Visar inlägg med etikett Harry Martinson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Harry Martinson. Visa alla inlägg

fredag 1 augusti 2014

Om att resa utan mål

På fotot Harry Martinsons gravsten (foto: Henryk Kotowski).

Jag har rest ovanligt mycket den här sommaren- relativt korta resor visserligen men jorden har inte alltid varit fast under fötterna. Det trivs jag med. Jag har haft med mig Harry Martinsons "Resor utan mål" (från 1932) som reselektyr.

Harry Martinson gick till sjöss som ung och han såg i princip hela världen på det sättet. Några nöjesresor var det förvisso inte, han fick slita ont och hårt. Martinson arbetade på arton fartyg som däckspojke, eldare och kollämpare. Av minnena från den tiden skapade han så en bok och så blev det som kanske var fult och hemskt också vackert.

---
Snart faller natt. Då hissas topplanternans eld
på masternas höga stängel:
den är ett dallergräs mot ödslig västerhimmel.

Och eldarn fyrar på med holländsk stybb där nere
och skorsten blommar ut i röklianer.

Men akter ut i blå kölvattengången
där månen går med våra drömda jungfrur,
där blommar mareld! Mareld! Havets flox.


Martinson tar läsaren med till så skilda platser som Reykjavik, Rio och Brügge- och i första kapitlet skriver han om världsnomaden- och om hur människan av idag har lyckats förtränga sin nomaddrift. Mycket tänkvärt och mycket vackert skriver han sig runt jordklotet. "Resor utan mål" hör till världslitteraturens absoluta odödligheter.

måndag 9 december 2013

Vintertid

(Fotot är lånat)

Vintertid

Månen gömmer bortom isen
sin medalj i snötyngd sky.
I de rimfrostludna risen
söker sparven skydd och ly.
Än är pälsen vit på haren,
ofta än skall himlen bre
nya lakan över skaren
innan vårens sol vi se.

Många gånger tröttnar själen
mer än nog på vinterns snö.
Led på kölden, less på tjälen
längtar den till sommarns ö.
Mot den frusenhet man känner
ända in i hjärtats rot
är det skönt att äga vänner
under månens kalla klot.

Genom vinterns vita hagar
skymtar sommarn som en dröm
och vi ser dess gröna dagar
förskottsvis på tidens ström.
Vintern är en kalltrög fåne
som har flinat länge nog.
Låt oss hämta sommarns måne
frodigt röd ur livets skog.

Harry Martinson

måndag 10 september 2012

Om maskrosor


Denna sommarlika höstdag med temperaturer väl över 20-strecket gick det så bra att sitta ute och läsa några julnummer av  gamla "All världens berättare". I årgång 1948 hittar jag några dikter av Harry Martinson- ingen kan som han skildra naturen i poesi.

Ängsdikt

Ingenting är mjukare och lenare
än utslagna maskrosor.
Sedan de torkat i sol
som regntoviga auroror
luta de doftvarma och kelna
mot varandra sin gyllene ludd.
I deras strålnings guldskog
leker snabbspringande nektarsökare
kurragömma i en honungsdimma värmd av sol,
i en gul svalka som härmar eld.

Fotot är lånat.

lördag 14 maj 2011

En dikt av Harry Martinson

Ingen kan skildra naturen som Martinson- han iakttar och sedan skriver han så att alla sinnen aktiveras hos läsaren. Här ett extra vackert exempel :

Striden för livet och friden i aftonen
mötas i solnedgången.
Ängarnas surr och utbredda vapenrassel
faller till tystnad i tuvornas gräs.
Koltrasten håller ett vackert tal om vapenstillestånd.
Daggsvalt avsynar den kistsvarta snigeln
spåren av dagen som varit.

Från diktsamligen "Tuvor", 1973

torsdag 4 juni 2009

Juninatten av Harry Martinson


Harry Martinsons naturlyrik är inte av denna världen....
-
Juni har alltid varit min favoritmånad - (allt blommar, bladen har ännu den där ljusa gröna färgen, skolavslutning (lyckliga minnen för mig som inte tyckte om att sitta instängd).... de ljusa nätterna... fågelsången... det drömlika...... alla sommarens förhoppningar.. allt så nytt....





(foto: Jens Nyholm Olesen)
-

Juninatten

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.