Planta genista

Ginst med andra ord. En seg och hård buske . Detta kan jag intyga efter att ha grävt upp en utgången sådan (med stor rot). Nu sitter/ligger/står jag med ett rejält ryggskott och humöret är inte på topp.

Däremot blev jag mycket glad när jag  (med viss möda) vittjade brevlådan idag och hittade en bok om Schuberts Wien.

I Österrike har jag varit men aldrig i Wien. Nu ska jag se till att bekanta mig med den gamla tiden där för boken handlar inte så mycket om kompositören utan mera om just Wiens storhetstid med kultur och historia varvat i hela sexton kapitel med fina illustrationer. Den här boken har jag längtat efter länge och nu lyckades jag alltså komma över den till ett relativt hyfsat pris. Jag lär glömma min onda rygg under läsningens gång.

Simenon i sommarvärmen

Fast just nu lyser solen med sin frånvaro- nåväl, det kan nog bli varmare framåt eftermiddagen. Boken ovan finns ännu inte att köpa (denna utgåva får man vänta cirka ett år på) men man kan säkert låna eller skaffa en äldre variant via bibliotek/antikvariat. Den franska originalutgåvan är från 1938.

Deckare är inte min favoritlektyr men jag gör undantag för gamla klassiker och just den här tror jag kan vara lämplig att läsa i solens sken så småningom.  Det handlar om en stackars man, Kees Popinga, som verkligen råkar illa ut när firman han arbetar för går i konkurs (och tar alla hans besparade medel med samtidigt). Allt går överstyr och Kees tappar helt omdömet. En kvinna mördas och givetvis misstänker man Kees för det inträffade. "En katt- och råttalek" beskrivs handlingen som i denna psykologiska thriller.

Au revoir Strasbourg

La Maison des tanneurs i Strasbourg (foto: Jonathan Martz)

Jag hoppas verkligen på ett återseende med denna vackra gamla stad. Jag längtar redan tillbaks.

Varje år möts vi, min franska väninna och jag, någonstans i Europa. I år blev det Strasbourg som hyste oss under ett par dagar och nätter. För mig var det premiär för just detta resmål och resan tog sin lilla tid eftersom det inte finns direktflyg dit från Köpenhamn. Hemresan blev dessutom betydligt mera spännande än jag hade tänkt mig- planet från Strasbourg blev försenat och med byte på jättelika Schiphol i Amsterdam (försök att " kuta ifatt" ett plan på 20 minuter där...) var det precis att jag hann med som en av de allra sista passagerarna att knö mig ombord. Jag tror inte att jag hämtade andan förrän vi landade på Kastrup.

General Kléber (1753-1800) (lånat foto) statyn restes år 1840 men plockades ner under den tyska ockupationen för att åter komma på plats år 1945.

Nu är jag alltså välbehållen i hemmet igen och med många intryck och minnen rikare. Med endast ett litet handbagage kunde jag tyvärr inte köpa några böcker annars fanns det gott om frestelser för den läshungrige runt Place Kléber där många av stadens bokhandlare håller till. (Stora fina affärer dessutom med massor att välja bland).

Gott om läsinspiration fick jag och jag antecknade flitigt- så blir det till att beställa via nätet så småningom.

Litterära promenader i Strasbourg är en mycket trevlig och lättläst bok (som jag har beställt)- här kan man  läsa om alla de kända (och mindre kända) personer med litterär anknytning som bott eller bara kortvarigt vistats i Strasbourg. Gutenberg (han som uppfann boktryckarkonsten) har en mycket stark anknytning till staden och man kan nog säga att det var just i Strasbourg som boktryckarna fick sin vagga.

Den här boken bläddrade jag länge i och den är lättsam och fint illustrerad- ord som är omöjliga eller åtminstone mycket svåra att översätta är temat och författarinnan, Ella Frances Sanders, har plockat från många olika språk.

Författaren och illustratörenTomi Ungerer har fått ett helt museum för sina verk  (där tillbringade vi några timmar) och hans böcker har ofta en speciell och lite elak udd. "No kiss for mother" är visserligen en barnbok men av den typ som även vuxna kan uppskatta (jag uppskattar den i alla fall).

