Fast i Pannoniens lera

Den röda biten ovan visar Pannonien anno 150 efter Kristus. Claudio Magris ägnar nära 50 sidor åt denna trakt i sitt storslagna epos om floden Donau. Jag läser en underrubrik med titeln "I Pannoniens lera" för att jag vill veta mera om författaren Miroslav Krleža och hans värld.

I hans böcker hamnar man mitt på den kroatisk-magyariska slätten och där hittar man enligt Magris "träsk, ruttna löv, blodiga spår efter många seklers fotvandringar och strider mellan olika kulturer."

Krleža föddes i Zagreb 1893 och han blev nära 90 år gammal (död 1981). Otaliga språk har han översatts till (även svenska) och för att åter citera Magris: "Han är diktaren som skildrar möten och sammandrabbningar mellan kroater, ungrare, tyskar och övriga Donaufolk. "

Hans böcker innehåller många starka känsloyttringar och hans penna är mycket vass och ofta sarkastisk. Temat är det stora habsburgska väldets sammanfall och upplösning- en kulturs död.

Det är svart och det är sorgligt, skoningslöst och dystert. Framför allt "Familjen Glembay" är en verklig odyssée i detta förfall (jag är i full gång med att läsa boken just nu).

"I Pannoniens lera drunknar skändligen den österrikisk-ungerska lantadeln, som förkroppsligas av familjen Glembaj." Magris fortsätter med att tycka att Krleža nog har skrivit alltför mycket och av ojämn kvalitet men att hans styrka ligger i den djupgående analysen och i förmågan att fånga sambandet mellan det enkla vardagliga livet, de historiska processerna och naturlagarna."

Jag läser vidare.

I Pannoniens lera- och Donau flyter vidare....

Miroslav Krleža (Wikipedia) Jag har kommit till "femte kapitlet" i den del av Europa som kallas för Pannonien. Magris inleder med att berätta om ett drama som sänds på ungersk TV- "Familjen Glembaj" författat av "den kroatiske litteraturens store patriark" Miroslav Krleza. "Knappast några ungerska författare har med sådan kraft skildrat den pannoniska världen, den mosaik av folk och kulturer som sträcker sig från Zagreb till Budapest."

Krleza skriver om Pannonien, den kroatisk-ungerska slätten som är " fylld av damm, träsk, ruttna löv, blodiga spår efter många seklers fotvandringar och strider mellan olika kulturer som på denna slätt och i denna lera blandats och lagrats på varandra som spåren efter barbarhästarnas hovar". Krlezas verk finns översatta till många olika språk och även till svenska. Det centrala temat i hans verk, skriver Magris, är 1800-talskulturens sönderfall, framför allt mot baktrund av det månghundraåriga österrikisk-ungerska väldets upplösning.--

I "Familjen Glembaj"ger författaren en bild av habsburgepokens sista tid. Här drunknar den österrikisk-ungerska lantadeln i Pannoniens lera (för att igen citera Magris). Krlezas mest kända bok är "Återkomsten" (svensk översättning finns från 1963- boken kom ut 1932).

Magris brukar avrunda sina kapitel väldigt fint- det här är inget undantag: " I en sent utgiven memoarbok, som inte utan en viss ömhet skildrar den habsburgska mosaiken, beskriver Krleza sig själv som "en person från Agram" vilket är det tyska namnet på hans födelsestad Zagreb. Den vidsträckta kejserliga och kungliga kulturgemenskapen hade lärt också honom, liksom så många andra- även hans forne moståndare Djilas, som numera längtar efter Mellaneuropa- att älska den eller att åtminstone förstå den genom att göra revolt."

Längs Donau... fortsättning

Är vi vid porten till Asien, frågar Claudio Magris och så skriver han om solrosfält och majs- den gula färgen som breder ut sig över de ungerska fälten. På 80-talet löpte järnridån längs gränsen till Österrike. Men så säger Magris också : "Ett besök på ett konditori eller i en bokhandel i Budapest räcker för att bevisa att de har fel som tror att ett slags odefinierbart asiatiskt sköte börjar öster om Österrike." Han talar om den ungerske 1900-talsskalden Endre Ady och hans tungsinta poesi.

Endre Ady (1877-1919)

Longing for Love

Neither the issue nor the sire,

neither fulfilment nor desire

am I for anyone,

am I for anyone.

I am as all men, the sunless sea,

the alien thule, mystery,

a fleeing wisp of light,

a fleeing wisp of light.

But I must look for friends and brothers;

I want to show myself to others

that seeing they will see,

that seeing they will see.

For this my lyric masochism;

I long to close the gaping schism,

and thus belong somewhere,

and thus belong somewhere.

-

"Ungern var ett spektrum av olika kulturer, en mosaik där olika härskare rådde och stundom kom i vägen för varandra: de habsburgska territorierna, de turkiska provinserna och furstendömet Transsylvanien." Magris avslutar kapitlet och berättar: "Sedan flera år tillbaka sänds ett ungerskt radioprogram med titeln "An der Donau" som tar upp aspekter och problem som är förknippade med donautraktens blandkultur. Rennweg leder inte till Asien.