Om värden som gått förlorade (och lite till)

Så lyder överskriften till en kort recension av Jean-Michel Delacomptées bok (essäer) om Montaigne.
"Ett magnifikt porträtt" av en filosof vars tankar ger ekon in i våra dagar.

Stefan Zweig har också skrivit om Montaigne- här en engelsk översättning som kommit ut i dagarna (Pushkin press).

Från Montaigne hoppar jag raskt till ännu en bok av Jean-Michel Delacomptée- nu handlar det om en historisk person, nämligen "Madame" eller Henrietta Stuart (1644-1670). Hon hade det inte lätt denna stackars kvinna. Tidigt bortgift med "Monsieur"- Filip av Orléans, som var bror till Ludvig XIV och homosexuell. Filip var inte ett dugg intresserad av sin fru och han lär ha plågat och misshandlat henne. Henrietta dog under mystiska omständigheter. Man talade länge om att hon blivit förgiftad men den troligaste dödsorsaken anses vara magsår.

För den som är intresserad av att se en mycket välgjord TV-serie om Charles II och hans tid (och här finns även ett porträtt av Henrietta Stuart) kan jag rekommendera "Charles II- the Power and the Passion".

Lästips via LIRE

Oktober månads LIRE kom i ett litet paket i går, det är som vanligt min snälla och generösa brevvän S. i Frankrike som står som avsändare. Numret är späckat med bokrecensioner och boktips- och med lagom blandat innehåll. Här finns något för alla smaker.

Jag har fastnat för den amerikanske författaren James McBride f. 1957 (han är musiker också) som skriver om sin mor som kom till USA från Polen. McBrides far var afro-amerikan och det var på den tiden kontroversiellt med så kallade "mixed marriages" (jag tänker på författaren Brendan Behan som en gång tillfrågades vad han tyckte i frågan - han blev som vanligt inte svaret skyldig "All marriages are mixed- they are between men and women".) James McBride var ett frågvist barn och när han undrade vilken kulör Gud hade blev mammans svar "God is the color of water". Därav bokens titel.  Jag vill gärna läsa den här biografin som är en hyllning till en stark och ovanlig kvinna.
Boken har översatts till svenska (1999) och den kan säkert hittas på åtskilliga bibliotek.

"God Help the Child" kommer utan tvekan i svensk översättning snart men för den som inte har tålamod att vänta blir det den engelska versionen som får läsas. "Incredibly powerful" skriver The Guardians recensent.

Den franska bokfloden

Om den kan man läsa i det senaste numret av LIRE. "La rentrée littéraire". Min snälla brevvän har igen skickat mig denna trevliga tidskrift med så många nya (och ibland även lite äldre) lästips. Jag återkommer med lite axplock så småningom.

Ett stilla sensommarregn faller utanför mina fönster och det känns att det är väderskifte på gång. Den svenska sommaren är så kort. I Frankrike har det varit osedvanligt varmt och den värmen håller i sig.  Centraleuropa har upplevt den varmaste sommaren på 100 år - men vinskörden ser ut att bli god- värre då med spannmålet.

Den här boken har ett lite annorlunda fokus-

"Au fil d une promenade sensuelle et joyeuse en compagnie de Musset, Zola, Doris Lessing, Colette, Alphonse Daudet, Zweig, Françoise Sagan et bien d autres, Clélia Renucci rend hommage à ces destins qui font écho à nos incertitudes, à nos délices, à nos amours."

Och jodå- George Sand förekommer i boken, hon också.

De fyrtio åren med LIRE

Ett extra fullspäckat nummer av tidskriften LIRE damp ner i brevlådan igår. Min snälla brevvän S. skrev också att "du kommer att bli mycket glad över den långa listan av rekommendationer"- och nog är det så.

Det började med Jean-Louis Servan-Schreiber och Bernard Pivot och året var alltså 1975. Man ville ha en tidskrift som inte enbart riktade sig till den så kallade "intellektuella Paris-eliten" utan en tidskrift som kunde appellera till gemene man. Det lyckades man med och i år firar man "fyra dekader".