Nu väntar jag bara på dunsarna i brevlådan så att jag kan få sätta ögonen i mina "upptäckter".

De mänskliga rättigheternas vagga

Magna Charta (1215). Bild av det original som förvaras på British Museum.

Johan utan land var ingen populär kung och hans styre har inte gått till historien som något eftersträvansvärt- men det har däremot undertecknandet av Magna Charta som var ett fördrag som tvingade kung Johan till stora eftergifter vad gällde enväldigt styrande och ställande.

"Ingen fri man får häktas, fängslas, berövas sina rättigheter eller tillgångar eller dömas till fredlöshet eller landsflykt eller på annat sätt ofredas eller förföljas annat än efter laga dom av sina jämlikar och enligt landets lag"- så lyder en central mening i detta stora fördrag.

Magna Charta kan kanske sägas vara en  begynnelse på en strävan att skapa ett mänskligare samhälle. Gott så.

Om år 1215 och hur det var att leva i England just då har historikern Dan Jones skrivit i sin bok "Realm Divided- A Year in the Life of Plantagenet England". Den boken tänker jag skaffa. För ett tag sedan läste jag Dan Jones " The Plantagenets" som ger en mycket god bild av kungamakten under denna långvariga dynasti (han slutar dock redan vid Richard II).

Dan Jones skriver initierat och han kan konsten att förmedla historia på ett som jag tycker "vettigt sätt". Det får inte bli för torrt men samtidigt måste författaren respektera källor och annan litteratur. (Skrönor hör inte hemma i den här typen av böcker). Dan Jones är bara lite över de 30 och han hinner säkert med att skriva åtskilligt mera. Det ser jag fram emot.

Yesterday's Streets

"Too moodily edged and delicately detailed for the mass-market Evergreen audience, not quite serious enough to succeed in the vein of Garden of the Finzi-Continis--but a sleek, full-bodied saga overall, intensified throughout by the Frankfurt-born author's unmistakable personal involvement."

Så skriver recensenten (Kirkus Reviews). Silvia Tennenbaums roman kom ut år 1981 så i mina ögon är den inte direkt gammal. Någon svensk översättning har jag inte hittat men Tennenbaums "Rachel, rabbinens hustru" kan man låna eller köpa antikvariskt om man är intresserad. (Jag har för mig att jag har läst just den boken).

"Yesterday's Streets" handlar om en stor judisk familj och skildrar tiden mellan 1903 och 1945 (större delen av handlingen utspelar sig i Tyskland). Jag har stor lust att läsa den här berättelsen. Boken finns nu på min växande önskelista.

Vem var du Axel Ebbe?

Axel Ebbes konsthall i Trelleborg-  hotat av stängning

Samtliga foton i det här inlägget är lånade via Wikipedia.

Det var världspremiär i går på biografen Grand i Trelleborg och min väninna hade lyckats få tag på biljetter till Jan Troells och Jan Hemmels film "Vem var du Axel Ebbe?" om konstnären Axel Ebbe. Det blev en oförglömlig afton i en fullsatt salong och med skönsjungande elever från Östra Grevie folkhögskolas musikteaterutbildning. (Mycket duktiga var de!).

Publiken bjöds på en vacker och synnerligen välgjord berättelse som började på skånska slätten (Axel Ebbe var bördig från Hököpinge) och sedan gick via Paris och flera andra kända platser i Europa för att sluta där allt började- i just Hököpinge. Mycket i filmen bygger på en livslång brevväxling mellan Axel Ebbe och hans gode vän Algot Ruhe. Bilderna flöt fram på duken och så fick vi ta del av Axel Ebbes liv och tankar - djur och natur spelade en icke oviktig roll i Ebbes tillvaro och Jan Troell har även porträtterat av katter, fåglar, hästar och annat i vår herres hage med stor finess och en hel del humor också. Men mest talar naturligtvis konstnärens skapelser.

