Från bokhyllan

I väntan på att jag ska få hem Hagar Olssons och Oscar Parlands romaner om Karelen har jag plockat fram "Det var ingen tjusande idyll" som handlar om Gustaf Hellström och hans tid. (Atlantis förlag 2009).

Jag har skrivit om Gustaf Hellström tidigare här på bloggen och jag tycker att han förtjänar att komma fram i ljuset- idag är han tämligen bortglömd som författare. Länge har jag sneglat på den sista delen i romansviten om Stellan Petreus " I morgon är en skälm" (1952) , en bok som en gång tillhörde min far. Jag har bara hunnit läsa några få kapitel men tiden är 1920-tal och det första världskriget är äntligen slut. Stellan Petreus har återvänt till Sverige efter nära 15 år utomlands (sist i USA).  Han konstaterar att mycket är sig olikt i det gamla hemlandet och för att hämta kraft och inspiration i tillvaron har han tagit in på ett hotell i fjällen. Handlingen fortsätter fram till mitten av 1930-talet och som jag förstår det tar sedan författaren livet av sin huvudperson.

I allt finns det sju romaner i Petreus-serien och det finns också ett mycket levande Gustaf Hellström-sällskap. Här länken till hemsidan.

Gustaf Hellström- Eugene O'Neill och William Faulkner och några till

På bilden: Dramatikern och nobelpristagaren Eugene O'Neill.

-

I min nyförvärvade bok om Gustaf Hellström ("Det var ingen tjusande idyll") har jag fastnat extra mycket för det kapitel i boken som har rubriken "Från Provincetown till Oxford, Mississippi- Gustaf Hellströms syn på amerikansk litteratur. (författat av Ivo Holmqvist).

-

Gustaf Hellström vistades i USA under några år (runt 1920). Han kom härefter att följa och kommentera amerikansk litteratur tämligen noggrant. Redan år 1921 hade Hellström "upptäckt" Eugene O'Neill- flera av O'Neills pjäser gjordes nämligen mera tillgängliga genom den fasta teatergruppen

"The Provincetown Players" (ja, gruppen startades i lilla Provincetown i Massachusetts).

-

Vissa av de författare som Hellström skrivit om är okända för mig- och jag blir väldigt intresserad av Hamlin Garland som bland annat skildrat amerikanska kvinnors verklighet på prärien i "Main -travelled Road" - även Bret Harte väcker min nyfikenhet.

-

År 1942 blev Gustaf Hellström invald i Svenska Akademien (han tog plats på stol nummer 18 och efterträdde Gunnar Mascoll Silfverstolpe).

-

Det Hellström förtjänar stort erkännade för är hans strävan att föra fram William Faulkner- mot ett ytterst välförtjänt nobelpris. Hellström höll talet till Faulkner vid ceremonin år 1950. Faulkner jämförs här med Dostojevkij, Poe, Joyce, Selma Lagerlöf och även Hjalmar Bergman.

-

I "Det var ingen tjusande idyll" finns även hela Hellströms sakkunnigutlåtande om William Faulkner.

-

Sammanfattningsvis tycker jag att boken om Hellström är mycket läsvärd. Man får många infallsvinklar till denne komplicerade och numera relativt bortglömde författare. Jag får definitivt lust att läsa mera av Gustaf Hellström.

Det var ingen tjusande idyll

För några månader sedan fick jag fatt på Gustaf Hellströms "Snörmakare Lekholm får en idé" (jag behövde inte anstränga mig särskilt mycket eftersom boken fanns i min egen bokhylla- ett arv från min far. )

-

Till min stora glädje såg jag häromdagen att Eva Ström och Lennart Leopold har satt ihop en bok om "Gustaf Hellström och hans tid". Jag har precis hämtat "Det var ingen tjusande idyll" på "posten" (vi har förstås ingen "post" -paket hämtas på ICA). Många intressanta essäer finns här att läsa- vad sägs till exempel om "Från Provincetown till Oxford Mississippi-Gustaf Hellströms syn på amerikansk litteratur (av Ivo Holmqvist)- och så : "Sakkunnighetsutlåtande om William Faulkner" av Gustaf Hellström själv. (och mycket, mycket annat).

-

Jag ser verkligen fram emot att få lära mig mera om denne numera ganska bortglömde författare.

-

"Sådan var tiden i min generations ungdom, när man skrapade bort den idylliska ytan- en tid av upplösning och uppbrottsstämning, av vacklande grund och andlig osäkerhet, mitt uppe i den skenbara stabiliteten." Gustaf Hellström (taget från bokens omslag).