"Das Leben ist nicht blos ein Levkojengarten" Theodor Fontane-
Det handlar om det som en gång var den östligaste delen av Tyskland- Hinterpommern- numera hör denna bit land till Polen. I augusti år 1918 föds en flicka på ett gods- Poenichen- i Hinterpommern. Flickan får namnet Maximiliane och det är hon som är huvudperson i boken. Några månader senare stupar Maximilianes far Achim von Quindt på västfronten och hennes mor Vera flyttar till Berlin efter en tid- för att skaffa sig ett helt nytt liv- utan barn. Maximiliane växer upp tillsammans med sina farföräldrar och framför allt farfadern, herr von Quindt, kommer att få en betydelsefull roll i Maximilianes liv.
-
Vi får följa Maximilianes barndom och ungdom - hon blir ett barn av jorden och av naturen. Hon älskar sitt Poenichen. Här i Hinterpommern är allt "vid det gamla" och man har sina egna seder och sina egna bruk- men... det går inte att värja sig för den nya tid som kommer. Det blir 30-tal och med det vapenskrammel och nazisternas maktövertagande. Maximiliane gifter sig ung med en avlägsen släkting - han är mycket trogen nazist och på grund av detta hålls en extra skyddande hand över Poenichen. Berättelsen (första delen i trilogin) sträcker sig fram till och med kriggslutet- och Maximiliane blir till slut som en Mutter Courage där hon drar fram med sin vagn på flykt undan ryssarna. (Maken stupar utanför Hitlers bunker i Berlin).
-
Brückner tecknar Maximiliane med både värme och respekt- och även herr Quindt - den kloke, egensinnige äldre mannen som alltid har ett "tänkspråk" att komma med. Författaren träder ibland in i handlingen med små (ofta) bitska kommentarer. Jovisst- det här är så kallad "underhållningslitteratur" (boken var en bestseller på sin tid)- men det är en väl berättad historia. Intresset väcks för att lära och läsa mer om denna förlorade värld och dessutom får man en lektion i tysk historia.
-
Christine Brückner (1921-1996) är en av Tysklands mest framgångsrika författare. Hon skriver ofta om kvinnors villkor. Hennes första stora succé var boken "Innan spåren försvinner" (svensk översättning 1955)- som är en melankolisk berättelse om en ensam kvinna- vars liv utforskas av den man som råkat döda henne i en bilolycka. (Jag har läst boken och kan verkligen rekommendera den).
-
Trilogin om Poenichen blev filmatiserad år 1977/78. (De övriga två delarna heter "Nirgendwo ist Poenichen" och "Die Quints".)
-
"Ja, Riepe. Sie haben "Deutschland erwache!" gesungen, und nun sind die Falschen aufgewacht, und die Richtigen schlafen". (Herr von Quindt)
-
Poenichen-trilogin är inte översatt till svenska- vilket är mycket beklagligt.
