Jag har läst ut Antonio Pennacchis roman om familjen Peruzzi och deras kamp (det är en mycket stor familj) för tillvaron i de pontinska träsken. Fotot ovan tycker jag beskriver mycket väl vad det här området hade att erbjuda innan det blev utdikat och "beboeliggjort". Oändliga träsk, stillastående vatten (och vad brukar man hitta i stillastående vatten om inte mygg- i detta fallet malariamyggor som gjorde platsen absolut livsfarlig att vistas på.)
Under 1920- och 30-talen dikades träsken ut, nya städer anlades som ett pärlband och Mussolini kom ofta på besök- i propagandasyfte. Detta var hans verk- sa han. Den fascistiska regeringen tvångsförflyttade tusentals familjer från norra Italien hit och de tilldelades nybyggda hus, jordbruksredskap, kreatur och några hektar mark. Så skulle träsket byggas upp och bli till en framgångssaga.
"The Mussolini Canal" handlar mycket om just tiden i de pontiska träsken men även mycket annat och det är en verklig odyssée genom Italiens 1900-tals-historia. Mäktigt och fantastiskt. Jag har precis lagt boken åt sidan för att hämta andan och så småningom göra mig redo för att skriva ner mina tankar- en stor läsupplevelse rikare.
