Kvinnliga konstnärer på Nationalmuseum

Anne Vallayer-Coster (1744-1818), självporträtt.

I höst anordnas det en verkligt fin utställning på Nationalmuseum i Stockholm. Åh, jag vill dit!! Under rubriken "Stolthet och fördom" samsas ett antal kvinnliga konstnärer från Frankrike och Sverige under 1700- och 1800-talen. Gemensamt för dem alla är att de lyckades ta sig in på konstakademierna.

Det här porträttet hänger säkert i reproduktion i många hem. Målat av Alexander Roslin och föreställande hans hustru- konstnärinnan Marie-Suzanne Giroust (1734-1772). Läs mer om Marie-Suzanne Giroust (och Roslin) HÄR.

En annan av de representerade konstnärinnorna är Constance Mayer (1775-1821) som här är förevigad på ett självporträtt målat år 1801.

Och här dyker hon upp igen- den gåtfulla och vackra Elisabeth Vigée-Le Brun (1755-1842). Jag har, som jag har skrivit lite om tidigare, skaffat hennes självbiografi- den känns som än mera angelägen läsning nu. Undertiteln är "Solitary wanderer". Vigée- Le Bruns verk (hon efterlämnade nära 1000 tavlor) är spridda över världen och säkert finns hon representerad på de flesta större muséer.

Till alla er som bor i Stockholm och dess närhet- inte får ni missa den här fina utställningen!

Kommande utgivningar

Jag har kikat lite på höstens utgivningar, jag också. Jag konstaterar att Strindberg fortsätter att vara i fokus och den här utgåvan av "Fröken Julie och Ett drömspel" är ju särdeles vacker. Klimts konst pryder en hel del bokomslag i år, har jag lagt märke till. Själv håller jag mig till mina gamla arvegodsupplagor och om jag ska läsa något av Strindberg i år får det bli "Mäster Olof".

En ny upplaga av Alexandriakvartetten känns inte fel. Det är väl cirka 15 år sedan sist. Översättningen verkar vara densamma som tidigare (Aida Törnell) och det är en rejäl klump på nära 1000 sidor. Det här blir en omläsningsbok för mig men jag var bara 20 år när jag mer eller mindre tvingades in i Lawrence Durrells värld för första gången. Jag är helt säker på att jag läser med andra ögon idag.

Mycket spännande ska det bli att få läsa något av Emine Sevgi Özdamar som är en tysk-turkisk författarinna (född 1946). Hon har tilldelats många litterära priser och översatts till flera språk. (År 1991 fick hon motta det mycket prestigefyllda Ingeborg Bachmann-priset för "Das Leben ist ein Karawanserai"). På tyska Amazon beskrivs "Säregna stjärnor ser mot jorden" som en "tysk-turkisk vintersaga". Rámus förlag ger ut.

Rámus ger också ut en ny bok av Asli Erdogan "Stenbyggnaden". Den skriver jag också upp på min önskelista.