Bartley Alexander, en medelålders mycket framgångsrik man - han är brokonstruktör och har tjänat stora pengar på sin talang. Nu är han uttråkad och livet har trots alla framgångar inte blivit som han hade tänkt sig. Missnöjet pyr inom honom där han sitter i sin bekväma lägenhet i Boston tillsammans med sin hustru (som han noga valt ut från "rätt" samhällsklass). Bartley tänker på sin ungdom och han minns en lyckligare (som han tror) tid.

När man bygger broar får man resa mycket och Bartley hamnar i London. Väl där träffar han sin ungdoms stora kärlek, skådespelerskan Hilda Burgoyne. I ett desperat försök att återuppliva sina "yngre dagar" återupptar han sin gamla kärlekshistoria- fylld av spänning och förväntan och med många nostalgiska tillbakablickar (Hilda är något mera realistisk) börjar han på en farlig resa.

Det är inte lätt att leva dubbelliv och den här historien kan naturligtvis inte få något lyckligt slut.

Cather berättar intensivt och suggestivt- romanen känns mycket längre än den i själva verket är (och det menar jag som något positivt). Hon lyckas mycket väl med att beskriva den där hopplösa längtan som drabbar så många mitt i livet- men- en förlorad ungdom kan aldrig återskapas och vårt förflutna är just det- förflutet.

Jag börjar smått "förälska mig i" Willa Cathers berättarkonst- detta är nu den fjärde romanen på (nästan) raken som jag har läst av henne. Det kommer att bli flera.

Lärksången

Nog ser hon ut att ha skinn på näsan, den här damen. Olive Fremstad (1871-1951) var en framstående sopran och hennes storhetstid var under förra seklets första 15 år- då sjöng hon på Metropolitan i New York och Wagnertolkningar var hennes specialitet.

Fremstad var nu inte hennes "riktiga namn" hon var född i Stockholm som Anna Olivia Rundquist, men hon kom till USA som ung och adopterades av ett norskt par. Redan tidigt visade hon upp stora musikaliska talanger- först på pianot där hon ansågs vara ett underbarn- och sedan även inom sången och det var alltså där hon kom att få sin hemvist till slut.

Det är inte undra på att Willa Cather intresserade sig för Olive Fremstad och att hon modellerade sin fiktiva karaktär "Thea Kronborg" på henne i romanen "The Song of the Lark" från 1915. Det finns en svensk översättning men den är gammal (från 1920) "Lärksången"- och tyvärr ser det ut som om det är svårt att få tag på den. Det är att beklaga för "Lärksången" är en bra bok och porträttet av Thea Kronborg är väl utmejslat och gör säkert originalet rättvisa. Naturligtvis är detta fiktion så författaren har använt sig av sin konstnärliga frihet men allt är synnerligen trovärdigt och bilden av en stark och mycket originell kvinna växer fram på sidorna.

"Nothing is far and nothing is near, if one desires. The world is little, people are little, human life is little. There is only one big thing- desire. And before it, when it is big, all is little. It brought Columbus across the sea in a little boat, und so weiter."

I boken går Theas resa från en liten håla i Colorado via Chicago till New York. Hela tiden en kamp- men med obändig vilja och styrka går Thea sin egen väg framåt. Willa Cather kan konsten att porträttera starka kvinnor och det är allt bra synd att hennes böcker inte ges ut på nytt här i Sverige. (Vill man läsa på engelska är det inte alls svårt att hitta billiga pocketutgåvor- de finns "en masse".

En hyllning till prärien :2

"Those fields, colored by various grain!"(Adam Bernard Mickiewicz 1798-1855)
Foto: Ryan Peters

Willa Cather (1873-1947) växte upp i Nebraska och många av hennes romaner handlar om människorna på prärien. Jag har läst "O Pioneers! (O Pionjärer är den svenska titeln- och jag tror inte att det finns någon nyare utgåva än den från 1948....)

Willa Cather har valt att skriva om en svensk-amerikansk nybyggarfamilj, familjen Bergson. Husfadern, John Bergson, ligger döende när berättelsen inleds. Hans tankar går till gården- den som han slitit så för och i princip betalat för med sitt eget blod. Nu finns det inte mer kvar att ge. Hans enda hopp står till den enda dottern Alexandra, för hon har begåvats med både sunt förnuft och affärssinne- något som hennes tre bröder saknar.

Precis som John Bergson tänkt går det- Alexandra tar över skötseln av ägorna och hon gör det kunnigt och med stort framåttänkande- det här är en synnerligen driftig kvinna- hon är typiskt svenskt praktisk men hon har inte riktigt samma begåvning när det gäller känslor och att tolka dem- det kommer hon att få betala för så småningom.

Präriens folk är av många olika slag-och precis som grödorna som färgar fälten så färgas landet av de olika nationaliteterna- det är en stor smältdegel för olika kulturer. Förvecklingarna blir ganska många och sidorna fylls av tragiska händelser. Alexandra står dock stark - hon kommer att överleva trots allt.

Willa Cather har tecknat ett vackert kvinnoporträtt och hon har också skrivit en hyllning till präriens kämpande folk, de som bröt land, de som arbetade och slet för att försöka få en bättre tillvaro i det nya landet. Med sina knappt 125 sidor tar "O Pioneers" en välförtjänt plats bland de moderna klassikerna.

"They went into the house together, leaving the Divide behind them, under the evening star. Fortunate country, that is one day to receive hearts like Alexandra's into its bosom, to give them out again in the yellow wheat, in the rustling corn, in the shining eyes of youth!"

Boken är tillägnad Sarah Orne Jewetts minne:

To the memory of Sarah Orne Jewett in whose beautiful and delicate work there is perfection that endures.

