När jag var barn fanns ingen TV. Kvällsnöjet bestod oftast i att familjen samlades runt den tämligen gigantiska radioapparaten som stod på ett bord längst inne i ett hörn. På framsidan kunde man se en mängd spännande och exotiska namn som det gick att ” ratta sig” fram till medelst ett vred- Kalundborg, Hilversum, Berlin.... Jag minns program som ”Snurran” och så klart ”Barnens Brevlåda” med farbror Sven och klockan tre var det dags för Riksronden med diverse nyheter. Jodå, radion lever fortfarande om än med helt andra program. En nostalgitripp lär det vara att läsa Charlie Connellys bok ” Last Train to Hilversum” som tar läsaren med till den där tiden för länge sedan. ( Nedslagen görs förstås i den brittiska sfären av radiolyssnande men det är säkert nog så intressant ändå).
1 kommentar:
jag var runt tio när vi fick tv men familjen samlades inte, far arbetade med sin affär, levererade, var inte hemma... men han hade åsikt om att jag inte fick pyssla med scouterna i samma hus: ”Kommunister!”
Skicka en kommentar