Det var en gång en bokhandel och en bokhandel med engagerade och litteraturkunniga medarbetare- en bokhandel med höga hyllor och välfyllda bord med varierat sortiment och inte bara bestsäljare och de senaste på deckarfronten- men- den tiden är förbi. Den ena boklådan efter den andra ger upp andan och de få aktörer som finns kvar liknar oftast mest pappershandlar. Det så kallade nätet går det inte att konkurrera med. Sic transit gloria mundi. Härligt och uppiggande var det dock att lyssna på en bokhandlare av de gamla, fina tiderna och boktipsen blev många - jag skrev och antecknade så pennan nästan brann.
”Analfabeten” var en av de böcker som särskilt nämndes. Agota Kristof var en ungersk författarinna (jag har skrivit lite om henne tidigare här på bloggen) - nu finns hennes självbiografi i svensk översättning och på femtio sidor har hon lyckats med konststycket att sammanfatta sitt liv. ”Analfabeten” har hamnat överst på min vill-läsa-lista.
Denna lilla vackert illustrerade bok fanns faktiskt på biblioteket och här får man veta så gott som allt om den förunderliga skapelsen ägget. Kulturhistoria som spänner över många ämnen och sist i boken får man se prov på Fabergés mästerverk (och jag minns en utställning för många år sedan på Nationalmuseum i Stockholm.)
Alice Munros enda roman ”Kvinnors liv” nämndes också. Utkommen på originalspråket redan år 1971 så det har dröjt mer än lovligt med den svenska översättningen.
2 kommentarer:
Analfabeten hämtade jag på biblioteket igår.
Och jag står i kö.
Skicka en kommentar