Det är mitt eget fel

eller "curiosity killed the cat" skulle man också kunna säga. Den första av Marek Krajewskis Breslau-deckare är läst och det blir inga fler. Inte för att det här var en dålig bok- tvärtom - men jag klarar inte av ritualmorden och alla andra snaskigheter. Skorpioner som krälar i offrets utskurna tarmar t ex. Not my cup of tea. Det är rått och det är svart och det är hårdkokt så till den milda grad.

Jag är dock fylld av beundran inför författarens lokalkännedom. Jag har visserligen aldrig varit i Breslau men jag är bergsäker på att alla beskrivningar på gator och environger är helt korrekta. Tidsandan har han också fångat väl- det är 30-tal och nazisterna har tagit makten i Tyskland- det bidrar till den otäcka stämningen, så klart.

Jag kan bara konstatera att den här typen av deckare inte passar mig. Jag får nog hålla mig till de engelska damerna (PD James, Margaret Yorke och Dorothy Sayers med flera.)

Forna tiders deckare...

En bokhylla ska tömmas på sitt innehåll (och så ska det stuvas om lite bland de övriga)- jag hittade idel deckare av äldre modell. Så väcktes minnena upp... sommaren 1961 lyckades jag med konstycket att få vattenkoppor (som bröt ut på självaste midsommarafton)- det kliade som f-n och det är konstigt att Maria Langs "Tragedi på lantkyrkogård" inte är inpyrd med potatismjöl fortfarande (det gick åt stora mängder av den varan)- Maria Lang var alltså sänglektyr den gången och jag minns att jag tyckte att det var jättespännande och så lyckades jag glömma alla kliande kroppspartier (åtminstone under långa stunder).

Dorothy Sayers böcker tillhörde en gång min mamma (som inte precis var någon deckarläsare - men hon gjorde vissa undantag och Dorothy Sayers gillade hon). "Kamratfesten" och "De nio målarna" finns fortfarande kvar i hyllorna.

Raymond Chandler... en annan klassiker. Hårdkokt. Jag gillar också hans "Främlingar på tåg" som jag har på DVD.

Josephine Tey- här i En bok för allas version av " En gammal skandal"- mycket spännande om ett gammalt brott. Nu ska hennes deckarhjälte Alan Grant försöka lösa mysteriet med de två prinsarna i Towern. Blev de mördade? Var i så fall Richard III den skyldige?

(Jag hittade också en hel drös med Ed McBains böcker.....). De får jag kika på en annan dag.

Kinesiskinspirerade deckare

Jag är ingen storkonsument av deckare (och den svenska s k deckarvågen har inget stöd i mig)- men det finns (som jag tycker) en del pärlor i genren. När jag satt och bläddrade i "The Independent" på nätet i går, för att försöka ta reda på vilka nu de där bortglömda 60-talet författare kunde tänkas vara, hittade jag på plats nummer 26 en "bekanting" nämligen Robert van Gulik.

-

Jag minns att det var ganska mycket skriverier när hans böcker "återupptäcktes" på sent 80-tal och tidigt 90-tal. Jag ser att tre titlar fortfarande finns att köpa via AdLibris. (Biblioteken har rensat ut ganska bra, som det verkar men några exemplar finns kvar).

Jag tyckte om de här deckarna- de var annorlunda och de var dessutom fint illustrerade (av författaren själv)- de gav något mer än den där kortvariga spänningen. Faktiskt har jag god lust att läsa om!