Merci, ma chère amie

Min snälla brevvän i Lyon skickade mig sommarnumret av LIRE och det är fyllt av spännande lästips och även ett kapitel om udda och extrafina boklådor världen runt. (Kolla in Atlantis Books på ön Santorini, till exempel!) Denna lilla bokhandel är "skapad" av två unga amerikanska turister och väggarna är fyllda av både böcker och litterära citat- på terrassen har man en vidunderlig utsikt över ett blått Medelhav. 

Förra sommaren var det Montaigne, i år Proust och nästa sommar har vi säkert möjlighet att läsa Antoine Compagnons färskaste tillskott "Un été avec Baudelaire". Den som inte har tålamod att vänta får köpa boken från lämplig nätbokhandel.

Jag blev också intresserad av den här lilla pocketboken som handlar om kärlek i krigets skugga- kriget i det här fallet är fransmännens krig i Indokina och det är tidigt 1950-tal.

Joyce Maynard har fått ett par böcker översatta till svenska men de här memoarerna kan jag bara hitta på originalspråket, engelska. Maynard är född 1953 och i "Looking back" skriver hon om sin uppväxt (i New Hampshire) under det turbulenta 1960-talet. Boken känns som ett måste för mig som själv växte upp under denna turbulenta tid i historien.

Från Korea till kinesiska sjön- rekommendationer från Lire

 Den koreanska författarinnan Han Kang (f. 1970). Fotot är lånat från engelska Wikipedia.

Min snälla brevvän S. har igen skickat mig ett exemplar av den litterära tidskriften "Lire"- och så fick jag som en extra present också en bok. Det är ibland ett sant nöje att vittja brevlådan och som omväxling till räkningar hitta böcker, brev och ibland en och annan fin tidskrift.

 Han Kang har nyligen fått romanen "Pars, le vent se lève" översatt till franska- det finns också en tidigare bok av henne i engelsk översättning. Boken handlar om en vänskap och ställer frågan "vad är lögn och vad är sanning"?- Miljön är Söeul och det är också mitt i den koreanska vintern- språket beskrivs som poetiskt och vackert. Han Kang har blivit flerfaldigt prisbelönad för sina verk i hemlandet och jag är mycket nyfiken på hennes böcker.

På mitt läsbord finns just nu Jean-Luc Seigles prisbelönade roman (2012) "En vieillissant les hommes pleurent"- och jag har läst de första hundra sidorna (jo, jag är helt fast i handlingen). Året år 1961 och nya tider randas i en liten sömnig by i centrala Frankrike. Två söner- så olika- en trött och krigsskadad far och en mor som vill slänga ut allt det gamla och plantera sig i allt det nya i stället.

Eugénie Grandet (Balzacs roman) spelar en ganska stor roll i boken. Det är längesedan jag läste den här klassikern och då var det på originalspråket. Jag trodde i min enfald att det skulle vara enkelt att hitta en svensk översättning men så var inte fallet. Biblioteken har gallrat ut och då återstår antikvariat eller fjärrlån. Glädjande nog ser det ut som om Modernista förlag ger ut på nytt- men då får man vänta till nästa år. Bättre sent än aldrig måste jag dock säga!

 

Sist men inte minst- en bok om en karta! Kartor kan man inte få för många av- och här handlar det om en udda sådan från 1600-talet. Historikern Timothy Brook har fått fin kritik för sitt utforskande av Herr Seldens speciella Kinakarta. Här kan man läsa mera (Telegraph). Kanske kommer det så småningom en svensk översättning (nu finns i alla fall boken även på franska). Qui vivra verra.

Inspiration från Lire

Marilynne Robinson är en intressant författarinna- hennes roman Gilead (2004) finns i svensk översättning. "Home" kom ut år 2008 (ännu inte översatt till svenska). Den senaste romanen från Marilynne Robinsons penna har fått titeln "Lila" och den har översatts till (exempelvis) både danska och franska.

Marilynne Robinson skriver med stort djup och hon kan sitt lands historia och även bibelns. Lila blir jag hur som helst rejält nyfiken på.

Här är en bok som snarast borde översättas (eller så skulle varje lands författare sätta ihop en egen version) - " Vi är Charlie"- här skriver hela 60 författare om vikten av det fria ordet och man använder sig också av textutdrag från klassiska texter av Voltaire, Victor Hugo, Beaumarchais med flera).

