Amerikansk dagbok

Så har jag läst Siegfried Lenz dagbok från hans amerikaresa år 1962- den enda dagbok Lenz skrivit om man får tro honom. Boken finns ännu inte i svensk översättning men man kan ju hoppas att den kommer i svensk version så småningom för det är en intressant skildring av en dynamisk tid.

Resan varar i drygt en månad och den går från öst till väst och så tillbaka igen via Texas och Lousiana (New Orleans). Det är en icke oansenlig mängd stater och platser som Lenz hinner med och allt är nedtecknat med "writer's eye", dvs iattagande och reflekterande. Avsnitten är korta och koncisa och boken är lättläst.

På den tiden hette den stora flygplatsen i New York Idlewild Airport (efter golfbanan som den ersatte) - först i december år 1963 döptes den om till Kennedy Airport. Nu var det alltså 1962 och när Lenz anländer hamnar han så gott som genast mitt i en av de allra största politiska kriser någonsin- Kubakrisen. I Boston råder det full beredskap den 24 oktober och invånarna där väntar på det krig som de är helt säkra på ska komma. Man frågar efter skyddsrum och "säkra platser".  Hotellets portier säger "The United States are prepared to go to war".  Lenz kan inte göra så mycket utan fortsätter att äta sin stadiga frukost (han uppskattar mycket frukostarna i USA).

Så lämnar han Boston och Kubakrisen får ett slut. I Ohio får Lenz smaka på "alligator pears" (över huvud taget skrivs det mycket om mat i den här dagboken) ett lustigt namn på avocado. "Es gibt eine sehr interessante Frucht, die man auf vielerlei Weise bereiten kann (oft zum Salat); sie heisst alligator pear; Krokodilsbirne, wächst in Florida."

Allt är dock inte mat och Kubakris utan boken är rik på både jämförelser mellan tyskt och amerikanskt och möten med den tidens kulturpersonligheter (och "vanligt folk").

För mig blev boken både lite av en nostalgisk tripp tillbaka i tiden och ett mycket intressant resereportage av en skicklig skribent. Läs Richard Schwartz tankar om boken på Dixikon HÄR.

Böcker som förändrade världen: Tyst vår av Rachel Carson

Mourning Dove (lånat foto)

Under några år bodde jag i Massachusetts i östra USA- något jag minns extra väl och med extra stor glädje är alla vackra fåglar som hälsade på i trädgården. Nästan varje morgon kunde man lyssna till "the mourning dove" och hennes sorgsna kurrande.

Rödhaken brukade dyka upp i april- en vårens budbärare (den amerikanska rödhaken är mycket större än den europeiska varianten). Fotot är lånat.

The Bluejay är en skrikig och ganska ilsken fågel. Det förlåter man gärna när man ser hur vacker den är i sin blåa fjäderdräkt. (Även detta foto är lånat).

Cardinal i sin röda skrud- en glädjespridare- och så praktfull... (lånefoto).

År 1962 kom en bok ut som verkligen skulle komma att förändra världen. Rachel Carson (1907-1964) var en amerikansk marinbiolog och författare och hennes bok "Tyst vår" kom att bli en brandfackla. Jag minns alla skriverier och jag minns också att jag var mycket rädd och orolig för jordens framtid. Det talades mycket om betat utsäde, DDT och annat som var farligt för naturen. Jag var knappt tonåring och tog starkt intryck av boken och av alla debatter som följde. Malmö museum ordnade en stor utställning, det kommer jag mycket väl ihåg. De som främst drabbades av alla miljögifter var just fåglarna. Rachel Carson beskrev bland annat hur fågelsången tystnade för så många fåglar dog på grund av alla gifter.

....." De få fåglar man såg föreföll dödssjuka, darrade våldsamt och kunde inte flyga längre. Det var en vår utan röster. De vårmorgnar som en gång vibrerat av sången från rödhakesångare, kattfåglar, duvor, skrikor, gärdsmygar och många andra fåglar var nu dödstysta.... Det var inga häxkonster, inga fiendeaktioner som hade tystat det nya livets återfödelse i denna slagna värld. Det var dess egna invånare som hade gjort det."  (från inledningskapitlet i "Tyst vår". Översättningen är gjord av Roland Adlerbeth).

Rachel Carson fick President Kennedys administration  att undersöka bekämpningsmedlens verkan på naturen och att se vad man kunde göra för att minska ner användningen. År 1970 skapades "Environmental Protection Agency" och flera nya miljöskyddande lagar infördes. DDT förbjöds helt i USA från år 1972. I Europa startade miljörörelsen och i Sverige bildades Miljöpartiet år 1980. Tyvärr dog Rachel Carson redan år 1964 och hon hann inte uppleva all den genomslagskraft hennes bok fick.

Det finns all anledning att sända en tacksamhetens tanke till Rachel Carson och hennes starka engagemang för en levande värld.