Listan så- för varje år har man valt ut "den bästa boken" och här finns sannerligen att botanisera i. En del är känt, en del är okänt (i vart fall för mig) och jag har redan skrivit upp en handfull titlar som jag vill kika närmare på.

En del av Julien Gracqs böcker har översatts till svenska men jag tror inte att det gäller för "Les Eaux étroites- en prosadikt om en flod. En nätt liten volym "un petit grand livre" - en av de vackraste som Gracq har skrivit enligt Lire. (Boken finns däremot i engelsk översättning).

Den bästa boken år 1979 - den äran fick Fritz Zorn med sin roman "Mars" som finns i svensk översättning. "Mars i exil" blev titeln och med underskrift: jag är ung och rik och bildad och jag är olycklig, neurotisk och ensam ... 

Fritz Zorn (1944-1976) var en schweizisk författare (han hette egentligen Fritz Angst). Här kan man läsa mera om boken. Kanske är handlingen inte så upplyftande.....

Den här drogs jag till- en familjs historia i fyra band med start under medeltiden. Temat synes vara "varifrån kommer vi och varför blir vi som vi blir" (Jean Delay var läkare (psykiatriker). 1986 års bästa bok, tyckte redaktionen på Lire. ("Unik i sin genre").

Läsinspiration från Frankrike

I brevlådan hittade jag majnumret av tidskriften "Lire" och en stor del (hela tjugo sidor) handlar om Voltaire- inte så konstigt i dessa dagar. Jag kommer att läsa med största intresse. På en av sidorna finns en rolig teckning (utan angiven upphovsman)- där citeras Zlatans ord om att Frankrike är ett skitland men med tillägget att Voltaire sa så redan för 300 år sedan. (Jag kan för ordningens skull tillägga att jag inte alls håller med vare sig Zlatan eller Voltaire i det avseendet).

Det är alltid spännande att se vad som översätts i andra länder. Christoph Ransmayr är en österrikisk författare - och ja, några av hans böcker finns faktiskt i svensk översättning dock inte den här ovan. "Atlas Eines ängstlichen Mannes" har alltså kommit ut i fransk version och en engelsk översättning kommer snart också. Den här atlasen är en reseberättelse i 70 kapitel och den tar läsaren runt hela jorden. Språket är poetiskt (enligt recensenten) och jag tror att det hela är både vackert, vemodigt och filosofiskt. För något år sedan "hittade" jag Ransmayrs bok "Isens och mörkrets fasor" och jag fängslades totalt- en av de bästa böckerna jag läste det året.

I juli 1972 lämnade expeditionsskeppet Admiral Tegetthoff Tromsö i nord-Norge och satte kurs österut- bara en månad senare var hon ohjälpligt fast i packisen norr om Nowaja Semlja. Två vintrar tillbringade besättningen ombord på det infrusna fartyget- en ögrupp "upptäcktes" och fick namnet "Franz Josephs land" - efter den Österrikiske kejsaren. Våren 1874 beslöt expeditionsledarna Julius von Payer och Carl Weyprecht att lämna fartyget och man satte kursen söderut. Under svåra strapatser lyckades man till sist ta sig till öppet vatten och expeditionen blev räddad av två ryska tran-skonerter. Den 25 september samma år fick expeditionsdeltagarna ett stort välkomnande i Wien.
-
Ransmayr har skrivit en både spännande och djupt gripande historia om männen som deltog i den här utmaningen- och han har också lagt till en egen berättelse - den om den unge Josef Mazzini som läser om Payer-Weyprecht-expeditionen och blir så tagen att han vill följa i deras fotspår- men... Mazzini blir uppslukad av det oändliga snöhavet och försvinner spårlöst på Spetsbergen år 1981 (Mazzini är en fiktiv person).
-
Så skrev jag i december år 2010.

Kan man skratta åt allt?

