Åh, så bra hon är- Marjane Satrapi

Nu har jag läst ut bok nummer tre av denna enastående serieroman-författare (det blev långt....). "Persepolis", "Kyckling med plommon" och nu "Broderier"- alla dessa har fått mig att lite tappa andan. Satrapi kan konsten att skriva om hur det är att vara kvinna i Iran och hon blandar humor med svärta med en direkt och genomträngande blick för det som är väsentligt.

-

Jag känner det som om jag också blir medlem i hennes krets när jag vänder bladen och försvinner in i kvinnornas diskussioner. Samovaren får en helt ny dimension....

-

"Broderier" handlar om nio kvinnor som träffas- dricker sitt te och pratar om allt och alla- men mest om sig själva och livets problem- och hur man kan lösa dem. (Broderier har inte ett dyft med korsstygn att göra kan jag för övrigt upplysa om). Näsoperationer, rumplyft, sol och vårare.... allt ventileras. Jag skulle inte läsa den här boken på en fullsatt buss- risken är stor att jag blev avslängd för "störande av allmän ordning"

-

Nu längtar jag efter en ny bok av Satrapi......

Kyckling med plommon

Nej, detta ska inte handla om matlagning eller kokböcker- utan om Marjane Satrapis berättelse om Nasser Ali Khan (han var Satrapis mammas farbror).

-

Här blandas nedtecknandet av ett sorgligt och intensivt människoliv med Iransk historia och kultur. Det är en mästerlig sammansättning. Nasser Ali Khan är musiker och han älskar sin tar (iransk luta) - i ett stormande gräl slår hans hustru itu den- och då bestämmer sig Nasser Ali Khan för att livet inte längre är värt att leva. Vi får följa hans sista åtta dagar genom Marjane Satrapis bilder och texter.

-

Jag kommer aldrig att glömma den här vackra hyllningen till en död släkting. Det är visserligen en svart historia men den har inslag av glädje också- av kärlek- och humor. Marjane Satrapi kan konsten att blanda rätt ingredienser för att åstadkomma den mest fängslande och undersköna biografi över ett liv som förtjänar att kommas ihåg.