Vad har dessa författare gemensamt? Jo, i vart fall intresset för floder som kulturbärare. (Magris och Rumiz är dessutom båda från Trieste).
Donau (av Magris) är en bok utöver det vanliga - här går resan längs med floden från Schwarzwald och ända fram till Svarta havet. Gammalt blandas med nytt och att läsa om Donau som kulturens flod genom tid och rum är både lärorikt och underhållande. (Den senaste svenska utgåvan är från 1998 ; översättningen är gjord av Barbro Andersson. Forum bokförlag) .
Uwe Rada skriver på tyska och han har hittills kommit ut med tre flodböcker ( Memel, Oder och Elbe). Jag har dem alla tre i min hylla och de bjöd på intressant läsning. Kanske var boken om Memel den som grep mig mest. Här några rader (i engelsk översättning) ur Johannes Bobrowskis vackra dikt om floden:
Out of the darkness
you come, my river,
out of the clouds.
Roads run down to you
and the rivers, Jura and Mitva,
young, from the woods, and loamy
Szeszupe. With poles the loggers
drift by. The ferry
lies on the sand.
(Från Shadow Lands och översättningen är gjord av Ruth & Matthew Mead)
Nina Burton har skrivit flera mycket trevliga essaysamlingar och i Flodernas Bok handlar det om Rhône, Rhen och Themsen.
"Kanske det stora består i att vi är bryggor, inte mål. Att vattnet som urcellerna tog med sig upp på land ska fortsätta i en oändlig livsstafett. Men varje liv är liksom varje snökristall en unik konstellation som aldrig kan upprepas. Det är ett eget centrum. Det är livets mirakel". (sid. 46).
"Quand le voyage devient un art d'appréhender, dans le même mouvement, l'espace et le temps. Et la littérature, en bain d'humanité." (Michel Abescat, som recenserat boken i Télérama)
.JPG)
