Ett världsarv- Viafier Retica (Rätische Bahn)

Nina Burton reser med den anrika gamla järnvägen "Rätische Bahn" (fotot ovan är lånat) vars första delsträcka öppnade 1896 och som nu (2008) blivit ett världsarv. Det går inte alltid så snabbt att resa här och det äv väl det som är tjusningen. Man ska hinna se och uppleva under resans gång. Den största delen av järnvägssträckan ligger i kantonen Graubünden. (Jag passar på att länka till ett gammalt inlägg om den rätoromanska poeten Luisa Famos som var bosatt just i den här kantonen.)

Viafier Retica/Rätische Bahn är mycket populär bland turister och jag läser att mer än hälften av  banans intäkter kommer just från dem. Man kommer ända upp till över 2000 meter över havet med de här tågen... svindlande....

HÄR en länk till Rätische Bahns hemsida.

Sången om Rhône

Blomvass (växer runt Rhône). Lånad bild.

Jag har läst ut den första tredjedelen av Nina Burtons "flodbok" och den handlar om Rhône. Nina Burton läser "Sången om Rhône" av Frédéric Mistral och han skriver om en konvoj av pråmar som tar sig nerför floden (från Lyon) under 1830-talet. Någon pråm går inte att uppbringa så Nina Burton får resa med kryssningsbåt.

Kaptenen på kryssningsbåten tycker att Rhône är en mycket svår flod att navigera på- mistralen blåser och strömmarna och vattenståndet är alltid oberäkneliga.

Här en bild (lånad) från Tain l'Hermitage- och nu är vi mitt i vindistriktet. Jordmånen ger smak åt vinet och jag förstår att det kan kännas som om man dricker historia och "sparad tid" när man smakar på druvans safter.
Jag lär mig också vad en "rouloteuse" är för något. Det är en person (oftast väl en kvinna) som handfållar kanterna på sidenscarfer. (Detta gamla hantverk lever ännu kvar hos t ex Hermès).

De över 30.000 -åriga grottmålningarna i Chauvetgrottan som ligger vid Rhône. Målningen av de här hästarna  är en av jordens allra äldsta... Så mäktigt....

Jag läser om Avignon och Petrarca (han tillbringade mycket tid här). Vid Sorgue lärde sig skalden att fiska röding och kräftor....

Resan går vidare till Arles, van Goghs Arles, och så också till deltat vid Camargue. Ja, det är en så lärorik färd och Nina Burton skriver så initierat och levande om allt hon ser och upplever (med nedslag även i det förflutna).

Nu går resan vidare längs Rhen.

Flodernas bok

Nej, jag har inte hunnit läsa ut Nina Burtons essaysamling "Flodernas bok" ännu- men jag vill gärna dröja lite vid den ändå för idag recenseras den i Sydsvenskan och HÄR är länken.
Boken har undertiteln "Ett äventyr genom livet, tiden och tre europeiska flöden". Här behandlas många vitt skilda ämnen i korta "underkapitel" (och det gör allt lätt att läsa och mycket flytande... precis som de floder som rinner genom berättelserna. ).

"Tid är en flod som sveper mig med, men jag är floden" (JL Borges). (Citatet återfinns på sidan 45 i boken).

"Kanske det stora består i att vi är bryggor, inte mål. Att vattnet som urcellerna tog med sig upp på land ska fortsätta i en oändlig livsstafett. Men varje liv är liksom varje snökristall en unik konstellation som aldrig kan upprepas. Det är ett eget centrum. Det är livets mirakel".  (sid. 46).