Där floden möter den svarta jorden

I Laurens van der Posts bok "Resa i Ryssland" från 1964 har jag kommit till kapitel 12 som handlar om Kiev. På bilden ovan ser man staden som den en gång tedde sig (slutet av 1800-talet). Jag önskar att jag kunde göra en tidsresa- om så bara för en timma....

 Den svarta jorden (här som den ser ut i USA) foto: Daniel Case

Svartjord, eller tjernozem (från ryska чернозём, tjernaja betyder svart, och zemlja jord), nästan helt svart jordmån med upp till en meter djupt humus. Svartjord bildas i grovkorniga, väldränerade och kalkrika markområden. Den förekommer främst i områden där vegetationen utgörs av grässtäpp. Jorden har mycket goda odlingsegenskaper och är eftertraktad i stora delar av världen. (Källa: Wikipedia)

Kiev ligger som bekant i Ukraina och där två stora vägar i Rysslands historia korsar varandra: floden och den svarta jorden.

Kiev by night- speglande sig i den stora floden- Djnepr foto: Yune  http://www.photographic.com.ua

Kiev är staden som har överlevt erövring och förstörelse och van der Post skriver om de breda gatorna och att många av dem har vackra alléer av lindar, popplar, kastanjer och akasior. Det finns en alldeles ovanlig rymd i staden.

Från Kiev (som ligger på en höjd) kan man se över både den svarta stäppen och floden Djnepr."Denna flod är så bred och vattenrik att den verkar nästan konturlös, och den sträcker sig ut över den obrutna horisonten i vad som verkar vara en lång rad av sjöar- i sanning en flod värdig en så väldig slätt."

I början av 1960-talet när boken skrevs var det kalla kriget ytterst påtagligt och det präglar givetvis berättandet. En annan tid- men tyvärr inte så avlägsen som det verkar när man läser tidningarna dessa dagar.

I "Resa i Ryssland" får man en hel del lästips och många citat från  vackra dikter. Det kommer jag att få anledning att återkomma till.

Resa i Ryssland

Jag reser i det forna Sovjetunionen med hjälp av Laurens van der Post. Han var en sydafrikansk författare (1906-1996) och född i dåvarande Orange River Colony. Van der Post fick ett innehållsrikt och äventyrligt liv- och han fick se många länder.

Under det andra världskriget hamnade han i japansk fångenskap (inget större nöje, minst sagt). Om de upplevelserna skrev han också ett par böcker. Mest känd är Laurens van der Post för sina nedslag i hemlandet- och då främst bland bushmännen i Kalahariöknen.

Nu läser jag alltså om den resa som Laurens van der Post företog i början av 1960-talet (boken är från 1964) i Sovjetunionen. Det första kapitlet ägnas nästan helt åt alla svårigheter som måste övervinnas innan resan kunde bli av. I det här stora landet fick man inte resa fritt och det gällde att ha en godkänd plan innan visum kunde utfärdas.Vännerna varnade: du kommer aldrig att få visum för en så lång vistelse i Ryssland (åtta veckor)- men allt gick i lås och så kan författaren sätta sig på planet.

 Någonstans, högt över Östersjön, berättar flygvärdinnan: "Jag har glädjen att tala om för er att det är Jurij Gagarin-dagen idag. Flygkaptenen skickade efter oss så att vi alla kunde gratulera och tacka varandra för vår prestation".

Så småningom landar planet lyckligt på den internationella flygplatsen i Sjeremetevo utanför Moskva.

"Luften var förvånansvärt varm, och det olivoljeskimrande ljuset låg som fernissa över de slanka tallarna och björkarna i skogarna vilka ännu tränger sig tätt inpå huvudstaden. Stillheten var överväldigande, och inte en vindfläkt rörde de bräckliga grenarna. Bortom träden höjde sig varken berg eller åsar eller kullar eller ens torn. Över denna platta jord spände sig denna stilla afton himlavalvet i fulländad rymd och höjd. Och även detta var mycket ryskt. Hur väldigt intryck detta enorma land än gör på sinnena är intrycket av himlen ändå alltid väldigare."

Nästa kapitel kommer att handla om Moskva.