Från de mörka alléerna till Arsenjevs liv

Den värsta hettan har förhoppningsvis börjat lägga sig och jag kan krypa fram ur skuggan igen- det har nästan varit för varmt att läsa och juli blev avgjort ingen bra månad för böcker. Sommargästerna börjar troppa av och biblioteket har plötsligt fått ett synligt lager av lockande litteratur. Hem kom jag med en riktig önskebok- Ivan Bunins Arsenjevs liv som kommit ut på Akvilon förlag i år. Den längtar jag att sätta ögonen i och jag blir än mera inspirerad efter att ha läst Sten Wistrands recension. Den länkar jag till här.

Ivan Bunin och de mörka alléerna

Titeln är passande (fast jag läser den engelska versionen "Dark Avenues"). Det är mörker som råder i de här berättelserna- svart mörker, sorg och vemod faller i tunga droppar över läsaren. Mina tankar går till Hjalmar Söderbergs citat från "Gertrud": Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet. 

Så här börjar titelnovellen:" In the cold, foul weather of autumn, on one of Tula's highways flooded by rains and indented with many black ruts, up to a long hut with a government posting station in one wing, and private living quarters where one could rest or spend the night, have dinner or ask for the samovar in the other, there drove a tarantass, bespattered with mud and with its top half-raised, pulled by three quite ordinary horses with their tails tied up out of the slush."

Novellerna i den här samlingen har kommit till mellan 1937 och 1949 och de är skrivna i exil. Kärlek, lust och ond bråd död handlar många av dem om men det som verkligen fångar in mig som läsare är naturskildringarna. Bunin skriver en mycket poetisk prosa. Min absoluta favorit bland de många berättelserna har titeln "A Late Hour" och den handlar om kärlek som aldrig dör- en man reser på minnets vägar och ser tillbaka på sin ungdoms stora kärlek. Han går på de bekanta gatorna och samtidigt följs han av de där dagarna från förr- den lyckliga tiden då hans hjärta var fyllt av kärlek och naturen färgades i så många nyanser.

"When I looked to the left , I saw a path, overgrown with dry grasses, disappering under more apple trees, and beyond them, peeping out low from behind some other garden, a solitary green star, glimmering impassively, and at the same time expectantly, and soundlessly saying something. But both the yard and the star I saw only in glimpses- there was one thing in the World: the delicate twilight and the radiant twinkling in the twilight of your eyes."

En annan novell av ett helt annat slag är  "Iron Coat". En man tillbringar bröllopsnatten med sin unga brud- men- hon vill inte älska med honom och ber att slippa för hon har svurit att förbli orörd. Mannen lyssnar inte på henne utan "kräver sin rätt". Det hela slutar i tragedi och det visar sig att flickan lovat bort sig till en björn (Iron Coat). Det hela skulle kunna vara dumt och fånigt men i stället blir det mystiskt, mytiskt, sorgligt och vackert.

"A Cold Autumn" handlar om de där dagarna under sommaren år 1914- då världen stod still för att sedan aldrig bli sig lik igen. En pojke säger farväl till sin far som beger sig till fronten. Faderns sista ord till sonen " You live, be happy in the world, and then come to me...."- novellens slutord: "I have lived, have been happy, and now I shall soon be coming.".

Kärlek, lust och sorg. Så sammanfattar jag boken- och- jag konstaterar att jag tycker mycket om Bunins sätt att skriva.

Exilens Nobelpristagare

Douglas Smith har skrivit om den ryska aristokratin och dess öde under och efter den ryska revolutionen. I kapitlet med rubriken "Exodus" läser jag om den ryske författaren och sedermera Nobelpristagaren Ivan Bunin.

I juni 1918 hade Bunin och hans fru Vera kommit till Odessa från Moskva. Där hyrde de en lägenhet och de kunde ett tag leva som om ingenting hade hänt- men mindre än ett år senare intogs Odessa av den Röda Armén och Bunins vänner bönade och bad att han skulle fly medan ännu var tid. (Bunin tillhörde aristokratin). Bunin vägrade och stannade kvar- på gatorna fladdrade baneren med texter som "Död åt bourgeoisien". Bunin sa så här: " Bolshevism is a revolution, all right, the very same revolution which forever gladdens those who do not have a present, who have a past that is always 'cursed' and a future that is always 'bright'.... Seven lean cows will devour seven fat ones- but they themselves will not become fat."

Samtidigt kritiserade Bunin monarkisterna och alla som ville ha den gamla ordningen tillbaka. Han vägrade att ansluta sig till de Vita. Den sjunde februari 1920 tvingades Ivan Bunin att ge upp och han lämnade hemlandet för att gå i exil. "This is the last time I will see the Russian shore.---- Behind us- horror and hopelessness."

Bunin tillsammans med ett antal författarkolleger. Bunin är nummer två från höger (sittande).
(Maxim Gorky längst till vänster på främsta raden).

 Ivan Bunin (1870-1953)

Ivan Bunin slog sig ner i Paris och år 1933 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: ... för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen. Bunin kom inte själv till utdelningsceremonin men sa så här (bland annat) i sitt tal:

 "For the first time since the founding of the Nobel Prize you have awarded it to an exile. Who am I in truth? An exile enjoying the hospitality of France, to whom I likewise owe an eternal debt of gratitude. But, gentlemen of the Academy, let me say that irrespective of my person and my work your choice in itself is a gesture of great beauty. It is necessary that there should be centers of absolute independence in the world. No doubt, all differences of opinion, of philosophical and religious creeds, are represented around this table. But we are united by one truth, the freedom of thought and conscience; to this freedom we owe civilization. For us writers, especially, freedom is a dogma and an axiom. Your choice, gentlemen of the Academy, has proved once more that in Sweden the love of liberty is truly a national cult."

Vackra ord och viktiga ord.

I dagarna har förlaget Akvilon gett ut Arsenjevs liv av Ivan Bunin och tidigare har man också gett ut novellsamlingen "Mörka alléer" av samme författare.

Jag har den engelska översättningen "Dark Avenues" och den känner jag att jag borde läsa. Snarast.

Här en länk till Hermia på bloggen Hermia Says som har skrivit om Mörka alléer.