Det är titeln på Ilja Ehrenburgs memoarer (första delen av två). (Tidens förlag, 1962). Ilja Ehrenburg föddes under det stora svältåret 1891 i Kiev.
"1891- det är ett årtal som ryssarna länge kommer att minnas, och franska vinodlare med. I Ryssland härjade hungersnöden det året: tjugonio guvernement var drabbade av missväxt. Leo Tolstoj, Tjechov, Korolenko sökte bispringa de nödställda, satte igång penninginsamlingar, ordnande utspisning i hungrande byar; allt sådant var bara en droppe i havet, och år nittioett kom under långa tider att heta "svältens år". Samma år tjänade franska vinodlare massor med pengar: torkan dödar sädesfälten med höjer vindruvornas kvalitet."---
Ehrenburg var ett besvärligt (och bortskämt) barn- föräldrarna hade det gott ställt men sonen visade tidigt ett "svårt lynne". Jag läser och konstaterar att jag inte tycker att memoarförfattaren verkar överdrivet sympatisk och senare i livet blev han en sådan som klarade livhanken genom att vända kappan efter vinden (och lite till). Men- hans minnen är intressanta att ta del av och språket är ofta mycket målande.
Familjen flyttade från Kiev till Moskva och så här skriver Ehrenburg:
"Allting har förändrats, men kanske mest av allt Moskva. När jag tänker tillbaka på min barndoms gator, har jag en känsla av att ha sett dem på bio.----
Telefonen höll sitt intåg: den fanns bara i förmögna hem och på stora firmors kontor, det var komplicerat att ringa- man stod och vevade på ett handtag och måste sedan ringa av. Också elektriciteten kom, men jag fortsatte länge att leva i det svarta snöfallet från osande fotogenlampor. Kaklet glänste på holländska ugnar. Man eldade duktigt. Mellan dubbelfönstren, täckta av frostens abstrakta måleri, låg gråa lager av vadd; ibland placerades där små bägare med pappersrosor. Om somrarna surrade flugorna. De målade golven blänkte. Tystnaden stördes understundom av det gälla skallet av små hundar- spetsar och de numera utdöda mopsarna var på modet. På byråerna stod porslinskineser och nickade tills man blev yr i huvudet. I emaljerade muggar med tsarens vapen lyste gaffrerade rosor. Till teet serverades sylt, och därav fanns mångahanda slag: krusbär, ryska jordgubbar, nypon, paradisäpplen, svarta vinbär."
Ehrenburg kom att bli mycket aktiv inom bolsjevismen och för det tillfångatogs han och blev svårt misshandlad i fängelset. Han släpptes ut efter ett halvår och valde då att ta sig till Paris. Året var 1908 och en annan känd person som befann sig i Paris just då var Vladimir Uljanow (Lenin). Ehrenburg blev bjuden till Lenins lägenhet och i memoarerna kan man läsa om det mötet. Paris var en smältdegel under förra seklets första årtionden och här samlades en mängd kultur- (och politiska) personligheter. Ehrenburg träffade många av dem.
Andra delen av Ehrenburgs memoarer heter "Minnen" och där kan man läsa om hans liv i revolutionsårens Ryssland bland annat. Översättningen är gjord av Vladimir Semitjov.