Axel Ebbe (1868-1941) fick ett omväxlande liv och han valde tidigt sin bana. Hans stora förstlingsverk kom att bli skulpturen Solrosen som idag finns att beskåda i Kungsparken i Malmö. . Jag tycker själv så mycket om den här passionerade bilden av en kvinnas längtan.

En annan av mina "Ebbe-favoriter" är mannen som bryter sig ut ur klippan. Den kan beskådas i Lund (strax intill Universitetsbyggnaden).

Invalidmonumentet (Trelleborgs norra kyrkogård) är mäktigt och här stannar man till och låter tankarna vandra under tystnad.

 Det här kunde man läsa i Trelleborgstidningen år 1915:

" Strax efter kl. 5 på morgonen måndagen den 16 augusti ångade det första invalidtåget norrifrån med tyska och österrikiska krigsfångar in på Trelleborgs nedre bangård. I den tidiga timman hade endast militären, vederbörande funktionärer och en del journalister samlats vid Sveaångaren "Birger Jarls" tilläggsplats, då det långa tågsättet körde fram. Från alla plattformar och fönster hälsade de blomsterprydda invaliderna vänligt de å kajen församlade. Liksom den första rysstransporten erbjöd morgonens tyskström intrycket af en beklämmande marche funebre, då de 250 invaliderna buros, leddes eller i små afdelningar kommenderades från tåget. Majoriteten hade ben eller armar amputerade. Somliga hade blifvit af med båda benen, så att de själfva endast kunde förflytta sig krypande. Många voro blinda genom shrapnelsskärfvor eller gevärsskott".

Jan Hemmels bok "Vem var du Axel Ebbe?" kan köpas på Trelleborgs museum och på Axel Ebbes konsthall (men konsthallen är hotad av stängning- politikerna vill spara och så offrar man kulturen och en av bygdens störste söner tillika. Skamligt, tycker jag att det är och därför uppmanar jag nu alla som är i närheten av/har vägarna förbi Trelleborg att dels besöka muséet dels köpa boken så hjälper man till att rädda denna skatt som borde vara en av Trelleborgs största tillgångar!

Jag införskaffade också en annan bok - nämligen Axel Ebbes "Bibelsk Historie" skriven på Hököpingedialekt (det finns en ordlista längst bak). Axel Ebbe skrev om en del av de mest kända berättelserna i det Gamla Testamentet på sitt alldeles eget vis och det blev poesi av det också. Det börjar med skapelseberättelsen och slutar med Babels torn. Jag ska bjuda på några rader ur "Eve å Adam".

Eva har just plockat ner det där ödesdigra äpplet från trädet :

Men Adam ville smage
"Osch-
hänj den kvickt tilbage
         Skafted loss
"God hjelpe voss!"

Din dommerjuns
din schadd-
Du konne bidt litt,
dar den sadd-
nu kommer ded å syns,
nu kan injed nytte!"

Då hördes Harrans stämme:
"I , stackels glytte,
hva' har I gjort!-

"Bibelsk Historie, i Axel Ebbes tappning, blir aldrig omodern och behöver skrivas om. Tvärtom framstår den idag med sin underfundiga humor, sin egensinniga språkdräkt och mångtydiga bildvärld som en klassiker, väl värd att läsas av många generationer. Denna blandning av humor, elakhet och sunt bondförnuft bör tilltala även vår tid. Om den skånska Hököpingedialekten blir alltför svårförståelig, lyd Hans Larssons råd, tyd inte varje ord- det reder sig så småningom."

Kloka ord av Ulla Ahnfelt (tidgare museichef i Trelleborg)

.

Den stora romanen

Fyra delar- och vill man ha dem alla får man förmodligen anlita ett antikvariat. Jag lyckades komma över hela romanverket via bibliotekets magasin (det är oftast där man hittar den riktigt stora litteraturen). (Jag har ingen aning om man kan läsa böckerna i elektronisk form men jag förmodar så, själv skulle jag nog inte komma på tanken att läsa ett så stort verk via en datorskärm).

