Ett fruktbart möte

Orhan Kemal (1914-1970) var en turkisk författare och kanske en av de mest älskade. Hans far var politiskt aktiv och satt under en tid i det turkiska parlamentet men att syssla med politik är i många länder mycket farligt och Turkiet utgjorde (och utgör) inget undantag härvidlag. Familjen tvingades fly och så bosatte man sig först i Syrien och sedan i Libanon.

Orhan Kemal återkom så småningom till hemlandet men år 1939 fängslades han för sina åsikters skull och placerades  i det ökända Bursafängelset.I fängelset träffade han den man och den författare som skulle bli hans mentor och stora inspiration- poeten Nazim Hikmet. Hikmet tvingades tillbringa många år i fängelse (nära 15 år för att vara exakt) och författare och kulturpersonligheter världen över kämpade för hans sak.

I boken ovan skriver Kemal om sin tid i fängelset tillsammans med Nazim Hikmet. Det är ett av de hela 38 verk som han fick utgivna under sin livstid (28 av dem romaner). Tyvärr ser det inte ut som om något av dem blivit översatt till svenska men  jag kanske inte har letat tillräckligt.

Nazim Hikmet skrev framför allt poesi och jag har hittat en bok "Human Landscapes from My Country" som är ett långt versepos (men jag tror inte alls att det är svårtillgängligt) som jag gärna vill läsa. Hikmet tar läsaren med på en resa genom Turkiet från 1880-talet och ända fram till andra världskriget. Han skrev den här boken i fängelset. Den engelska översättningen ska hålla god kvalité.

Jag har också hittat en turkisk nätbokhandel (jag har inte hunnit utforska den så noga än men HÄR är i alla fall länken- säkert kan man låta sig inspireras.)

Röster från Turkiet: Poeten Nazim Hikmet

På bilden ovan en gammal vy över staden Bursa i Turkiet (idag landets fjärde största stad). En gång var Bursa huvudstad i det Osmanska riket.

Vad som inte syns här är stadens fängelse- under nära tretton år hyste det en av Turkiets största poeter- Nazim Hikmet (1902-1963). Han lyckades fly till Sovjetunionen år 1951 annars hade han säkert försmäktat i fängelsehålorna. Nazim Hikmets åsikter ansågs misshagliga av den turkiska regimen och så gjorde man (som på så många andra platser i världen) man försökte att tysta den förhatliga rösten.

Nazim Hikmet framlevde sina sista år i exil- långt borta från det land han älskade- ett öde han han delar med alltför många författare. Han dog år 1963 i Moskva och till hans grav på Novodevichykyrkogården där vallfärdar ständigt poesiälskare från hela världen.

Många av Nazin Hikmets dikter har översatts till svenska:

Dikter om nu och alltid 1970

Moskvasymfonin 1974

De mångfärgade kaprifolerna 2002

Här ett utdrag ur den engelska översättningen av  dikten "On Living"

Living is no laughing matter:
you must live with great seriousness
like a squirrel, for example--
I mean without looking for something beyond and above living,
I mean living must be your whole occupation.
Living is no laughing matter:
you must take it seriously,
so much so and to such a degree
that, for example, your hands tied behind your back,
your back to the wall,
or else in a laboratory
in your white coat and safety glasses,
you can die for people--
even for people whose faces you've never seen,
even though you know living
is the most real, the most beautiful thing.
I mean, you must take living so seriously
that even at seventy, for example, you'll plant olive trees--
and not for your children, either,
but because although you fear death you don't believe it,
because living, I mean, weighs heavier.

Översättning och tolkning: Randy Blasing och Mutlu Konuk