Jena och Heidelberg

Vy över Jena från cirka 1900

Jena av idag (lånat foto)

Heidelberg från 1670- förevigat av Gerrit Berckheyde


Jena och Heidelberg är två romantiska städer- den förra känner jag dåligt till men den senare kom jag till som ung och blev omedelbart förälskad. Heidelberg ligger vid floden Neckar och hela staden är faktiskt insvept i det romantiska än i dag. Gatorna i den äldre delen av staden bär på minnen av en annan tid och det känns. Heidelberg har liv och rörelse och så mycket känsla.

Jag bodde förstås inte i själva Heidelberg utan i Sandhausen som ligger en bit utanför- fast inte minns jag Sandhausen som det framstår idag på Wikipedia-jag ser bara ett stort vitt hus på Friedrichstrasse framför mig, ett hus som hade en skjortfabrik på bottenvåningen och så den där vindsvåningen som jag delade med tre irländare. Hyresvärdinnan var något kolerisk och inte blev det bättre av att jag klampade uppför trapporna i trätofflor. Några foton från den här tiden finns inte- alla minnen är i stället inetsade i huvudet och där kommer de att förbli till dess att antingen sinnet fördunklas på mig eller att jag går in i en annan dimension.

Nu har jag ägnat lite tid åt att leta böcker av och om de där kvinnliga tyska romantikerna som jag tycker känns så viktiga. Jag tackar Klemperer för de fina tipsen för vidare läsning och jag har lyckats hitta Ellen Keys bok om Rahel Varnhagen - ett exemplar fanns faktiskt på Malmö stadsbibliotek. Det blev också några inköp från nätantikvariaten..... Fortsättning följer.

Om romantik i Jena och mycket mer....

Det här är en bild av stora torget i Jena och den är från cirka 1900- nästan exakt hundra år efter det att den så kallade Jena-romantiken hade sin blomstringstid. (Sedan flyttade romantiken till Heidelberg).

Om Jena och mycket annat läser jag i Sven-Eric Liedmans senaste bok "Livstid". (Ytterligare en volym som fick följa med mig hem från biblioteket häromdagen. )

Det finns mycket lärdom att inhämta i Liedmans bok- han skriver om många och om varierande ämnen. Här avhandlas Rumi, Kierkegaard och Goethe- 2010-talets kapitalism och twittrande- tidens flykt -och så skriver Liedman om prästen Söderberg från Österlen och hans vindlande vägar i livet (nog så fascinerande faktiskt).

"Tid är en abstrakt med mätbar grundstorhet som kan uppfattas som analog med de rumsliga dimensionerna och omfattar det förflutna, nuet och det tillkommande." (nationalencykolpedins definition).

På sidan 25 skriver Liedman så här: "Det förflutna är vattnet som flutit förbi i den flod som man aldrig kan stiga ner i två gånger".

Ett annat citat som fångar in mig är det som Liedman lånar från Goethe (sidan 94) - Goethe beklagar de människor som utgjuter sig över tingens flyktiga karaktär och så säger han " Är det inte just därför vi är här, för att föreviga det flyktiga?"

En tänkvärd liten bok- som avslutas så här:

"Jag inbillar mig att fromma människor tror att uppståndelsen efter döden ska vara ungefär som uppvaknandet efter en kärleksakt. Själv tror jag att döden är som intigheten när man är nedsövd under en operation. Men det är dessförinnan som livet breder ut sig, ändligt och oändligt på samma gång, tragiskt och fullt av komik, sorgligt och lyckligt.
I livet ryms allt. Allt."