Wien år 1927

Justitiepalatset i Wien (foto från slutet av 1800-talet)- en mäktig byggnad.

Veckans tyska torsdag (som blev fredag för mig den här gången) förde med sig att jag äntligen har börjat ta mig an Erich Frieds memoarer "Mitunter sogar Lachen". Det är en bra titel - redan som sexåring fick han vara med om mycket skrämmande händelser (Fried var född år 1921).

År 1927 hade inte börjat bra i Österrike och redan i januari kom det  till en svår konfrontation mellan socialdemokratiska och högerextrema grupper- en arbetare sköts till döds och i den påföljande rättegången friades förövarna. (De försvarade sig med att de skjutit i självförsvar). Detta ledde till protester som kulminerade i juli samma år- polis och arbetare kom i våldsamt handgemäng med varandra- och våldet eskalerade snabbt och okontrollerat. Det kostade nära 90 människor livet (av dem 86 arbetare.)  Den lille Erich Fried kunde se hur man bar bort döda och blodiga människor från sitt fönster.

Justitiepalatset sattes i brand och det dröjde ända fram till småtimmarna innan brandmännen fick kontroll över elden.

Samma jul skulle Erich deklamera dikter på skolavslutningen- då såg han att polischefen satt i salen och så sa han "Mina damer och herrar jag kan tyvärr inte deklamera min juldikt. Jag har precis fått veta att polischefen herr Schober finns i publiken. Jag  såg hur det gick till på den blodiga fredagen (Blutiger Freitag)  med så många döda och sårade som bars iväg på bårar- ja, jag kan inte läsa någon dikt inför herr Schober"

En modig och vältalig liten pojke! (Herr Schober lämnade salen.....)

Om 1920-talet var oroligt så var det inget mot vad 1930-talet skulle bli.

Mitunter sogar Lachen har getts ut av Wagenbachs förlag.

Tysk torsdag på en fredag

Ämnet blir mitt dåliga boksamvete.... på läshyllan har jag sedan ett tag haft dessa två tyska böcker som bara väntar på att bli lästa.

Marie Luise Kaschnitz (1901-1974) skrev romaner, noveller, dikter essayer.... och så är hon översatt till svenska. Mest känd är hon nog ändå för novellerna och hennes egen favorit vad berättelsen om "Das dicke Kind". Kaschnitz reste mycket under sitt liv och hon skriver ofta om sina intryck och erfarenheter från turerna i främmande länder (maken var arkeolog). Boken som jag har innehåller 16 olika berättelser och ett antal självbiografiska "utdrag". 

Här de svenska översättningarna:

Långa skuggor 1977

Gengångare 1977

Den tjocka flickan 1977

Det återstår att se 1989

Platser 1993

Erich Fried  (1921-1988) är kanske mest känd för sina kärleksdikter (som bland annat finns i engelsk översättning men flera dikter av Fried har också översatts till svenska. "Dikter utan fosterland" gavs ut av Författarförlaget år 1981.

What it is av Erich Fried

It is madness
says reason
It is what it is
says love

It is unhappiness
says caution
It is nothing but pain
says fear
It has no future
says insight
It is what it is
says love

It is ridiculous
says pride
It is foolish
says caution
It is impossible
says experience
It is what it is
says love
(Översättning och tolkning Stuart Hood)

På läshyllan har jag "Mitunter sogar lachen" som är Erich Frieds självbiografi. Frieds liv var sannerligen ingen dans på rosor. År 1938 tvingades han lämna Österrike hals över huvud och han kom till England (London) där han bodde under största delen av sitt liv- dock inte utan täta kontakter med den tyskspråkiga världen. Han var en av medlemmarna i Gruppe 47 och  Fried är en av de största moderna tyskspråkiga lyrikerna.

Hans självbiografi kommer jag att läsa med andakt.

What it is (Was es ist)

It is madness
says reason
It is what it is
says love

It is unhappiness
says caution
It is nothing but pain
says fear
It has no future
says insight
It is what it is
says love

It is ridiculous
says pride
It is foolish
says caution
It is impossible
says experience
It is what it is
says love

(Engelsk översättning och tolkning: Stuart Hood)

Erich Fried (1921-1988) var en österrikisk författare och poet (av stora mått). Född och uppväxt i Wien - och av judisk börd- tvingades han fly undan nazisterna till England år 1938. Hans mor kom med på flykten men pappan stannade kvar och han mördades av Gestapo. Fried tillbringade många år i sitt nya hemland men återvände så småningom till Österrike och han blev medlem av Gruppe 47 år 1963.

Fried är kanske mest känd för sina kärleksdikter (som bland annat finns i engelsk översättning men flera dikter av Fried har också översatts till svenska. "Dikter utan fosterland" gavs ut av Författarförlaget år 1981 (tolkning och översättning av Lars Bjurman . (Länken går till Lars Bjurmans sida på Svenskt översättarlexikon- och jag tycker det är intressant att se vilken mängd översättningar Bjurman hann med under sitt liv (1932-2008)- här kan man verkligen låta sig inspireras till vidare läsning av flera författare.

 Wagenbachs förlag har också gett ut Erich Frieds memoarer "Mitunter sogar Lachen". Den har jag lagt upp i min önskelista.