Det började i gryningen

Det var den 12 april år 1861. Det hade länge varit spänt och oroligt i det Amerika som president Lincoln nu försökte ena och styra över. Alla försök till kompromiss gick om intet den där dagen i april. Klockan fyra på morgonen cirka öppnade de konfedererade styrkorna under ledning av general Pierre Gustave Toutant Beauregard (han var från Louisiana) eld mot Fort Sumter i South Carolina.

Major Robert Anderson

Inne i fortet uppehöll sig Major Robert Anderson och en mindre styrka av unionstrupper. Beskjutningen kom att vara i 34 timmar och därefter kapitulerade Anderson och fortet evakuerades.

General Beauregard

Unionsflaggan halades ner från fortet men major Anderson tog den med sig- och den kom att hissas upp igen cirka fyra år senare. Men- nu var inbördeskriget inte längre bara ett hot- det var ett faktum. Både general Beauregard och major Anderson överlevde kriget.

Mary Chestnut blev exalterad och skrev i sin dagbok (som faktiskt är ett mycket intressant och läsvärt dokument över det amerikanska inbördeskriget - sett med en sydstatskvinnas blick): " I did not know that one could live such days of excitement. Some one called: "Come out! There s a crowd coming" A mob it was, indeed, but it was headed by Colonels Chestnut and Manning. The crowd was shouting and showing these two as messengers of good news. They were escorted to Beauregard's headquarters. Fort Sumter had surrendered! Those upon the housetops shouted to us "The Fort is on fire." (Från: Mary Chestnut: A Diary from Dixie)

Italienskt

Camillo di Cavour

Guiseppe Garibaldi

Det verkar vara ett mycket lämpligt år för min italienska läsutmaning- vilken lyckoträff att den råkar sammanfalla med 150-års-jubiléet av Italiens enande. (Den Italienska republiken grundades och erkändes den 17 mars år 1861).Och- jag visste faktiskt inte detta när jag fick för mig att sätta förstoringsglaset på just det italienska.

-

Mina kunskaper om Italiens enande är inte så stora- jag har glömt det mesta jag en gång lärde mig. Garibaldi och Cavour är de namn som sitter kvar i hjärnan fortfarande efter många år. Jag har skummat igenom några uppslagsverk och har då lärt mig (igen) att önskan att driva ut Österrikarna ur Italien var en av de stora orsakerna till att Italien blev en enda stat. Piemonte gick i spetsen för att bli av med det som man ansåg vara det Habsburgska oket.

-

En stor vändpunkt i Italiens historia blev slaget vid Solferino år 1859. De franska och de Piemontesiska trupperna besegrade Österrikarna. (Detta slag kom också att bli starten för Röda Korset.) Schweizaren Henri Dunant förfasades över det sätt de sårade togs om hand:

-

"Nu börjar beklagliga scener. Det finns vatten; det finns livsmedel; och likväl dör de sårade av hunger och törst. Det finns linneskav i överflöd, men inte tillräckligt med händer för att anbringa det på såren! Största delen av läkarna har måst lämna för att bege sig till Carviana, det är brist på sjuksköterskor och i detta kritiska ögonblick fattas det armar."

-

År 1870 sattes kronan på verket då Rom blev huvudstad i det nya Italien.