Litterära träd: cypress

( Till höger i bild den förvildade typen.) Fotot lånat från Wikipedia.

"Cypressen är omskriven av klassiska författare och vårdades som ett heligt träd av bland annat perserna, vilka ansåg att formen påminde om den heliga offerflamman. Man hittar ofta cypresser på platser med religiös anknytning, som kyrkogårdar, vid tempel eller vid katedraler, eftersom trädet är städsegrönt, vilket förknippas med evigt liv. " (Wikipedia).

Anders Österling (1884-1981) var under många år Svenska Akademiens ständige sekreterare. Hans dikter läser jag mycket gärna- Österling skriver vackert och målande och är alltid nära naturen.

Cypressen

Grå vinter blåser i det grå Verona,
än ingen svala stadens rymd besöker,
och långsamt floden på sin bana kröker
längs land som lergult genom dimman gråna.

Och blott cypressen fulla kronor höjer
och tecknar fulla skuggor i det nakna-
dock som ett tvång att lida och att sakna
i dess beständigt gröna växt sig röjer.

Snart vinet gror på murens gula klippa
för nya morgnars blå och vita floder,
och slätten böljar under ros och sippa,

men du står livlös; själv en fylld förhoppning,
ett rågat mått, en skönhet utan knoppning,
och månget öde nämner ditt sin broder.

(ur Preludier, 1904).

Litterära träd:magnolia

"Magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns innan bina. Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolia acuminata som är 20 miljoner år gamla.
Släktet är uppkallat efter Pierre Magnol, en botaniker från Montpellier i Frankrike." (från Wikipedia)

Vem kan bättre illustera detta vackra träd än den amerikanska poeten Edna St.Vincent Millay (1892-1950). St. Vincent Millay var född i Rockland i delstaten Maine och levde ett mycket omväxlande liv som illusteras i hennes mest kända dikt "First Fig".

My candle burns at both ends;
It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends—
It gives a lovely light.

Edna St.Vincent Millay blev den tredje kvinnan som tilldelades Pulitzerpriset i poesi.

The world stands out on either side
No wider than the heart is wide;
Above the world is stretched the sky,
--No higher than the soul is high.
The heart can push the sea and land
Farther away on either hand;
The soul can split the sky in two,
And let the face of God shine through.
But East and West will pinch the heart
That can not keep them pushed apart;
And he whose soul is flat -- the sky
Will cave in on him by and by.

(från den långa dikten "Renascence").

Inga svenska utgåvor finns av hennes poesi. Tyvärr. (Suck.)

Litterära träd

Tamarisk (lånat foto).

Det finns säkert en hel uppsjö av träd i litteraturen. Jag kom att tänka på träd idag när jag försökte att "binda upp" min stackars vindpinade tamarisk (som inte gör sig på foto just nu). Tamarisken är för mig ett väldigt romantiskt träd med sitt skira växtsätt och sina tätt sittande rosa blommor. En ömtålig växt som kanske inte är så tålig i vårt bistra klimat- men mitt träd har överlevt sedan början av 50-talet. (Dock är det härjat av tidens tand och lite lagom spretigt...).

O plumy Tamarisk, tossing your green hair
In the wind's radient stream, as if I had lent
Your fibres all my senses of delight,
Why does it so enchant me to have nothing,
And drink long draughts of sky where nothing is,
And tremble to the glory of an hour
That passes out of nothing into nothing?

Robert Laurence Binyon (1869-1943) från "The Tamarisk Hedge".

"Tamarisk eller Keltisk tamarisk, Tamarix gallica, är en buske som kan bli åtta meter hög. Busken är kal med rödbrun bark och mycket små stjälkomfattande blad. De vita eller svagt rosa blommorna är små och sitter mycket tätt på grenarna. Busken växer naturligt i sydvästra Europa och blommar från juli till september." (från Wikipedia")