Barndomsnostalgi

 Det är alldeles för mycket sagt att jag läste de här författarna i tidig ålder- men jag fick i alla fall bekanta mig med dem lite grann genom "Författarspelet". Detta var som alla förstår 1950-tal och TV:n var visserligen uppfunnen men det var inte många hem som hade den där "fönsterförsedda klumpen" stående i ett hörn i vardagsrummet.

På kvällarna lyssnade vi på radio - eller spelade kort och då kom kortleken ovan fram tämligen ofta. Det var roligt att försöka memorera de olika citaten ur kända författares kända verk. Representerade var "la crême de la crême" bland svenska skriftställare.
-
I kortleken återfinnes således Hjalmar Söderberg, Dan Andersson, Selma Lagerlöf (den enda kvinnan i församlingen....), Verner von Heidenstam, Viktor Rydberg, Pär Lagerkvist, Johan Henrik Kellgren, Bo Bergman, Carl Snoilsky, Erik Axel Karlfeldt, Gustaf Fröding, Johan Ludvig Runeberg (som var från Finland- men han "annekterades" som svensk), August Strindberg, Esaias Tegnér, Birger Sjöberg , Carl Mikael Bellman och Oscar Levertin.
-
Jag minns att jag kom att känna väldigt starkt för särskilt Dan Andersson och Oscar Levertin- de dog båda på ett så tragiskt sätt.
-
Några rader ur "En landstrykares sång till solen" (Det kallas vidskepelse ,1916)
-
" Sol, jag är nog en blomma, en vandrande blomma,
gifthus det har jag också, bakom trasiga blad.
Dan Andersson
-
Fjärran och nära sällsamt förenar
sagan med systerligt spinnande hand.
Libanons cedrar och snöskogens enar
binder hon samman med skimrande hand.
(ur Sagan och Sångaren från Kung Salomo och Morolf, 1905) av Oscar Levertin

Jag tror att det finns ett nytryck av Författarspelet att köpa även idag. Jag vet förstås inte om författarna är desamma eller om man har ändrat "utbudet".

Från biblioteket hämtade jag hem "Tjänstekvinnans son" av August Strindberg (det blir en del klassiker nu till jul, tror jag) och så kom jag att minnas "Författarspelet" som hade det här utdraget ur boken på ett av korten:

"Hans första förnimmelser så som han sedan erinrat sig dem, voro fruktan och hunger. Han var mörkrädd, strykrädd, rädd för att göra alla till olags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen."

Strindberg anno 1962

Den 20 april år 1962 hade Malmö Stadsteater premiär på Strindbergs "Dödsdansen". Pjäsen spelades på lilla scenen "Intiman" (Intima teatern). Då var Strindberg den mest spelade författaren vid teatern med hela sexton uppförda pjäser på nitton säsonger (nummer två var Hjalmar Bergman med elva skådespel följd at William Shakespeare (åtta).

Strindberg var själv mycket förtjust i sin skapelse och lär ha yttrat mer än en gång " Dödsdansen, det är mitt bästa stycke!" Kritikerna delade inte alltid Strindbergs uppfattning och Oscar Levertin skrev: "Denna Dödsdans är en plump, långsam och tråkig träskodans, som icke kan gripa eller fängsla".

Jag måste ha sett dramat den där gången för 50 år sedan- jag minns dock ingenting av föreställningen men jag var ju heller inte särskilt gammal och förstod säkert inte vad pjäsen egentligen handlade om. Ämnet är väl inte ovanligt - olyckligt äktenskap, tristess, själslig fångenskap. "De från lyckan utestängda"- för att citera Göran Lindström- som också skriver "De ljuger sig bort från nuet, gör sina närmaste olyckliga och tvingas förr eller senare att acceptera den stora resignationens konst."

Ryktbara recensioner 1.

I årgång 1947 av All världens berättare hittar jag "ryktbara recensioner" - kända författares kända verk sågas... rejält. Här ett utdrag ur Professor F A Cederschiölds tankar om Strindbergs Röda rummet från Aftonbladet av år 1879.

-

"Vad är väl detta August Strindbergs vidriga arbete annat än en serie av analyserade bitar, utan ringaste sammanhang och utan annat, åtminstone skenbart ändamål än att med ungdomligt övermod fördöma allt omkring sig. Hela detta skriftställeri förefaller icke olikt, då okunniga ungdomar roa sig med att stampa i rännstenarna för att med det orena vattnet nedsmutsa förbigående."

-

Strindbergs Röda rummet läses fortfarande men vem f-n var F A Cederschiöld....