Den här veckan skriver jag med lite bättre samvete för nu har jag läst både Erich Frieds memoarer och är på god väg med Marie Luise Kaschnitz utsökta noveller.
Marie Luise Kaschnitz (1901-1974) fyllde sitt liv med skrivande från tidig ålder och noveller och dikter var hennes forte. En novellens mästare är hon förvisso, det kan jag konstatera efter att ha läst några av hennes mästerverk i samlingen som är avbildad här ovan.
I "Der Bergrutsch" berättar Kaschnitz om hur livet ibland är fyllt av de mest oväntade vändningar som kan vara helt livsavgörande. I den här novellen ställs allt på sin spets. Ett par förälskar sig i ett gammalt hus i Italien och gör allt för att hyra det. Kontraktet ska skrivas och allt är frid och fröjd- man vandrar runt på platsen och njuter av den vackra utsikten, stämningen och god mat på en av många tavernor. Så ändras planerna helt plötsligt av en ren sinkadus- man beslutar sig att resa till Rom bara för ett par dagar. Under tiden händer något mycket hemskt och oväntat.
På bara åtta sidor förmedlar författarinnan mystik, spänning och en filosofisk betraktelse av stora djup.
"Es gibt uns, die wir leben.
Es gibt uns, die wir tot sind und auch leben, aber auf eine
andere Weise, wie Planzen vielleicht oder wie Muscheln,
die sich ein wenig öffnen und das Meerwasser in sich hineinlassen,
oder wie die bunte Alge in der winzigen Lagune im Fels."
En annan novell som grep mig var "Eisbären" (Isbjörnar). Åter igen vilar en stämning av mystik över allt- en kvinna ligger i sin säng sent på natten och så hör hon sin man komma hem, han sätter nyckeln i låset och kommer in till hustrun. Men... något underligt är det- han vill inte att hon ska stiga upp och han vill inte att hon ska tända ljuset.....Så börjar han att berätta om deras första möte som var i en zoologisk trädgård. Kvinnan som skulle bli hans hustru hade stått ensam och till synes väntat på någon vid isbjörnarna. Hennes huvud hade rört sig fram och tillbaka -som isbjörnarnas. Mannen vill veta sanningen- är han den ende hon har älskat?
Novellen om isbjörnarna är otroligt skickligt sammanfogad och mystiken varar fram till de sista raderna- och inte ens då kan man vara säker på hur det ska gå.....
Det finns flera novellsamlingar av Marie Luise von Kaschnitz i svensk översättning. (Mestadels från 1970-talet).