Mars-numret av den franska litteraturtidskriften "Lire" känns extra angelägen. Omslaget pryds av en av Cabus teckningar. (Cabu var signatur för Jean Cabut (1938-2015) och han blev mördad i Paris den 7 januari i år. Hans teckningar kan man däremot inte slå ihjäl.) En stor del av tidskriften upptas av artiklar om det fria ordet och dess vikt och okränkbarhet. Här skriver till exempel Umberto Eco och Elisabeth Badinter och det finns också notiser om författare som verkligen har skrivit historia vad gäller konsten att utmana samhället.

François Rabelais (1494-1553) var  författare och läkare. Hans böcker "Pantagruel" och "Den store Gargantuas förskräckliga leverne" ansågs både hädiska och snuskiga. (och t ex Pantagruel sålde på sin tid mycket bättre än bibeln). Rabelais levde farligt i medeltidens Frankrike men han lyckades klara livhanken. Boken om Pantagruel finns fortfarande att köpa i svensk översättning via bokhandeln. Det ska vi tacka bokförlaget Atlantis för.

 

Voltaire behöver ingen introduktion. Om det är någon som står för det fria ordet så är det väl just han. Jag citerar: "Le seul parti raisonnable dans ce siècle ridicule, c'est de rire de tout. Riez, riez, et vous les écraserez." Dessa ord gäller lika väl i vårt sekel som i 1700-talet.

Nästa citat:

Tänk själv, och låt andra åtnjuta privilegiet att göra samma sak.

Andra författare som nämns och citeras är bland andra Alfred Jarry och Jacques Prévert.

Både Alfred Jarrys och Jacques Préverts böcker finns (en del i alla fall) i svensk översättning.

Lagom till helgen kom Lire

Föga överraskande handlar novembernumret av den franska tidskriften "Lire" om Patrick Modiano.  Nära 30 sidor tillägnas årets Nobelpristagare i litteratur- och jag ska verkligen läsa så noggrant jag bara kan. Modianos bästa romaner recenseras och det kan säkert inspirera till läsning.



Lite annat smått och gott skymtar också på sidorna- en ny roman av Nancy Huston till exempel och så har man översatt romanen "The Spider King's Daughter" av Chibundu Onuzo till franska. Den romanen har handlingen förlagd till Nigeria och den har hamnat på ett antal nomineringslistor.  Nog blir jag nyfiken.

Att färdas till öar

 Min kära väninna S. har åter igen skickat mig läsinspiration i form av tidskriften "Lire".  Ett fullspäckat nummer och man vet inte var man ska börja, faktiskt. Här finns massor som lockar. Redan på sidan 22 fastnar jag för en resa i Engelska kanalen med speciellt strandhugg på Guernsey. Först ut blir en gammal klassiker " Havets arbetare" (och den fanns en gång att få som illustrerad klassiker)- en sorglig berättelse om det hårda livet på den här kanalön.  Idag får man läsa den svenska utgåvan på nätet om man inte lyckas få tag på en av de äldre utgåvorna i pappersform.

 Visst är de fina, brevlådorna på Guernsey? (fotot är lånat).

Gerald Basil Edwards har bara skrivit en roman (eller i vart fall bara fått en roman publicerad) nämligen "The Book of Ebenezer Le Page" (Sarnia är den franska titeln) - en fiktiv biografi som handlar om en fiskare från Guernsey

Man rekommenderar också Edouard Launets  "Le Seigneur des Îles" som beskriver en långseglats runt de flesta av de så kallade kanalöarna. Boken är från 1974 (så därför extra lockande för mig). (Under resan läser Launet Hugos" Havets arbetare").

Jag kommer att bläddra vidare i Lire!

