Efter att ha läst ut första delen av Francis Steegmullers urval av Gustave Flauberts brev har jag plockat fram "madamen" från bokhyllan. Madame Bovary har översatts ett otal gånger och jag har 1936 års version (Kjell Strömberg). (Alltså inte versionen ovan).
Flaubert är mycket frispråkig i sina brev- hans rapporter från resan till Egypten och Turkiet (bland annat) handlar många gånger om bordellbesök och med noggranna beskrivningar av vad man hittar på i dessa hus (och även vad som kan bli följderna- inte lika behagligt).
Det som har fängslat mig mest i breven är Flauberts beskrivningar av hur han kämpar och sliter med Madame Bovary. Han var perfektionist och det tog tid att få allt på plats. När så romanen äntligen kunde publiceras (i avsnitt i tidskriften Revue de Paris år 1856) blev det ett förskräckligt liv. Osedligt! Snusk! Så blev det rättegång och den stackars författaren utsattes för en rejäl smutskastningskampanj av etablissemanget.
Flaubert blev frikänd och så var hans lycka gjord. Den bespottade boken blev naturligtvis en bästsäljare. Romanen gavs ut i sin helhet i april år 1857.
I januari samma år skriver Flaubert till Alfred Blanche (en högt uppsatt "Imperial official")
This is to inform you that tomorrow, Saturday, January 24, I shall honor by my presence the swindlers' bench in Room 6 of the Criminal Court, at 10 A.M. Ladies are admitted; decent and tasteful dress required.------
If my work has real value- if you find that you have not been mistaken about it- I pity my prosecutors. This book that they are seeking to destroy will survive all the better for its very wounds. They are trying to shut my mouth. Their reward will be a spit in the face that they won't forget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar