Från Sevastopols belägring av Leo Tolstoj

"Entimmesboken" står det på omslaget och nog är det så. Novellen består av cirka 50 sidor och det går rätt snabbt att läsa. Man gör dock klokt i att stanna upp då och då och reflektera för det här är sannerligen en stridsskrift - dock inte med de skrikiga orden och de stora åthävorna- Leo Tolstoj är en skicklig författare och han vet vad han vill säga och han gör det på ett mycket minnesvärt sätt.

Det hela tar sin början i Sevastopol i maj år 1855 och då har belägringen varat i drygt ett halvt år.

"Det hade redan förflutit sex månader sedan den första granaten susade iväg från Sevastopols bastioner och rev upp marken i fiendens ställningar, och sedan dess hade tusentals bomber, granater och kulor oavbrutet flugit från bastionerna mot löpgravarna och från löpgravarna, och dödsängeln hade oavbrutet svävat över dem."

Redan här i inledningen har Tostoj funnit sitt recept på att lösa konflikter- och det är ett mycket gott sådant. Varje armé ska successivt ta bort en soldat  tills bara enda soldat återstår för vardera sidan- "låt då dessa två soldater slåss" - så kan man göra upp allt på detta smidiga sätt.

"Antingen är krig en galenskap eller så är människan, om hon begår denna galenskap, ingalunda en förnuftig varelse, vilket vi av någon anledning tagit för vana att tro." (sid. 4)

Så berättar Tolstoj om några officerare och deras värld- deras upplevelser både i själva staden och sedan i löpgravarna. Jag tänker lite på romanen "På västfronten intet nytt" av Remarque när jag läser.

Här är till exempel furst Galtsin som irriteras över att soldaterna överger löpgravarna (för att de sårats)

"Vart är du på väg och varför? röt han (Galtsin) strängt åt honom.
Men då han kommit ända in på soldaten, märkte han att dennes högra ärm hängde tom, och att den var blodig upp över armbågen.
- Sårad, ers välborenhet.
- Av vad?
- Här någonstans, antagligen av en kula, sade soldaten och pekade på armen."  (s.22)

Bomber faller, männen dör som flugor och det hela beskrivs som det inferno det måste ha varit.

Tolstoj tillägnar sin berättelse det som han håller högst av allt nämligen sanningen. I den här novellen finns inga hjältar och heller inga bovar- det som etsar sig fast är krigets absoluta dumhet och absoluta lidande.

En av fotograferingskonstens pionjärer

 Den unge mannen på fotot är Roger Fenton (1819-1869). Han hade tänkt att bli jurist men konsten tilltalade honom mera och till slut blev det fotografering som blev hans stora passion. Fenton kom att bli en av de första krigsfotograferna och hans bilder från Krimkriget spreds snabbt i Europa. (Han hade tidigare också anlitats av de kungliga som fotograf).

På den tiden var det ett helt företag att asa med sig all utrustning. På fotot Fentons assistent med den stora vagnen som innehöll  kameror, stativ och allt  annat som behövdes. (Bilden är från Krimkriget).

En av de mera berömda stridande- 1st Baron Raglan. Armen hade han mist i slaget vid Waterloo. Han dog under Sevastopols belägring år 1855. (Foto: Roger Fenton).

Titeln på bilden är "I dödsskuggans dal". Fotot är taget av Fenton under belägringen av Sevastopol och lägg märke till  kanonkulorna som ligger överallt.

Belägringen av Sevastopol varade ganska exakt ett år - från september år 1854 till september år 1855.

Inte bara "Krig och fred" - vad man kan hitta i ett biblioteksmagasin

En stilig ung officer: Leo Tolstoj under Krimkriget (1853-1856)

Häromdagen såg jag ett intressant TV-program om Leo Tolstoj och man talade bland annat om hans deltagande i Krimkriget och hans tre noveller med titeln "Från Sevastopols belägring". Jag har varit på magasinsjakt och minsann, jag hittade en hel del.

 Här en av de tre novellerna (Samspråk förlag 1985) Översättningen är gjord av Jan Persson.

Det är Tolstojs dagboksanteckningar från den här tiden som fått bilda underlag till novellerna. Just den här novellen kom ut 1885 och den blev mycket uppmärksammad på sin tid. "I den här skildringen finns inga andra hjältar än sanningen." (citat från bokens baksida).

 Rejält förvånad (och glad) blev jag över det här fyndet. Den här utgåvan av"Herre och dräng" är tryckt år 1895 men den är i förvånansvärt gott skick. Jag ska läsa med andakt.

Här är början till en stor författarkarriär. De här självbiografiska berättelserna skrev Tolstoj redan under 1850-talet. Wahlström och Widstrand gav ut år 1980. Översättningen är gjord av Helga Backhoff Malmquist och boken är försedd med en efterskrift av Johannes Edfelt.

Jag tycker att jag haft en riktigt givande förmiddag på "mitt" bibliotek.