Min sommar kommer förhoppningsvis att gå i Robert Musils tecken. "Mannen utan egenskaper" har en vemodig historia som berättas av Olof Lagercrantz i förordet. När Robert Musil (1880-1942) dog i Schweiz (dit han hade flytt undan nazisternars härjningar) var han en ganska bortglömd författare. Några månader efter Musils bortgång fick hans änka ett upprop publicerat i en Zürichtidning- här vädjade hon till allmänheten att prenumerera på en postum del av Musils huvudverk, romanen "Mannen utan egenskaper" för någon annan möjlighet att få verket tryckt fanns inte.

Tack vare detta upprop kan jag sätta mig till ro och börja läsa detta mästerverk. Långsam läsning rekommenderas för här får man väga så gott som varje ord på guldvåg. Jag citerar:

"När man till exempel tycker att ett oljetryck är en mera konstfull prestation än en oljemålning, så ligger det en viss sanning i det, och den är lättare att bevisa än att van Gogh var en stor konstnär. Likaså är det mycket lätt och lönande att vara en kraftfullare dramatiker än Shakespeare eller en jämnare berättare än Goethe, och en utnött banalitet rymmer under alla förhållanden mer mänsklighet än en ny upptäckt. Det finns helt enkelt inga betydande idéer som dumheten inte skulle förstå att använda sig av, ty den besitter en allsidig rörlighet och kan iföra sig alla sanningens klädnader. Sanningen däremot har vid varje tillfälle bara en klädnad och en väg och befinner sig alltid i ogynnsam position."

Den största delen av den svenska översättningen står Irma Nordvang för.

De sista européerna

Det något suddiga fotot avbildar Hermann Broch och han är en av flera författare som nämns i några mycket intressanta artiklar i majutgåvan av den franska tidskriften LIRE.

I övrigt får en stor del av texterna handla om den kanske störste av dem alla - nämligen Stefan Zweig.

Jag låter mig också inspireras av Marc Riglets läsrekommendationer eller det han kallar för "det 
ideala mellaneuropeiska biblioteket".

Han nämner  sex verk:

Franz Kafka: Processen

Robert Musil: Mannen utan egenskaper

Joseph Roth: Radetzkymarschen

Arthur Schnitzler: Später Ruhm (den franska titeln är "Gloire tardive"). Jag har inte lyckats utröna om det finns någon svensk översättning.

Hermann Broch: Sömngångarna

En förtrollad vandrare och lite till

Nikolai Leskov (1831-1895) och förevigad av Valentin Serov

Porträttet ovan målades så sent som 1894 och det uppges att Leskov inte tyckte om det- det var omgivet av en mörk ram och han tog detta som ett dåligt tecken (hans hälsa hade varit vacklande under flera år). Leskov dog bara några månader efter porträttets avtäckande så hans onda aningar var väl inte helt felaktiga.

Jag känner en dragning till den här författaren och därför skaffade jag en samling av hans noveller och kortromaner utgivna på Vintage förlag. (Det är oftast så mycket enklare att få tag på engelska översättningar än svenska dito).

Leskov var inte populär under sin livstid eftersom han gick mot strömmen- han blev ansedd för att vara reaktionär i en revolutionär tid. Jag har hittills bara hunnit läsa hans "Lady MacBeth från Mtsensk"  och det är en dam utan skrupler. Hon gör sannerligen skäl för sitt namn och skyr inte några medel för att få leva med sin älskare. Den här kortromanen har getts ut i svensk översättnig i serien "Tidens ryska klassiker" och har då fått titeln "Katarina Ismajlova"

Jag tar en paus i alla vår/sommarbestyr och sätter mig tillrätta i en trädgårdsstol med min samling av Leskovnoveller. Carpe diem!

Året var 1902

Min kära väninna A. lånade mig en mycket läsvärd bok som hon köpt via Göteborgs stadsmuseum. "Männens bibliotek- en kvinnosak" av Ingrid Atlestam och Lisbeth Stenberg. Det handlar främst om Sveriges två första folkbiblioteksfilialer som båda öppnade år 1902. Det var då folket kunde få sin läs- och bildninghunger stillad på de nyöppnade Majornas bibliotek och Redbergslids dito.

