En mycket obehaglig syskonskara

Jag har läst Sigfrid Siwertz "Selambs" och fått den ena obehagsrysningen efter den andra. Inte för att det är en dålig bok, tvärtom, utan för att den är så diaboliskt skriven. Här avporträtteras fem syskon ,Peter, Laura, Stellan, Hedvig och Tord ,  och alla är de helt svarta i själen. Inte den minsta lilla ljusglimt- bara elakheter och perversioner för perverst är det att älska penningen så mycket ( i Tords fall slår det över på andra sätt. )

Varje syskon får sin beskärda del av utrymmet i den här krönikan och det är verkligen ett monument över egoismen i dess allra högsta potens. Värre än så här kan de väl knappast bli. Peter ruvar på guldet som en annan drake och lever samtidigt i ren misär för att inte slösa på det han tillskansat sig genom rena bedrägerier.( Han drar sig givetvis inte för att utnyttja sina syskon.) Ensam lever han och ensam dör han och den son han har (u ä) utnyttjar han bara som ett "supsällskap" (ett supsällskap som han dessutom förleder och depraverar å det grövsta).

Laura är en känslokall utnyttjande kvinna och Hedvig som utbildar sig till sjuksköterska (ett osannolikt yrkesval) är också en ofullständig människa med ett minimalt känsloliv. Stellan blir officer och tycker att det är mycket lustigt att roa sig på andras bekostnad. Han är feg och hållningslös och precis som sina syskon bara förälskad i pengar. Tord lever ett bohemliv på en ö tillsammans med en kvinna som han plågar och misshandlar å det grövsta. Han gillar insekter och studerar dem noga- "de är så grymma".

Alla dessa fem får sina rättmätiga straff och jag tror att författaren (Sigfrid Siwertz) har känt en stor skadeglädje när han skrev boken (som ska vara baserad på en verklig familj).

Jag tycker inte alls att den här boken är "gammal skåpmat" - visst får man läsa vissa delar med den tidens ögon (1920-tal) men beskrivningen av egoismen som universalmål äger kuslig aktualitet även idag. Metoderna är i stort sett desamma.

Tråkigt är det att TV-serien som visades år 1979 inte har kommit i repris (ännu) och inte finns den på DVD heller. Bengt Lagerkvist var en gudabenådad regissör och jag länkar till listan med alla de teaterpjäser och serier i hans regi som visats på TV.

Två nyförvärv

Nu ska jag läsa om tyska romantikens kvinnor ett tag - idag kom "Alles aus Liebe, sonst geht die Welt unter" av Katja Behrens. En mycket efterlängtad beställning.

Föreningen "Bibliotekets vänner" här på orten har ett litet antikvariat i bibliotekets vestibul. Där brukar jag alltid kika in och idag gjorde jag (som jag tycker) ett fynd -"Selambs"- av Sigfrid Siwertz. En nyutgåva från 1979 som naturligtvis tryckts upp i anledning av TV-serien som visades just det året (den såg jag inte, tyvärr) i regi av ingen mindre än Bengt Lagerkvist.

Selambs är från 1920 och med den handlar om fem syskon (inte särskilt sympatiska) och deras öden i livet. "En kapitalistfamiljs uppstigande och fall, om hur egoismen triumferar och förtär sig själv".

Här inledningsorden- man fångas direkt:

" Att skildra barndomens historia som de vuxnas är en förfalskning. Den klarvakne måste göra våld på sig för att berätta en dröm, sådan han verkligen upplevde den.
Högt över barnets huvud glider de stora händelsernas ström. Endast stänkvis och utan sammanhang får det medveten känning av dess virvlar. Just denna oförmåga att se sammanhanget gör verkligheten drömlik. Där regerar i barndomens långa dröm ett godtyckligt, outgrundligt och övermäktigt öde, slösande som feen med trollspöt vid prinsessans vagga eller grymt som vargen i sagan om Rödluvan. Skuggan av detta öde faller även över mognadens år. Dess spökbild förföljer oss ännu, när vi medvetet börjat länka vårt livs händelser. Endast ett fåtal av frihetens utkorade kommer verkligen till rätta med sina feer och troll.
Denna bok handlar om människor, vilkas barndom mest gick i vargens tecken- och som aldrig blev fria från sin barndom."

Sigfrid Siwertz är idag ganska bortglömd som författare. Han levde mellan 1882 och 1970 och under nära 40 år innehade han stol nummer fyra i Svenska akademien.