Planeter, gyttjebad och en dikt av Thomas Hardy

Året var 1914. Planeten som trädde fram i rampljuset var Mars och det var kompositören Gustav Holst som på bara lite över sju minuter lyckades formulera en musikalisk skräckbild av vad som sedan komma skulle. "A musical world of violence and sheer terror".  Holst hade studerat Alan Leos bok om astrologi "The Art of Synthesis" och hämtat sin inspiration därifrån och även från Stravinskys "Våroffer". Mars var den "krigiska planeten" -"the Bringer of War."

Holst var färdig med sin "marskomposition" i augusti år 1914 och den blev inledningen till en hel svit som fick namnet "The Planets". (Sju planeter ingår i verket).

Inom konstens värld var det nya tankar som började göra sig gällande. I juli år 1914 var det vernissage på Chenil Gallery i London och publiken kunde beskåda bland annat "The Mud Bath" av David Bomberg. (Idag finns den målningen på Tate Gallery). Bomberg var då bara 23 år gammal. "The Mud Bath" (som kom att bli en reklampelare för engelskt avant-garde väckte starka känslor - det sades att hästar kom i sken när de passerade utställningslokalen och köerna till galleriet var enorma).
Bomberg lyckades helt ovetande också frambringa en bild av framtiden- skyttegravarna.

Thomas Hardy  (1840-1928)

Tidigare det året hade Thomas Hardy skrivit dikten "Channel Firing" (den publicerades i tidskriften Fortnightly Review). "Channel Firing" är en mäktig och otäck dikt som avbildar en slags apokalyps- och Hardys slutord här blir att människan inte har lärt sig någonting alls av historien.

That night your great guns, unawares,

Shook all our coffins as we lay,

And broke the chancel window-squares,

We thought it was the Judgment-day

-----

“All nations striving strong to make

Red war yet redder. Mad as hatters

They do no more for Christés sake

Than you who are helpless in such matters.

 

----

Again the guns disturbed the hour,

Roaring their readiness to avenge,

As far inland as Stourton Tower,

And Camelot, and starlit Stonehenge.

Dikten i sin helhet kan läsas HÄR.

Allt detta (och mer därtill) står att läsa i Mark Bostridges "The Fateful Year England 1914).

Den sista sommaren eller när solen gick ner över Europa

Jag läser "The Fateful Year- England 1914" av Mark Bostridge. (Boken utgiven av Penguin just i år) och fastnar direkt i kapitlet som har titeln "Premonitions". Jo, man anade nog vad som komma skulle och det hade länge funnits starka underströmningar av tysk-skräck. 

Litteratur som spädde på stämningarna fanns det gott om. År 1906 kunde man läsa William Le Queux's roman "The Invasion of 1910" som följetång i Daily Mail (den var då Storbritanniens mest sålda tidning med över en miljon exemplar i cirkulation varje dag). Invasionen som det berättas om i romanen är naturligtvis tyskledd och Le Queux tjänade massor av pengar på sin bok. Däremellan fortsatte han att varna engelsmännen för ett kommande krig och han såg tyska spioner nästan överallt. Skräcken började sprida sig och anta paranoida former.

 
Howards End av E M Forster kom ut  1910 (och har filmatiserats) handlar inte direkt om den pyrande politiska situationen men Forster skriver i boken att England och Tyskland kommer att gå i krig med varandra. Han fick givetvis rätt.

Erskine Childers (avrättad år 1922 av fristatarna i det irländska inbördeskriget) skrev den bästsäljande "The Riddle of the Sands" (Sandbankarnas gåta i svensk översättning). Boken kom ut redan år 1903 och den klassificeras som spionroman. Handlingen är förlagd till de frisiska öarna.  Man kan faktiskt hitta Sandbankarnas gåta på biblioteken än i dag (den har kommit ut i nyare versioner).

Detta är bara ett litet smakprov på vad som lästes under den här sista sommaren- innan mörkret sänkte sig. Jag kommer att fortsätta med mina nedslag i Mark Bostridges utmärkta årskrönika.