Hertiginnan av Jermyn Street

Rosa Lewis (1867-1952) var en av sin tids största matlagningsexperter och förutom att hon ägde Cavendish Hotel på Jermyn Street i London sysslade hon också med att laga exklusiva middagar till hela överklassen - på slott och andra bättre platser.

Under sommaren 1911 var hon i full gång och hade precis lika mycket att göra som vanligt.

En av Rosas "tillbedjare" hade varit ingen mindre än Edward VII och när han gick ur tiden år 1910 var det ett hårt slag för Rosa. Den nye kungen var inte alls lika levnadsglad och uppskattade inte på samma vis mat och dryck. I Juliet Nicolsons bok " The Perfect Summer" kan man läsa om hur Rosa Lewis visade sin sorg över Edward VII:s bortgång.

"When she heard of Edward the VII:s death, Rosa gathered all the guests and servants in the hall and led them in procession down to the wine cellars. She unlocked the inner door, and the small group could just see the priceless bottles racked up along the dim, cool walls: Veuve Clicquot 1904, Château Pontet Canet, Château Haut Brion, Cachet du Château 1888, an 1820 Martell brandy, a Courvoisier from the year of the Battle of Waterloo.---- These bottles had been reserved for the late King. The group stood in solemn silence, allowing the memory of the hotel's most distinguished guest to fill the cellar, then Rosa locked the door and led the procession back out of the cellar, leaving instructions that at least in her lifetime the small inner door should never be opened again."

s. 73 "The Perfect Summer", Juliet Nicolson (2000, John Murray förlag).

Två flugor (bin) i en smäll

(Den var inte bra..) Bin ska man vara snäll mot dessutom- de är trevliga insekter och mycket nyttiga. Hur som helst- om vi nu är inne på avdelningen Nobelpristagare kanske den här boken kan vara något? Den finns i svensk översättning men oj och ack så gammal vara... kanske lånas den inte ens ut längre.

Binas liv (eller "Bikupan"(1901)) är "en av de mest betydelsefulla av Maeterlincks skrifter" och jo, han odlade själv bin och han lär ha varit duktig på det också. Den här boken är alltså inte skönlitterär.

Maeterlinck tilldelades Nobelpriset år 1911 "på grund av hans mångsidiga litterära verksamhet och särskilt hans dramatiska skapelser, som utmärka sig genom fantasirikedom och genom en poetisk idealitet, vilken stundom i sagospelets slöjade form, röjer djup ingivelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning."

Maeterlinck var intresserad av biologi och han har även skrivit om Myrornas liv, Termiternas liv och så finns det en skrift med titeln "Blommornas intelligens" och jag citerar från Helmer Långs "De litterära Nobelprisen"

" Att blommorna har ett själsliv var en gammal romantisk tanke, som Maeterlinck vältaligt och poetiskt utlade, men utläggningen kom åtminstone André Gide att misstänka att bokens titelvarelser, blommorna, hade högre intelligens än dess författare."

Om bins liv läser jag gärna så jag har lagt upp "The Life of the Bee" på min önskelista.