Farväl till Heydekrug

Skulptur av Katharina Szelinski-Singer (född 1918) i Neusassen, Heydekrug.

Nu måste jag lämna tillbaka mitt exemplar av "Resan till Tilsit" av Hermann Sudermann. Den kommer att placeras på bibliotekets magasin igen. Tack för flera timmars underhållande läsning, säger jag till författaren varhelst han må befinna sig. (Förhoppningsvis på en bra plats). Boken har varit lite som en förkortad variant av "Tusen och en natt" med blandad litauisk/tysk "ton".

En väldigt trevlig novellsamling som jag minns med glädje.

Strandnära

(Vy från Rusné (Russ) lånad från Wikipedia.

Nej, jag skulle inte vilja bo i floden Memels deltaområde. Här blir det ofta översvämningar. Vårarna är extra vådliga. Jag läser berättelsen om Jons och Erdme i Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit".

"Oj oj! Översvämning! Oj oj! Översvämning! Översvämning! ---

Gårdsplanen står under vatten. Det har inte så mycket att betyda, när allt kommer omkring."

--

Men det blir värre- hela huset översvämmas, grannens hus lossnar från grunden och far iväg- grisarna drunknar och korna måste räddas upp på höloftet under enorma ansträngningar. Det var en obarmhärtig vår det året. Historien om Jons och Erdme är både sorglig och uppbygglig - sorglig för att det är ett så hårt liv för dem där i sumpmarkerna kring Heydekrug men uppbygglig för att Jons och Erdme är så envisa och så arbetsamma och kloka- det ger inte upp. Så här var livet för många i den här trakten och Sudermann kan konsten att beskriva det på ett underhållande sätt trots alla bekymmer som fyller sidorna.

Människorna som bor i trakterna av Heydekrug är vana vid umbäranden- de vet hur de ska klara livhanken och de har inga stora pretentioner på tillvaron. Hårt arbete och målmedvetenhet- det är överlevnadsreceptet. Sudermann har gjort både tiden och platsen odödliga.

Heydekrug heter idag Siluté. "Šilutė district municipality is one of 60 municipalities in Lithuania. It is known for spring floods when ice on Neman River starts melting. This is the only municipality in Lithuania that gets flooded on regular basis." (Wikipedia)

Nu återstår bara en enda berättelse för mig i boken (som har tagit slut alltför snabbt).

Bokguld från magasinet

I bibliotekens magasin finns de- skatterna- de bortglömda böckerna... och jag har just lånat hem en bit magasinsguld (billigt pris: tio kronor) nämligen Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit" (svensk översättning 1918 av Gösta Gideon Molin).

Det är väldigt intressant att se varifrån böckerna kommer ursprungligen och mitt exemplar har faktiskt bott på min barndoms filial 3 i Limhamn. Nostalgin väller över mig- och jag minns plötsligt det gamla galleribiblioteket med alla sina vinröda band. Skönlitteraturen fanns på nedre våningen. Där har den alltså stått (och säkert under min "aktiva lånetid"). Nu har huvudbiblioteket tagit över lagrandet- och jag hoppas att boken får ett långt liv för det förtjänar den.

( Bundesarchiv, B 145 Bild-P017291 / Frankl, A. / CC-BY-SA)

Ovan ett foto från 1930-talets Tilsit (som alltså heter Sowjetsk i dag).

Den första novellen , som har gett namn åt hela samlingen -"Resan till Tilsit" är mera spännande än den bästa deckare. Jag satt som på nålar under så gott som samtliga 50 sidor.... ända fram till det oväntade slutet. Inledningsmeningen måste vara klassisk:

"Wilwischen ligger vid haffet*. Alldeles tätt invid haffet ligger Wilwischen. Och när man kommer från det stora vattnet och vill vika in i floden Parwe, då måste man förbi husen så nära att man känner sig frestad att ta ett par lökar- det duger också med kålrötter- och slå in fönstren med, där man sitter i båten."

Så tar berättelsen fart genast- den handlar om det äkta paret Balczus-fiskaren Ansas och hans Indre. De har levt lyckliga i flera år och har tre små barn- men så städslas den lömska pigan Busze som har stor likheter med Belzebub själv. Ansas blir helt förhäxad och tillbringar både nätter och dagar hos henne. Indre tiger och lider. Riktigt otäckt blir det när Busze lockar Ansas till att lönnmörda Indre- men den kloka Indre förstår vad som är i görningen på den där resan till Tilsit... (som Ansas har dragit med henne på). Det är hjärtskärande att följa den stackars kvinnans tankar och rädslor under färden. Slutet blir som sagt oväntat.

Novellen tar oss också med till ett land som inte längre finns- vare sig i tid eller rum. Natur, människor och själva resandet.... allt är så skickligt beskrivet.

