Farväl till Heydekrug

Skulptur av Katharina Szelinski-Singer (född 1918) i Neusassen, Heydekrug.

Nu måste jag lämna tillbaka mitt exemplar av "Resan till Tilsit" av Hermann Sudermann. Den kommer att placeras på bibliotekets magasin igen. Tack för flera timmars underhållande läsning, säger jag till författaren varhelst han må befinna sig. (Förhoppningsvis på en bra plats). Boken har varit lite som en förkortad variant av "Tusen och en natt" med blandad litauisk/tysk "ton".

En väldigt trevlig novellsamling som jag minns med glädje.

Strandnära

(Vy från Rusné (Russ) lånad från Wikipedia.

Nej, jag skulle inte vilja bo i floden Memels deltaområde. Här blir det ofta översvämningar. Vårarna är extra vådliga. Jag läser berättelsen om Jons och Erdme i Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit".

"Oj oj! Översvämning! Oj oj! Översvämning! Översvämning! ---

Gårdsplanen står under vatten. Det har inte så mycket att betyda, när allt kommer omkring."

--

Men det blir värre- hela huset översvämmas, grannens hus lossnar från grunden och far iväg- grisarna drunknar och korna måste räddas upp på höloftet under enorma ansträngningar. Det var en obarmhärtig vår det året. Historien om Jons och Erdme är både sorglig och uppbygglig - sorglig för att det är ett så hårt liv för dem där i sumpmarkerna kring Heydekrug men uppbygglig för att Jons och Erdme är så envisa och så arbetsamma och kloka- det ger inte upp. Så här var livet för många i den här trakten och Sudermann kan konsten att beskriva det på ett underhållande sätt trots alla bekymmer som fyller sidorna.

Människorna som bor i trakterna av Heydekrug är vana vid umbäranden- de vet hur de ska klara livhanken och de har inga stora pretentioner på tillvaron. Hårt arbete och målmedvetenhet- det är överlevnadsreceptet. Sudermann har gjort både tiden och platsen odödliga.

Heydekrug heter idag Siluté. "Šilutė district municipality is one of 60 municipalities in Lithuania. It is known for spring floods when ice on Neman River starts melting. This is the only municipality in Lithuania that gets flooded on regular basis." (Wikipedia)

Nu återstår bara en enda berättelse för mig i boken (som har tagit slut alltför snabbt).

Bokguld från magasinet

I bibliotekens magasin finns de- skatterna- de bortglömda böckerna... och jag har just lånat hem en bit magasinsguld (billigt pris: tio kronor) nämligen Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit" (svensk översättning 1918 av Gösta Gideon Molin).

Det är väldigt intressant att se varifrån böckerna kommer ursprungligen och mitt exemplar har faktiskt bott på min barndoms filial 3 i Limhamn. Nostalgin väller över mig- och jag minns plötsligt det gamla galleribiblioteket med alla sina vinröda band. Skönlitteraturen fanns på nedre våningen. Där har den alltså stått (och säkert under min "aktiva lånetid"). Nu har huvudbiblioteket tagit över lagrandet- och jag hoppas att boken får ett långt liv för det förtjänar den.

( Bundesarchiv, B 145 Bild-P017291 / Frankl, A. / CC-BY-SA)

Ovan ett foto från 1930-talets Tilsit (som alltså heter Sowjetsk i dag).

Den första novellen , som har gett namn åt hela samlingen -"Resan till Tilsit" är mera spännande än den bästa deckare. Jag satt som på nålar under så gott som samtliga 50 sidor.... ända fram till det oväntade slutet. Inledningsmeningen måste vara klassisk:

"Wilwischen ligger vid haffet*. Alldeles tätt invid haffet ligger Wilwischen. Och när man kommer från det stora vattnet och vill vika in i floden Parwe, då måste man förbi husen så nära att man känner sig frestad att ta ett par lökar- det duger också med kålrötter- och slå in fönstren med, där man sitter i båten."

Så tar berättelsen fart genast- den handlar om det äkta paret Balczus-fiskaren Ansas och hans Indre. De har levt lyckliga i flera år och har tre små barn- men så städslas den lömska pigan Busze som har stor likheter med Belzebub själv. Ansas blir helt förhäxad och tillbringar både nätter och dagar hos henne. Indre tiger och lider. Riktigt otäckt blir det när Busze lockar Ansas till att lönnmörda Indre- men den kloka Indre förstår vad som är i görningen på den där resan till Tilsit... (som Ansas har dragit med henne på). Det är hjärtskärande att följa den stackars kvinnans tankar och rädslor under färden. Slutet blir som sagt oväntat.

Novellen tar oss också med till ett land som inte längre finns- vare sig i tid eller rum. Natur, människor och själva resandet.... allt är så skickligt beskrivet.

"Båten glider snörrätt framåt, och runt omrking den plumsa små fiskar i vattenbrynet. Västerut ligger det liksom ett blågrått täcke utbredd över det vida haffet, endast landtungan längst borta ligger dunkelröd i gryningsljuset.

* haff= Haff (ty.) är en bukt med bräckt vatten av låg salthalt på grund av inströmmande flodvatten. Den är skild från havet av öar eller en smal landtunga (näs). Förekommer längs Östersjöns södra kust, framför allt Kuriska sjön, Frisches Haff och Stettiner Haff.
Strandsjö och lagun är i svenskan närmast synonyma begrepp.

Den här boken hade jag inte hittat fram till utan Uwe Radas bok om floden Memel- och vilken tur att den fanns i svensk översättning! Hemskt roligt hade det varit att se den här novellsamlingen i nyutgåva- den håller än i dag.