Han som älskade livet

Irving Stones kända biografi över Vincent van Gogh finns även i svensk översättning.

Vi köade i över en timma för att få komma in i van Gogh-muséet men det var det värt. Amsterdam har många muséer och det gäller att välja om man har ont om tid. Van Gogh-muséet är stort och innehållsrikt och jag hade kunnat stanna där en hel dag för att bara se och fundera.

Vincent van Gogh var inte bara konstnär han var också en flitig skribent- främst då av brev. Nära 1000 stycken har man lyckats samla ihop och många av dem finns att beskåda på muséet i Amsterdam. Nog är dessa vackert illustrerade epos något att låta sig inspireras av i vår moderna cyber-tid (där papper och penna snart får sökas med ljus och lykta).

Som så ofta....de verkligt begåvade dör ofta unga och lika ofta har de turbulenta liv. Van Gogh plågades svårt och en dag i juli år 1890 hade han fått nog- hans älskade bror Theo vakade vid hans sida- några månader senare var även han död. Nu vilar de båda bröderna bredvid varandra på kyrkogården i Auvers. En slingrande murgröna förenar gravstenarna-  som en utsträckt hand.

12 februari 1944

Prinsengracht, Amsterdam (lånat foto)

The sun is shining, the sky is deep blue, there's a magnificent breeze, and I'm longing- really longing- for everything: conversation, freedom, friends, being alone. I long.... to cry! I feel as if I were about to explode. I know crying would help, but I can't cry. I'm restless. I walk from one room to another, breathe through the crack in the window frame, feel my heart beating as if to say, 'Fulfil my longing at last....'
I think spring is inside me. I feel spring awakening, I feel it in my entire body and soul. I have to force myself to act normally. I'm in a state of utter confusion, don't know what to read, what to write, what to do. I only know that I'm longing for something.....

Yours, Anne

En ung flicka, bara 14 år gammal skrev dessa rader från sitt gömställe i ett husannex vid Prinsengracht i Amsterdam. Jag kommer aldrig att upphöra att undra vad som hade blivit av denna flicka om hon hade fått leva. Nu mördades hon med sin familj (utom fadern) - hon blev en blomma som aldrig fick spira helt- men: idag läses hennes dagbok av millioner och åter millioner - hennes ord och hennes tankar sprids ständigt över hela världen. På så sätt kommer Anne Frank aldrig någonsin att dö.

Min väninna och jag möttes i Amsterdam i år- S. reste från Frankrike och jag for från Köpenhamn. Vi hade inte så många dagar till vårt förfogande men att besöka Anne Franks hus- det var en prioritet för oss. Det är mycket berörande och det väcker oerhört många tankar att vandra genom detta smala och  svårforcerade hus- det är tomt på möbler för Otto Frank (Annes far) ville att tomheten skulle tala- visa att människorna som en gång fanns så levande här nu var borta.

Strax intill ligger Westerkerk med sitt höga torn - klockorna ringde en gång var femtonde minut- något som först irriterade Anne men så småningom kom hon att vänja sig vid klangen och hon fann en trygghet i den.

Både S. och jag hade läst Annes dagbok som tonåringar men vi var rörande överens om att läsa om. Jag köpte dagboken på flygplatsen och försjönk i den under hela resan hem. Den borde vara obligatorisk läsning i alla skolor.

Den modige bokförläggaren

Amsterdam- karta från 1600-talet

Att vara bokförläggare kan vara ett farligt yrke. Speciellt när det fria ordet hotas. Emanuel Querido fick plikta med sitt liv.

Under 1930-talet drogs snaran åt allt hårdare för de författare som ville skriva som deras samvete och  inspiration bjöd dem. Sommaren 1936 i Ostende hade den skara skriftställare som samlats där alla ett gemensamt- svårigheten att få sina böcker i tryck på originalspråket- tyska.

I Amsterdam fanns dock Emanuel Querido (1871-1943) som hade haft bokförlag där sedan 1915. Han var också en föregångsman vad gällde pocketböcker- han startade sin "salamanderserie" år 1934 (ett år innan den första penguinboken kom ut). Från 1933 och fram till den tyska invasionen år 1940 kom Querido att ge ut över 100 böcker av tyskspråkiga exilförfattare.

Så blev det maj 1940 och allt rasade samman. Querido flydde och försökte gå under jorden men han blev förådd, fängslad och skickad till koncentrationslägret Sobibor. Han mördades där i juli år 1943.

Tyska wikipedia har en lista över alla de författare som kom att stå under Queridos beskydd.