"Båten glider snörrätt framåt, och runt omrking den plumsa små fiskar i vattenbrynet. Västerut ligger det liksom ett blågrått täcke utbredd över det vida haffet, endast landtungan längst borta ligger dunkelröd i gryningsljuset.

* haff= Haff (ty.) är en bukt med bräckt vatten av låg salthalt på grund av inströmmande flodvatten. Den är skild från havet av öar eller en smal landtunga (näs). Förekommer längs Östersjöns södra kust, framför allt Kuriska sjön, Frisches Haff och Stettiner Haff.
Strandsjö och lagun är i svenskan närmast synonyma begrepp.

Den här boken hade jag inte hittat fram till utan Uwe Radas bok om floden Memel- och vilken tur att den fanns i svensk översättning! Hemskt roligt hade det varit att se den här novellsamlingen i nyutgåva- den håller än i dag.

Kattspången (Der Katzensteg) av Hermann Sudermann

Här en modernare tysk utgåva. Jag har läst den gamla svenska översättningen från 1927. "Kattstigen" tillhör säkerligen inte någon av de mera lästa böckerna numera- vare sig i Tyskland eller här. Jag är glad att jag hittade den- kanske inte för att den är så rasande fantastiskt bra- men för att den trots allt ger en inblick i och en bakgrund till ett historiskt skede.

Året är 1814 och Napoleons trupper marscherar genom Europa- krig och förödelse på så många platser. På slottet Schranden i Ostpreussen dör baronen och slottsherren von Schranden- men ingen vill begrava honom. Hans son, Boleslav får reda på detta- på sin väg hem från kriget- och han skyndar till handling.

Baronen är en hatad man i området för år 1807 visade han vägen för fienden (Napoleons soldater) - över den så kallade "Kattspången" och in på preussiskt område. Allt detta hat riktas nu mot sonen, Boleslav, som utmärkt sig i kriget och dekorerats till löjtnant- men under ett taget namn- för "von Schranden" är besudlat. På det nu så gott som nerbrända och illa åtgångna slottet bor den stackars pigan Regine (som varit von Schrandens slav och älskarinna). Byborna fryser ut både henne och Boleslav- och spänningen stiger. Det kommer till flera våldsamma uppgörelser. Slutet blir naturligtvis inte lyckligt.

Olycklig, försummad kärlek och ära och heder. Det är i stort vad romanen handlar om. För mig blev det en inblick i Preussens historia. Jag tänker läsa åtminstone en bok till av Sudermann- då blir det den här:

Resan till Tilsit : berättelser från Litauen / Hermann Sudermann ; till svenska av Gösta Gideon Molin
Sudermann, Hermann, 1857-1928 (författare)
Sudermann, Hermann: Litauische Geschichten. (originaltitel)
Stockholm : Svenska andelsförl., 1918

"Der Katzensteg" har filmatiserats ett par gånger om.

Omvägar och kringelikrokar

Jag läste ju om Memeltrakten och om en del av dess författare för någon vecka sedan. Hermann Sudermann var en av dem som nämndes. Många av Sudermanns romaner har blivit översatta till svenska (men de översättningarna är nära hundra år gamla nu och några nyöversättningar lär väl knappast komma). I min hylla hittade jag "Kattspången" som kom ut på originalspråket år 1889 och just den här svenska översättningen är från 1927- och gjord av en magsur läroverksadjunkt som inte hyser några varmare känslor för Sudermanns verk. "den facila talangens genvägar till ära och berömmelse" är slutklämmen. Jaha, ja- men jag tänker läsa i alla fall.

(fotot lånat från Wikipedia)

Det var inte alldeles lätt att hitta "bra" information om Sudermann på nätet och jag har fått leta i mina gamla uppslagsverk också. Sudermann föddes år 1857 i byn Matzicken i Ostpreussen. Idag tillhör området Litauen och det hus Sudermann föddes i har gjorts till muséum. (Det ser aningen luggslitet ut, tycker jag.)

Heydekrug vid förra sekelskiftet. (lånad bild)

Närmsta järnvägsstation var Heydekrug/Silute som ligger precis mitt emellan det forna Tilsit och Memel. Under andra värlskriget inrättades ett fångläger här -Stalag Luft 6.

(Inte hade jag trott att jag skulle hitta fram till Hermann Sudermann via Stalag Luft....)

Så här skriver svensk uppslagsbok om Sudermann: "Hans bästa böcker utmärkas av social ansvarskänsla, effektfull karakterisering och god miljöskildring." Den mest älskade av Sudermanns böcker sägs vara "Resan till Tilsit" från 1917. (Den har jag nu beställt via fjärrlån). Hermann Sudermann dog år 1928.