Ali al-Muqri är en jemenitisk författare som tidigare har kommit ut med flera romaner (några har fått stor uppmärksamhet )Nu har han skrivit om kvinnornas Jemen. Det lär inte vara upplyftande läsning men inte desto mindre synnerligen angelägen litteratur.

Sist men inte minst- jag läser att det har kommit en film som handlar om Anton Tjechovs liv som det såg ur år 1890 (det var då han gjorde sin resa till Sachalin bl a). "Anton Tchekov 1890"- upphovsman är René Féret. Undrar just om det blir någon visning i Sverige. Hoppas kan man ju.

Att färdas till öar

 Min kära väninna S. har åter igen skickat mig läsinspiration i form av tidskriften "Lire".  Ett fullspäckat nummer och man vet inte var man ska börja, faktiskt. Här finns massor som lockar. Redan på sidan 22 fastnar jag för en resa i Engelska kanalen med speciellt strandhugg på Guernsey. Först ut blir en gammal klassiker " Havets arbetare" (och den fanns en gång att få som illustrerad klassiker)- en sorglig berättelse om det hårda livet på den här kanalön.  Idag får man läsa den svenska utgåvan på nätet om man inte lyckas få tag på en av de äldre utgåvorna i pappersform.

 Visst är de fina, brevlådorna på Guernsey? (fotot är lånat).

Gerald Basil Edwards har bara skrivit en roman (eller i vart fall bara fått en roman publicerad) nämligen "The Book of Ebenezer Le Page" (Sarnia är den franska titeln) - en fiktiv biografi som handlar om en fiskare från Guernsey

Man rekommenderar också Edouard Launets  "Le Seigneur des Îles" som beskriver en långseglats runt de flesta av de så kallade kanalöarna. Boken är från 1974 (så därför extra lockande för mig). (Under resan läser Launet Hugos" Havets arbetare").

Jag kommer att bläddra vidare i Lire!

Lire rekommenderar

Lire är en fransk litterär tidskrift som är svår att få tag på i Sverige och därför tog jag med aprilnumret hem från Bryssel (det var inte alldeles lätt att hitta den där heller och det är bara att konstatera att litteraturtidskrifter står sig slätt i konkurrensen från alla heminredningsmagasin (o. dylikt)..

Aprilnumret hade detektivromaner som tema- inte riktigt "my cup of tea" men tack och lov fanns en del annat också. Jag fastnade i de två avsnitten som behandlade franska romaner och utländska dito (i översättning). Det är spännande att se vad som översätts i olika länder för inte är det alltid detsamma som här hemma.

Ron Rash (f. 1953) är en amerikansk författare som gärna håller sig i sina hemtrakter (Appalacherna)- romanen "The Cove" har handlingen förlagd till år 1918.

"A breathless sequence of events lead the book to its devastating final sentence. And that sentence affirms Mr. Rash’s reputation for writerly miracles when it manages an uncanny feat: fusing the cove, the Vaterland, the parakeets and the lovebirds into one perfectly wrenching last thought. "(Janet Maslin, New York Times). Ursula le Guin har recenserat boken för The Guardian och ja, den har alltså fått lite blandad kritik men jag blir nyfiken...

 Jag drogs till omslaget, jag ska villigt erkänna det... ytterligare en roman med ett "mystiskt" tema. Här är huvudpersonen en ung pojke (18 år) som återvänder till staden han en gång helt plötsligt försvann ifrån. Ingen översättning (ännu).  Recension här (på franska) hos Cécile.

Zadie Smith är populär även i Frankrike. NW finns sedan ett tag i svensk översättning.

 Gay Talese är inte direkt okänd- men det finns inte särskilt mycket på svenska av honom. (Han har skrivit mycket för Esquire och för New York Times). Essaysamlingen ovan är säkerligen mycket läsvärd. På svenska finns "Din nästas hustru" (Förlaget Pocky, 2007).

Sist men inte minst- en hyllning till poesien. Jean-Claude Pirotte skriver (i Lire) om flera poeter och framhåller särskilt Paul de Roux.

Sais-tu qui est venu, sais-tu qui est parti?
Le jour est si léger à la corne du bois
qu'un papillon posé sur le rempart des ronces
semble s'y assoupir dans l'immobilité.
Ouvre ta main qui ne retient qu'une herbe froissée.
La cabane des solitudes un instant resplendissante
s'est envolée avec ce rien de vent dans les peupliers
et l'heure qui sonne là-bas au clocher invisible.
Il est midi, il faut rentrer.

(Le Fugitif, Paul de Roux)