Inspirerad av "Lire"

 Det är alltid lika intressant att se vad som översätts (eller ges ut) i andra länder. I det här fallet är det Frankrike som är i fokus. I tidskriften Lire (som min snälla brevvän skickar mig varje månad) läser jag om "senaste nytt" i bokutgivning. Jag fastnar för en handfull böcker direkt. Först ut en roman från Nya Zealand "The Book of Secrets" av Fiona Kidman. Här handlar det om 1850-talets nya Zealand och religiös fanatism som får till följd att de som inte hyser alldeles samma åsikter måste hålla tyst- skaffa sig hemligheter.

Afrika- mycket negligerat i översättningshänseende här i Sverige men kan och vill man läsa på antingen franska eller engelska har man ett ganska stort utbud. Jag blir intresserad av kongolesiske In Koli Jean Bofane och hans Congo Inc.- Le Testament de Bismarck. Huvudpersonen är Isookanga, en pygmé som bor i en liten by alldeles vid ekvatorn- Isookanga har upptäckt internet och så blir det en resa i tid och rum.

Alessandro Baricco är inte obekant för svenska läsare- (jag tyckte mycket om hans "Silke")- i Lire skriver man om hans roman "Emmaus" - som finns i engelsk översättning " a loss of innocence story".

Enrique Vila-Matas har skrivit flera romaner - Tranans förlag har översatt och gett ut  hans "Dublinesque" (som jag verkligen gillade). I höst kommer det mera i svensk översättnig av Vila-Matas (Bartleby & Co). I Frankrike vill man så klart gärna läsa om "det egna" och då blir det Vila-Matas självbiografiska roman om 1970-talets Paris. Den boken finns också i engelsk översättning "Never Any End to Paris". (Jag har redan tryckt på send-knappen )

På vandring

Min snälla franska väninna S. har skickat mig maj-numret av tidskriften "Lire". Den läser jag med stort intresse och ser mycket som jag skulle vilja veta mera om.

De första sidorna ägnas åt resor- framför allt resor till fots.

John Muir (1838-1914) kom ursprungligen från Skottland men han tillbringade större delen av sitt liv i USA (och Kanada). Han älskade naturen och ville bevara den för eftervärlden. Han vandrade, han skrev och han kämpade för naturens rättigheter. Det är tack vare Muir som turisterna (och andra) idag kan njuta av de orörda vidderna i Yosemite. Muir grundade också "Sierra Club" som har följande "mission":

To explore, enjoy, and protect the wild places of the earth; To practice and promote the responsible use of the earth's ecosystems and resources; To educate and enlist humanity to protect and restore the quality of the natural and human environment; and to use all lawful means to carry out these objectives.

Klubben grundades år 1892.

Om vandringar i Frankrike (med filosofiska betraktelser) skriver Axel Kahn. Han har tagit sig fram i Frankrike från Ardennerna och till Baskien. Detta hann Kahn med på tre månader.

Theodore Roosevelt tyckte om att vistas i naturen- här står han mitt i Yosemite med John Muir. De båda tillbringade några dagar tillsammans "on the road".

Storslagen natur- från Yosemite. (lånat foto).

I Lire kan man också läsa om Kenneth White och hans resor i trakterna av Vancouver (Les vents de Vancouver) och så rekommenderar man John Vaillants bok om det gyllene trädet "The Golden Spruce", en bok som jag själv inte känner för att läsa- den handlar om en smått galen man som sågar ner ett 300-årigt träd i protest mot exploateringen av skog.

Huvudfokus för månaden  maj i Lire är författaren Romain Gary. (Det är 100 år sedan han föddes ).

Merci beaucoup!

En överraskning väntade i brevlådan idag- ett tjockt kuvert med franska frimärken. Jag öppnade och hittade tidskriften "Lire" , en present från min snälla brevvän i Frankrike. Nu ska jag läsa om nytt och blandat i fransk version och jag ser att det finns en del romanutdrag och författarintervjuer också. På sista sidan finns en sammanfattning av de böcker som man recenserat och betygsatt. Jag noterar att det inte är så många som får det höga betyget "Lire a aimé passionnément" men det finns en hel del med "Lire a aimé beaucoup" och det är ju inte så illa det heller.....