Författarna har kommit över utlåningsjournaler från de första tio åren och jag läser med spänning om inköp och tillvägagångssätt för att få ett så "gott" biblioteksurval som möjligt. Man köpte mycket via antikvariat och sedan bands böckerna in i "likformiga dermatoidband".

Mycket utlånade blev romaner av Charlotte Edgren-Leffler, Victoria Benedictsson och Alfhild Agrell. Sophie Elkan, Anna Wahlenberg, Mathilda Roos, Helena Nyblom och Elin Améen var också populära. Allra mest utlånad blev dock August Blanches "Banditen" (en dramatisk historia kryddad med kärlek och en man som döms till döden för sedelförfalskning.)

Kapitlet. som har rubriken "Ett mönsterbestånd" är verkligen en inspirationskälla för att leta upp gamla bortglömda titlar ur diverse vrår. (En del kan nog vara mycket svårt att hitta).

Mycket lärorikt är det också att läsa om Maria Larsen och Hedvig Ouchterlony- båda pionjärer som biblioteksföretsåndarinnor under denna första, skälvande tid.

Själavandringar

Ascent of the Blessed av Hieronymus Bosch (1450-1516 c:a)

"We are the souls. We hover in the air. We live in fire and in water, we walk upon the Earth. Of all the elements, however, we prefer air, both the most abstract element, Anaximenes's apeiron aer, and at the same time the element most closely connected with life, with breath. We are breath personified, our inhalations and exhalations set the rhythm of the course of the universe. In the antinomy of life and death we are precisely on the boundary, on the boundary that is, alas, too vague. We are half divine and half human, and this combination relates us to mythological heroes who descend to the earth to enlighten ignorant humankind."

Jag läser Daniela Hodrovás " A Kingdom of Souls".  Magiskt, underbart och det går inte att hasta sig fram på sidorna. Här är det da capo som gäller.

Det dåliga eftermälets kungar

Historia är ett mycket fascinerande ämne och förvisso är kungligheter bara en liten del av denna stora massa av skeenden- icke desto mindre- kungar (och drottningar) har spelat en stor roll genom tiderna och jag tänker fördjupa mig i en trio som man har älskat att hata genom århundradenas lopp. Man måste dock alltid fråga sig varför eftermälet skrevs som det gjorde och vem det var som skrev det.

Richard III finns det mängder av böcker om och speciellt i dessa dagar eftersom det inte var så  länge sedan man grävde upp hans skelett på den där parkeringsplatsen i Leicester. Dit hade han förts en gång efter det ödesdigra slaget vid Bosworth heath. Historien skrevs sedan av familjen Tudor och Shakespeare har gjort denne kung odödlig och ytterligt gemen för att inte säga grotesk. Jag skulle tro att sanningen ligger någonstans mittemellan. Jag har inte bestämt vilken bok om Richard som jag ska läsa - men något kommer jag säkert att hitta.

Omkring hundra år tidigare var det en annan Richard som regerade och inte särskilt framgångsrikt. det blev mest elände av alltihop och Richard fick en ond (och inte så bråd) död omkring år 1400. Shakespeare har skrivit om honom också men jag tänker att jag nog hellre vill läsa Laura Ashes porträtt av denne mycket olämplige monark. 

Richard III dog i strid, Richard II svalt till döds och så kommer vi till den tredje misslyckade kungen nämligen Charles I. För honom gick det också mycket illa och Cromwell och hans anhang såg till att göra processen kort med kungligheten som fick huvudet avhugget en iskall januaridag år 1649.

Var Charles verkligen en så usel regent som han beskrivits som eller hade han bara en väldig otur? Det var inte tänkt att han skulle bli kung alls och han hade förmodligen inte fått "rätt" uppfostran för sitt yrke- (hans äldre bror dog helt oväntat vid 18 års ålder). Han gifte sig dessutom med en katolsk prinsessa och så "bråkade" han i ett med parlamentet.

C V Wedgwood har skrivit en trilogi om Charles I och den är jag intresserad av att läsa. Veronica Wedgwood (och hon var släkt med den kända keramikerfamiljen) skrev många böcker med historiskt fokus.