Willa Cathers " Skuggor över klippan"

Ludvig XIV 1638-1715

"Skuggor över klippan" är en av Willa Cathers senare romaner- den kom ut på originalspråket (engelska) år 1931. Jag kan förmoda att den blev mycket populär och mycket läst på sin tid.

Jag drogs till den här boken för att den handlar om Quebec under slutet av 1600-talet. Jo, det är underhållningslitteratur och människorna i berättelsen är till större delen snälla och godhjärtade. Det händer inte så mycket på sidorna. Det som är viktigt är beskrivningen av de två huvudpersonerna, apotekaren Euclide Auclair och hans dotter Cécile (12 år). Euclide är änkling sedan ett par år tillbaka (hustrun dog i någon typ av lunglidande) och nu sköter Cécile hushållet.

Man får följa händelserna i staden under ett år från senhöst till senhöst. Hösten är en vemodig tid i Quebec för då lämnar sommarfartygen från Frankrike platsen för att inte komma tillbaka förrän åtta månader senare.

"Nu skulle den franska kolonin på denna klippa uppe i norr i åtta månader vara fullständigt avskuren från Europa, från världen. Man var nu i oktober. Inte ett segel skulle dyka upp på den breda floden förrän i juli nästa år. Inga förnödenheter, inte ett vinfat eller en mjölsäck, inget krut, läder eller tyg, inga järnredskap. Inte så mycket som ett brev." (Om kungen (Ludvig XIV) skulle dö fick man dock förmodligen bud via New York).

I kolonin bor ännu inte så många själar men kyrkan har redan befäst sin makt här- det finns flera kloster och klosterskolor. Byggnaderna är uppförda i normandisk-gotisk stil av människor från norra Frankrike (och de kände inte till något annat sätt att bygga på). Väggarna är isolerade med en blandning av aska och sågspån- nära fyra fot tjockt är isoleringslagret- och det behövs för vintrarna i den här delen av världen är svåra.

Apotekare Auclair är en rättskaffens man och han sköter sina plikter på bästa sätt med hjälp av Cécile- en brådmogen flicka. Auclair tillhör naturligtvis stadens övre skikt och i hans hus fattas ingenting. Andra invånare har det inte så väl förspänt- några inblickar får man och givetvis kan man förstå att livet i kolonierna inte var en dans på rosor.

Fader Chabanel ,till exempel, har det inte så trevligt när han far runt i distriktet för att försöka omvända indianer till den kristna tron.

" I wigwamen hittade de alltid på råheter för att plåga honom. En gång, när ett jaktsällskap kommit tillbaka efter en lång tid av svält, bjöd de honom på köttkalas. När han ätit upp portionen i sin skål, drog de upp en människohand ur grytan för att visa honom, att han ätit kött av en iroquoifånge. Han blev genast sjuk, och de följde efter honom ut i skogen och gjorde sig lustiga över hans häftiga uppkastningar."

Förtjänsten med "Skuggor över klippan" är de fängslande personporträtten och inblickarna i livet i den lilla kolonin- det är en lättläst bok och den tillhör förmodligen den genre som idag kallas för "feel-good"-litteratur. Den gav mig hur som helst en stund av god avkoppling och den  var mycket behaglig att läsa. (I en liten epilog får man veta "hur det gått för huvudpersonerna" 15 år senare.)

Den svenska översättningen är gjord av Siri Thorngren Olin.





Så här kan vintern se ut i Quebec......

Staden vid klippan

Mäktigt läge. "Kébec" kallade algonquin-indianerna platsen för: "det ställe där floden smalnar av".  Floden heter Saint Lawrence. Staden Quebec har gamla anor- den grundades redan år 1608 av Samuel de Champlain.

Jag är mitt uppe i läsningen av Willa Cathers roman "Skuggor över klippan"- och jo, den är faktiskt riktigt läsvärd. Det tycker i alla fall jag och jag hoppas kunna kreta ner några rader om denna bortglömda bok så småningom. Jag tror inte att den hör till Cather's "bäst-renommerade" romaner men jag tycker att det är intressant att kliva in i en annan tid (slutet av 1600-talet) och kolonisatörernas ofta bistra verklighet. Jag är övertygad om att Willa Cather har gjort sin läxa mycket väl.

Präriens drottning

Nog kan man kalla henne så, Willa Cather (1873-1947). Visserligen var hon född i Virginia men hon kom att tillbringa större delen av sin barn-och ungdom i Red Cloud, Nebraska.



År 1906 kom Cather till New York där hon hade fått plats vid tidskriften "McClures" som specialiserade sig på grävande journalistik. Cather kom sedan att förbli New York trogen och det var också här hon gick bort år 1947- då var hon 73 år gammal och hade blivit en av Amerikas mera kända författare. (Hon tilldelades Pulitzerpriset år 1922 för sin roman "One of ours".) Mest populära blev nog hennes tre böcker i den så kallade "prärietrilogin"O Pioneers! (1913), The Song of the Lark(1915), och My Ántonia (1918). Jag skulle tro att de finns i svensk översättning men i så fall av äldre datum för vill man läsa något av Willa Cather på vårt språk får man leta biblioteksmagasinen och bland antikvariatens utbud. Tråkigt nog, ska jag väl säga för jag tycker gott att man kunde ge ut nya upplagor av Cathers mest kända romaner.

Jag har beställt "Skuggor över klippan" (den kom ut på originalspråket 1931 och den svenska översättningen är från 1940) - för att den handlar om Quebec under slutet av 1600-talet. Den är jag nyfiken på.... Det finns en hel del annat som jag skulle vilja läsa av Cather också- i hyllan har jag "My Antonia" - den läser jag gärna om.