Vem skulle bättre kunna illustrera preussiskt om inte der Kaiser i egen hög person. Vill man vara elak kan man säga att han ser ut som en parodi på sig själv på fotot ovan. (Wilhelm var uniformstokig och ritade mängder av dem alldeles själv.)
Jag tog fram Jolos (Jan Olof Olsson) essäsamling "Eviga följeslagare" ur hyllan och hittade ett kapitel med titeln "Preussaren". Ingen kan/kunde skriva som Jolo och han är själv evig och odödlig. I den här essän läser jag bland annat om den samhällssatiriska tidskriften Simplicissimus - grundad av Albert Langen år 1896, (Langen var för övrigt gift med Björnstjerne Björnsons dotter).
Ferdinand von Rezniceks karikatyr av en csardasdansare från 1906 (Simplicissimus)
Jolo skriver också om den tidens motsvarighet till Harlekinromaner (den tyska varianten alltså) som sålde i mängder och författarinnan, Hedwig Courths- Mahlers , tjänade storkovan på sitt slabbedask.
Jag citerar: "Hon började skriva hemma i köket om det liv som i Kejsar-Tyskland tedde sig lysande- unga kvinnor, uppvaktade av ulanofficerare, arvtagerskor och fattiga ädla löjtnanter, baler på herrgårdarna, jaktfrukostar, bröllop."
Georg von Ompteda hörde däremot till en av de läsvärda författarna under den Wilhelminska tiden- i alla fall enligt Jolo. Ompteda är kanske mest känd idag för sina översättningar av Guy de Maupassants böcker till tyska men han var själv mycket flitig med skrivandet. Om man går in och kikar på Kungliga bibliotekets söktjänst Libris hittar man en hel del av Ompteda i svensk översättning- men det är gammalt och troligtvis kan man bara låna för att läsa på egna biblioteket. Möjligen finns det en del på antikvariaten. Jag måste erkänna att jag blir nyfiken på Omptedas romaner.
Bokmoster skriver idag om Nobelprisen som gått till tyskspråkiga författare.
