En makalös översättargärning

Via diverse irrvägar (för jag hade tänkt att skriva om något helt annat idag) hamnade jag mitt i Svenskt översättarlexikon och där läste jag om översättaren och författaren Eva Alexandersson. Vägen dit gick via novembernumret av "Magazine Littéraire"  där det på sidan 45 finns en stor annons som presenterar filmen "Violette" i regi av Martin Provost.  "Violette" är Violette Leduc- en på sin tid mycket kontroversiell författarinna- som blev mycket berömd för framför allt sin självbiografiska bok "La bâtarde" från 1964. Nu har alltså Leducs liv kommit i ny filmatiserad form och kritiken är både bra och dålig men jag är helt övertygad om att det är en sevärd film (fast hit till Sverige kommer den väl inte).

(Leduc hade ingen mindre än Simone de Beauvoir som beskyddande ängel och musa. )

Nå, så över till Eva Alexandersson och hennes översättargärning- "La Bâtarde" finns nämligen att läsa på svenska, utgiven av Bonniers förlag år 1969 och översatt (just det) av Eva Alexandersson.

Eva Alexandersson (1911-1994) har lämnat en synnerligen diger mängd av översättningar efter sig och hennes språkliga spridning är mycket imponerande. Hon översatte främst från franska och italienska men spanska, tyska och engelska fanns också med på paletten. Mycket omtalad blev hennes tacklande av den säkert synnerligen språkligt utmanande "Rosens namn" av Umberto Eco. Då skrev vi 1983.

" Under arbetet med Ecos roman läste hon de redan utkomna spanska, tyska och franska översättningarna. Den tyska utgåvan tyckte hon helt enkelt var dålig, den hoppade över alla svåra problem och var inte till mycket hjälp; den franska ansåg hon var mycket bra, om än en aning torr. Om sin egen översättning sa hon: ”Man kan aldrig lyckas helt. Det finns alltid något att slå ner på i en översättning, hur bra den än är.” (Svenskt översättarlexikon).

Eva Alexanderssons ypperliga arbete med "Rosens namn" blev både uppmärksammat och prisbelönat.

HÄR länkar jag till Eva Alexanderssons sida i Svenskt översättarlexikon. Nog är raden av översatta böcker imponerande och  lockar till både läsning och omläsning.

Han som översatte Osorgins böcker till svenska

Om honom- Josef Riwkin- kan man läsa en hel del i boken om tidskriften Spektrum. Spektrum gavs ut mellan 1931 och 1935 och speglade en stor del av 1930-talets strömningar. "den svenska drömmen" för att citera bokens undertitel. (Boken om Spektrum är utgiven på Wahlström & Widstrand förlag (2011) och den finns fortfarande att köpa i bokhandeln.)

Josef Riwkin (1909-1965) föddes i den lilla staden Surazj i dåvarande Ryssland men familjen kom till Sverige redan år 1916. Mycket tidigt började Riwkin att översätta ryska författare (debuten skedde i Whitlockska samskolans skoltidning) och han kom att tala svenska, ryska, tyska och franska helt flytande.

Hans översättningar av ryska författare har vunnit många lovord och nog kan jag instämma i hyllningskören efter att ha läst Michail Osorgins "Den tysta gatan".

"Under 1930-talet läste Josef Riwkin intensivt den nya sovjetryska prosan och lyckades övertala förläggare att ge ut böcker som ibland inte var översatta till andra språk."

Vera Inber och Michail Osorgin hör till dessa författare och vill man se en lista på de översättningar Josef Riwkin gjorde ska man klicka HÄR så kommer man till Svenskt översättarlexikon. (Det är för övrigt där som jag har hämtat informationen om Riwkin).

År 1939 lämnade Riwkin Sverige för att flytta till USA. Efter kriget bosatte han sig i Frankrike och där slutade han också sina dagar.

Jag kan också tala om att jag har beställt ännu en bok av Osorgin "Den gröna världen". Översättningen är givetvis gjord av Josef Riwkin.